Tjeders whisky

Bara whisky

Deanston 18 YO

Deanston? tänker du kanske. Det är ett destilleri i södra Highlands. För en mer grundlig presentation, kolla in denna som jag skrev 2016. Deras 18 YO lanserades 2015, och samplet jag provar är från 2015. Här har du den i whiskybase.

Innan vi går vidare, något om priset. Priset i Sverige ger mig nämligen något av solsting: 1230 kronor? För en artonårig whisky från ett destilleri som är mer eller mindre okänt för de stora massorna? Dafuck? På ofta smådyra Master of Malt bellar den bara 875 kronor; på tyska webshoppar snackar vi €70. Okej att den svenska alkoholskatten är högre än den tyska, men diffen mellan €70 och 1230 SEK är knappast en fråga om alkoholskatt.

Deanston 18 YO – den version jag provade, de har sedermera ändrat design (jag föredrar den äldre, här är den nyare) och fatrecept något – är lagrad på bourbon hogsheads, alltså fat på runt en 250 liter, med en slutlagring på first-fill bourbon barrels. Enbart bourbonfat, alltså, sådant gillar vi. Den är buteljerad på ägargruppens typiska 46,3%. Här är den i whiskybase, och här är mina noter:

Doft: orökigt på bourbonfat, indeed. En ganska stängd, men härlig doft – otroligt maltig, med inslag av gula äpplen och päronjuice. Också väldigt tydligt lim, typ kontaktlim som man använder när man ska limma modeller av flygplan. Jag menar det inte alls i negativ mening. Någon svag doft också som jag inte kan bestämma mig för om det är bläck eller blyerts. Det doftar…destilleri, eller som råvarorna för destillering. Väldigt svagt på frukterna, väldigt mycket malt. Inledningsvis attackerade alkoholen näsan, så låt whiskyn sitta i glaset ett tag. 

Smak: den inleds fruktigare än doften, med bakade röda äpplen och faktiskt äppelpaj. Men här finns också kraftigare toner, oljigare, som träfernissa. Långt bak mer ek i form av kryddor, med något som drar åt kaffe. En kraftig smak.

Eftersmak: inledningen är härlig, med fernissa som övergår i syrliga toner (citron, lime); kvar hänger den där tonen av fernissa och solvarmt trä.

Med vatten: mer gräs, mer kalkiga toner, och limmet backar. Smaken är lite mysko med vatten, en liksom smetig vanilj med matolja har lagt sig över de andra smakerna (där gräs har tillkommit). Ovattnad fanns det mer djup och ålder än med vatten. Eftersmaken bjuder nu på både mer syrlighet (nästan kiwi!) och en hel del spearmint.

Sammanfattning: detta är inte den lättaste av whiskies, och inte det lättaste av destillerier. Jag har flera gånger tyckt att Deanston är en doldis som förtjänar mer uppmärksamhet för sina liksom naturnära whiskies. Men så nu när jag provar denna för bloggen tycker jag väldigt mycket å ena sidan å andra sidan. Å ena sidan är detta en härlig whisky, inte som en hel del modern whisky med vrålande frukter och vanilj som döljer bristande komplexitet. Å andra sidan är det lite…stumt. Lite tråkigt. Jag landar på 83 poäng. Om jag litar enbart till minnet gillade jag Deanstons 12 YO mycket mer än jag gillar detta. Jag skulle nog ändå kunna ha en sådan här hemma, för det europeiska priset. Importörens påslag känns lite väl saftigt. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2025 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén