Den sista buteljeringen från High Coast under namnet Box var passande nog skapad för festivalen då de bytte namn. Box The Festival 2018 är en whisky där all ingående whisky var rökig. Drygt fem år gammal bourbonlagrad whisky har fått slutlagring på ett drygt år på små 40-litersfat av ny amerikansk ek. Whiskyn är buteljerad på 54,5% och upplagan var på 1020 flaskor. Som vanligt finns all information man kan tänka sig på Box whiskys nyligen omgjorda hemsida, inklusive den kompletta fatlistan. De tidigare buteljeringarna i serien har varit makalöst bra med tanke på den fortfarande låga ålder som all whisky från Bjärtrå fortfarande har. Då ska vi se hur denna drygt sex år gamla whisky faller ut, då…
Doft: it’s a peated screamer, folks, and it’s goooooood! Du har sotflagor, balanserad men mycket tydlig rökighet, solvarm asfalt, sprucket gammalt läder, och de skönt grova toner som i vinvärlden brukar kallas stall. Tar vi bladet från munnen är det väl närmast intorkad komocka och svettig häst, ungefär. Men allt det där ligger indränkt i en underbar vanilj-, kolasås- och marängpaj. Här finns också syntetisk frukt, typ päronbugg (tuggummit) och kolabönor. Kanske en liten touch av blyerts. Detta är maffigt och vråligt, men också fånigt välbalanserat mitt i vrålet. Det är en väldigt ”modern” whisky, gjord med aktiva fat. Som den mycket lyckade American Oak som de buteljerade för några år sedan, men med kraftigare rök och än mer balans och pondus. Skithärlig doft.
Smak: ah…den inleds söttorvigt och lite smutsigt, som blöt tobak och smuts uppblandat i sockervatten; kommer så lädret från doften, och det där stallet, lite kraftigare här i munnen. De syntetiska fruktgodisarna och kolasåsen ligger lite mer i bakgrunden. Maffigt, vråligt, välbalanserat: imponerande whisky. Trots den amerikanska nyeken är det lite skitigare än Box/High Coast brukar vara med sina rökiga whiskies – jag gillar det.
Eftersmak: inleds med vad jag vill kalla lädrig rök – gamla läderarmband och sötrök – och övergår i asfalt möter kolasås. Skirat smör hänger kvar med tobak. Det är inte subtilt, precis, men jättegott.
Med vatten: det smutsiga och rökiga backar, lädret och stallet ligger kvar, men en ny färsk fruktighet hittar fram. Röda frasiga äpplen anas, kanske mandarin. Alltså, jag älskar den här doften. Smaken är lite syrligare till en början, innan hela klumpar med asfalt kommer fram ihop med marshmallows. Vilken resa. Det lite syntetiska godiset ligger kvar en bit bak. Jag vet de som tycker att whisky inte ska ligga i nyek, men det här med finish i amerikansk nyek är ju hur maffigt som helst, tycker jag. Eftersmaken har fått en del saltlakrits i starten, sedan är det tobak, rök och stall för hela slanten. Ja, och så kolasåsen, då.
Sammanfattning: detta är en oerhört konsekvent whisky från start till mål, och den kanske skitigaste rökaren jag har smakat från Box. Och då är detta ändå ingenting mot hur det vore att prova något blandat med 100% rökiga fat som inte slutlagrats på nyek…! En härlig vrålare till whisky. Den smakar som klart äldre än den är och har inga omogenheter, men fortfarande kraftig ”punch” i det smutsigare registret. Med slutlagringar kan det ibland bli så att whiskyn så som den var före slutlagringen liksom inte kommer överens med de dofter och smaker som lagts till med slutlagringen. Här har whiskyn gift ihop sig oerhört väl. Jag landar på sådär en 87 poäng. Hujedamig vad de kan däroppe i Bjärtrå!
