Idag, en ung blindprovad whisky från GlenDronach. Som alltid: mina noter nedan är helt oredigerade.
Doft: kraftig, härlig vanilj. Som rumsvarmt smör som blandats med vaniljsocker – first-fill bourbonfat när det är som allra bäst. Här finns annat också: torrt gräs, något svårdefinierad ton av torkade blommor. Och ljus frukt: både banan och aprikos. När den var helt nyupphälld var den stängd, men nu har den stått någon halvtimme och har öppnat upp sig något. Jag tror blandning av bourbon- och sherryfat på denna. Lite kufisk kombo av dofter, dock.
Smak: vanilj även här, men sedan lite besvärande beska och de gräsiga tonerna tar liksom över. Ljus sirap, antydan till både mango och russin, men det är bara antydningar. Sötlakrits. Detta känns ungt, om än inte jätteungt.
Eftersmak: kraftigt söt, gräsig, svagt oljig. Absolut både bourbon- och sherryfat och visst är detta habilt, gott och så, men dofter och smaker har inte hunnit utvecklas riktigt ordentligt här: en ung whisky. Det ligger en större whisky här någonstans och liksom lurpassar, men den har inte kommit fram (än). 46% och under tio år.
Med vatten: mycket mer bourbonfat än sherryfat här nu. Mycket svagare vanilj, tydlig ungdom med en liksom utspädd citrusighet (blodgrape, kanske?). Och bananen har blivit torkade bananskivor, något som just för mig råkar vara ett big no-no. (Jag tänker då inte på whisky utan müsli…) Svag touch av new make / råspriten som är grundbulten för whisky. Smaken är fortsatt väldigt söt men nu nästan som hermesetas; honungsvatten, russin i vatten… Den blev fort väldigt blaskig, vilket är ytterligare ett ungdomstecken. Ändå gillar jag detta lite ensidigt sockersöta. Eller, det är en helt okej dram. Eftersmaken är mer på torrt gräs, med mycket svaga antydningar till sherrytoner.
Sammanfattning: jag vet inte. En helt okej whisky, särskilt före vattning, men den har inte riktigt hunnit utvecklas lika mycket i gommen som den har utvecklats i doften. Jag tror detta är 6–10 år men sannolikt under 10, blandning av bourbon- och sherryfat och på 46%. En typisk helt okej, sannolikt lite billig buteljering. 81 poäng, godkänt.
Detta var alltså The Hielan’, en 8 YO whisky lagrad på en blandning av bourbon- och sherryfat. Träffsäkert av mig, får jag lov att säga! En flarra kostar 499 kronor på Systembolaget i skrivande stund. Det känns spontant dyrt för en (orökig) åttaåring och definitivt inte som prisvärt gentemot det i alla fall jag kände i glaset. Det är också fyrtio kronor dyrare än deras 12 YO. Den version jag smakade buteljerades 2015, och här har du den i whiskybase.
En sista reflektion: The Hielan’ tycks ha lanserats 2015. Då får man faktiskt lov att applådera att de satte en åldersbestämning på flaskan. Långt bättre och långt mer kända åttaåringar har släppts sedan dess (särskilt då Lagavulin 8 YO, lanserad 2016). Det var länge nästan omöjligt för skotska destillerier att köra med åldersbestämningar om whiskyn var under tio år. Kaxigast i genren och lanserad redan 2014 har vi dock vinnaren, Benromach, som förut hade en 5 YO som del i sin core range. Respekt!
*
Tack till Roy Å som använde denna i sin blindkalender 2015. Inte många kvar innan de alla är avbetade nu, Roy!
