Tomatin är trots sin numera massiva försäljning av singelmalt något av en doldis i entusiastkretsar. Jag ser sällan flaskor med Tomatin passera revy i de många whiskygrupper jag är med i på Facebook. De är liksom inte riktigt…creddiga. Ändå gör de mycket bra whisky. På Whisky show i London för några år sedan fastnade jag vid deras monter och provade bland annat en helt magiskt bra 36 YO som jag inte riktigt tyckte att jag hade råd att köpa.
Idag i glaset, en trettioåring från dem, buteljerad 2018. Den verkar gå loss för runt 3000 kronor i butiker, och har gått för både klart mindre och jättemycket mer på auktioner. (Detta med att folk köper flaskor på auktioner till priser som är högre än i butiker som fortfarande har flaskan tillgänglig är alltid lika lustigt, förresten.) Alkoholhalten är på perfekta 46%. Länk till whiskybase här. En bild på flarran och lådan och väskan till lådan (!) har du här:
Don’t hold back, guys…!
Doft: sågspån låter ju illa, men småbitar av nysågade träd då? Typ flis av helt färskt trä. Pajskal, försiktigt viskande fruktighet, ”dyra träslag” – tänk cederträ, mahogny, de där underbara och lite lite svagt parfymiga toner som sådana träslag kan ge. Frukten då, vad är den? Honungsmelon, svag aprikos, kanske apelsin. Och – nu blir vännen Lars glad! – världens minsta dutt av ketchup. Eller fan, förlåt Lars, det är mer tomat(in)puré. Igen, det låter illa, men doftar gott. Spontant dock inte en överväldigande doft, inte liksom ”30 år officiell buteljering”-gott.
Smak: oh, en helt annan värld. Träfernissa, aprikoser en masse, litchi och de där himla bäriga frukterna som säljs med blad som jag aldrig tycks komma ihåg vad de heter; de fint träparfymiga tonerna från doften, ändå en kraftighet i botten – nästan åt rågbrödshållet, mycket svårt att beskriva – och helt utan besvärande ekbeska. Skitgott!
Eftersmak: en matta av de där fina trätonerna, nästan inslag av (otänd) rökelse här också. Stjärnfrukt, äpple, mandarin (men minus syran, om det är begripligt). Fernissa. Härligt.
Med vatten: bara liten dutt, man bör vara försiktig med vatten från säg 20–25 år och uppåt. Mja, de där underbart fina trätonerna backar och den blev lite plattare. Det är ovanligt, för mig, att en whisky levererar mer i smak än i doft, men så är det med denna whisky. Så även vattnat, där whiskyn nu har fått mer syrlighet, en aning av (hur) smält stearin (doftar), lagerblad, stekta kokosflingor. Jag föredrog den ovattnad, men även med vatten är den underbar i munnen. Eftersmaken har fått grönt te (clean sort, tänk sencha), något lite bärigt, jag tänker hallon men det är inte riktigt det.
Sammanfattning: ”Extremely quaffable”, brukar en del skriva på engelska. Perfekt att avnjuta direkt på sina 46%, välbalanserad och komplex utan att bli tråkig. Doften håller inte samma klass som resten, annars hade jag legat där någonstans på 90, 91 poäng. Nu landar vi på…säg…88? 89? Mycket bra whisky.
*
Tack Jonas S för att du samplade.
