Speyside är så smockfullt av destillerier att en må vara förlåten om det inte går att ha koll på alla. Sydväst om det stora klustret av destillerier i Dufftown längs med B9009 är Allt-a-Bhainne destilleriet hela världen bara passerar förbi på sin väg mot Glenlivet. Jag tror själv att detta kan vara första gången jag provar whisky från destilleriet, faktiskt. Är man tokpurist och vill briljera med gaeliskt uttal heter stället altavanja, men altavain fungerar lika bra det.
Man skulle kunna tro att ett så pass okänt destilleri är litet, men icke då. Man kokar runt fyra miljoner liter ren sprit om året, vilket gör destilleriet till medelstort. Produktionen är etthundra procent avsett att gå till blended whiskies, om man inte räknar med ett kontroversiellt NAS-släpp 2018 som fick till och med den milde och positive David Broom att explodera av indignation över hur den marknadsfördes. (Läs den texten, den är skitkul.) Allt-a-Bhainne är ganska ovanligt att se från oberoende buteljerare och har generellt lågt anseende.
Lågt anseende har däremot inte Folke Anderssons whiskyserie Part nan Angelen, kärvänligt förkortat PNA. Dagens whisky är det sjuttonde släppet i den serien. Whiskyn lades på bourbonfat 1995 och buteljerades 2016 på 46,2% i en upplaga på 700 flaskor. Ett par hogsheads som blandats samman och vattnats ner, sannolikt. Det stämmer grovt med antalet flaskor och att det rör sig om två fat bekräftar Folke i en intervju med WhiskyTower som du kan läsa här. Whiskyn lanserades på Systembolaget mer än ett år efter buteljering, i januari 2018. Priset var då 799 kronor. Den är nu slutsåld. Enligt produktbladet ska åldern vara 21 år (det är ju annars möjligt att whisky lagd på fat 1995 som buteljeras 2016 är 20 YO).
Okej, då kör vi.
Doft: en försiktig, mild och orökig bourbonlagring, detta. Det är ordentligt med torkat gräs, tydlig vanilj och någon vegetal lite mer stickig ton som jag vill kalla brännässla, eller bara nässlor. Av någon anledning har jag en blind fläck vad gäller nötter och dofter, men här tycker jag mig hitta både hasselnötter och cashewnötter. Förvånansvärt okomplicerad för en whisky som ligger runt 21 YO, väldigt liksom nedtonat.
Smak: en gräddigare, nästan oljigare inledning, med avsevärt mer ”punch” än doften. Jag hittar också en lite lätt bränd bränd paj, den där vegetala liksom nässligheten är kvar här också. Torkat gräs.
Eftersmak: mycket kryddor från eken inledningsvis och även i fortsättningen, sedan fjäderlätt vanilj, matolja, päron. Nästan Champis, faktiskt.
Med vatten: doften är fortsatt väldigt försiktig. Den stickiga tonen har helt försvunnit, men det har mycket annat också. Jag kommer inte längre än till försiktig, viskande whisky på den här doften. Smaken är fortsatt avsevärt bättre än doften, nu med ett möte mellan kola, smutsig oljighet och svag citrus (grapefrukt) som faktiskt påminner om mer karaktärsfulla whiskies från ställen som Aultmore eller Old Pulteney, eller till och med Craigellachie. Grönt te, också, och maltsötma. Eftersmaken är något mindre kryddig än tidigare och mer åt frukt- än gräshållet, med den där smutsiga oljigheten som jag gillar.
Sammanfattning: jag vet inte, jag. För en whisky på 21 år förväntar jag mig bra mycket mer än såhär, måste jag säga. Smaken är bäst, doften alltför blyg, eftersmaken bra. Det är en helt okej virre med en för tråkig doft. Mitt första möte med Allt-a-Bhainne har inte imponerat.
