Jag har nyligen hittat en skattkammare i samplesberget: en skokartong med ett gäng samples på 10 centiliter. Det är perfekt för en anal prestationsmaskin med kraftiga prokrastineringstendenser som jag: jag kan prova whiskyn utan att behöva skriva smaknoter, och samtidigt utan att behöva känna att på denna whisky blir det aldrig några smaknoter.
Många av de där större sampleflaskorna är sådant jag själv hällt upp. Och nu åker de sista centilitrarna av ett storsample märkt Amrut Fusion. Jag var någorlunda tidig i att hitta Amrut, vilket visas av att samplet kommer från batch 39 av denna whisky. Just den batchen saknas i whiskybase, så här är batch 40. Den buteljerades i december 2015. Jag gillade den verkligen då, även om Kadhambam imponerade än mer på mig. (Nej, jag skrev aldrig några noter. Någonstans i det andra berget – flaskberget alltså – finns en oöppnad flaska…)
Fusionen som ligger till grund för denna whisky är att man kör med en blandning av skotsk och indisk malt. Jag mindes denna som helt orökig men ack så fel jag hade i minnet, som kommer framgå av smaknoterna nedan. En snabb googling visar också att den skotska malt som ingår i Fusion är rökig.
Det är alltid lite läskigt att återkomma till en whisky jag en gång verkligen uppskattat. När en provar så pass mycket whisky som jag gör utvecklas smaklökarna och blir mer krävande. Jag har provat en hel del whisky som jag gillade för flera år sedan och funnit att de inte alls lirar för mig längre. Men denna höll verkligen stilen!
Amrut Fusion är buteljerad på 50% (för det mesta, en del batcher ligger på lägre alkoholstyrkor). Den såg inte ut såhär 2015 eftersom det var innan Amrut fick sin nya flaskform – numera ser en Amrut Fusion i alla fall ut såhär:
Amrut är ett sådant där varumärke som kostar förvånansvärt mycket på Systembolaget. Fusion kostar 700 kronor minus två på bolaget. Utomlands ligger den runt 200 kronor billigare, på sina ställen än mindre än så. Nog för att Sverige har höga alkoholskatter men visst är prisskillnaden lite stor?
Fast spelar roll, egentligen. Är den 700 kronor god? Den är (minst) 700 kronor god. So what om du kan få tag på den för under €50 i Tyskland, du är ju inte i Tyskland. Liksom.
Så, vad tyckte jag om whiskyn då?
Doft: supernajs. Jag vet inte om det finns rökt malt med i mixen på Fusion men nog finns här en rökighet? Kakan drömmar, hårt bakat rågbröd, mörk sirap. Men inte alls så sött som de beskrivningarna låter. Inte blyerts precis, men något åt det hållet. Och när vi ändå är inne på pennor: tuschpenna. Rejält maltigt och en viskande rökighet. Mycket välbalanserad.
Smak: svagt av torv, lite rost, rosépeppar. Smutsigare än jag minns den – ”på ett bra sätt” (tack Anki Ulvmåne, nu och alla dagar, för det uttrycket). Mild gräsighet också. Man kan hålla denna i munnen länge. Gott!
Eftersmak: rökpuff, härligt oljig, en ”whiff” av ingefärspäron. Igen, jag minns denna som i princip orökig men tycker detta är mycket tydligt rökigt. Tydligen är det mitt minne som är helt offside, det var många år sedan jag smakade denna.
Med vatten: milt blommigare på doften, också milda pärontoner kommer fram. Mycket bra doft. Smaken är mildare nu, med rostat bröd, apelsintouch och nötcreme. Röken backade rejält med lite vatten. Eftersmaken även den mildare, smörigare. En hel del kola blandar upp den svaga rökigheten.
Sammanfattning: suverän core range-whisky. Välbalanserat, mångfacetterat på ett fascinerande sätt, mycket gott. Sådär en 87 poäng kanske. För de runt €50 en kan köpa den för ute i Europa, en no-brainer. 700 kronor gott, som den kostar på Systembolaget? Absolut. Amrut gör riktigt bra whisky. Jag är imponerad.
