Bergslagens The Art Collection

Jag drar mig alltid lite för att skriva ”Bergslagens” som rubrik för de whiskies som Bergslagens ger ut. Whiskyn kommer ju från nedlagda Grythyttan whisky. Men det står Bergslagens på etiketterna, och Grythyttan får de inte längre får skriva ut på etiketterna eftersom det varumärkesskyddats. Att whiskyn kommer från ett nedlagt destilleri i Lillyrka (Grythyttan alltså) framgår dock på etiketternas baksida.

Det är säkert bekant att Bergslagens destilleri köpte det gamla whiskylagret från Grythyttan. De har nyligen gett ut tre single casks från det lagret: en från madeirafat, en från portvinsfat och en från ett sauternesfat. De kallas för The Art Collection. Här är mina noter.

Bergslagens Art Collection Madeira

Fat 249/2011 fylldes förstås 2011 och buteljerades i februari 2019 (länk till whiskybase här). Fatet gav 493 flaskor à 50 cl som kostade 995 kronor när den släpptes på bolaget. Alkoholhalten är justerad nedåt till 53%. Fatet var en barrique på 225 liter och receptet var Grythyttans rökiga, med 50 ppm på malten.

Doft: härligt, riktigt härligt. Torv och fuktig mörk mossa i botten, lite smutsigt metalliska rökslingor. Längst fram en blandning av syntetisk fruktgodis och en blandning av färsk ananas och färsk mango. De där fruktgodisarna då: de fyrkantiga, heter de Brio? Tänk tutti-frutti med inslag av kola i. Här finns också en klick Drottningsylt med i mixen. Färska fikon. Torr tång. En komplex doft, en doft med många inslag, men utan vrål: den känns bra mycket äldre än vad den är. Jag hade fan kunnat gissa typ en 15 YO single cask Longrow blint. Detta kan man nosa på länge, länge.

Smak: inleds med en tydlig rökton och kakaopulver, en del ganska brutala tanniner. Med tålamod – jag håller alltid whisky i munnen i minst tio sekunder – övergår det hela i blöt höstskog: mossa, jord, gran. Torven ligger där och lurar under allt. Betydligt mindre fruktig än doften, men här finns röda vinbär och björnbär. Små inslag av något som minner om hav, om det kan vara musslor kanske?

Eftersmak: mycket tydlig rök till en början, den där liksom ”ljusa” röken som finns i Caol ila; vid andra sippen är röken tjärigare, nästan åt Lagavulinhållet. Blött järn. Svag kola. Sötlakrits. Inte lika komplex som doft och smak – det är ofta på eftersmaken som lite yngre whiskies egentligen avslöjar sig.

Med vatten: (än) mer vinöst, lite gyttrigare. En ton av lera har kommit in, härligt. Smaken har fått mer av kryddor i botten, och lite mer av den där svårfångade liksom haviga tonen. Eftersmaken växer med vatten, med tydligare rök, svagt av – faktiskt! – rimmat stekt fläsk, och ett stänk salmiak.

Sammanfattning: alltså, jag är ju en sucker för dessa whiskies från det nedlagda Grythyttan, och särskilt då deras mellanrökiga recept. Släktskapen med de whiskies Springbank makar är jättetydlig. Det är sällan lagom, sällan rent och aldrig skirt, mer åt smuts och och metall och hav, ibland en läcker nästan dyig ton. Blint hade jag gissat Longrow. Det är ett högt betyg. Jag är där någonstans vid 88 poäng – det finns många, många skotska whiskies även från väl ansedda destillerier på Islay som inte kommer upp dit, som jag ser det. En mycket bra whisky. Det kraftiga fatet har inte alls bemästrat destillatet och dränkt det, tvärtom är detta ett bra exempel på hur råspriten har gift sig väl med fatet.

BERGSLAGENS ART COLLECTION Port

Denna whisky kom från en barrique på 225 liter, fat nummer 250 som fylldes 2011. Fatet buteljerades i februari i år (länk whiskybase här) och gav 492 flaskor, alkoholstyrkan ligger på 55% (med extrem sannolikhet inte fatstyrka, det står inte cask strength på etiketten och Eldvattens Silent Swede-buteljeringar ligger klart högre i alkoholhalt). Liksom för Art Collection Madeira var receptet Grythyttans hårdrökta recept, fortfarande 50 ppm på malten alltså.

Doft: åh, en vattendelare. Gillar du lite sur, liksom ful rök? Gillar du rönnbärsgelé, vitpeppar, något som påminner om rårörda lingon? Torrt gummi, kanske en dutt asfalt? Då är du i mitt lag och gillar detta. Annars, stay away. Här finns också rejält med fernissa och dyr vinäger. Skitläckert, skitsmutsigt. Jag har full förståelse för de som doftar på detta och säger hugaligen – själv säger jag halleluja.

Smak: snällare, till en början: liksom bärigare. Men sedan kommer vitpepparen, en riktigt rejäl rök, och saltlakrits; saltad fisk, rökt fisk, kanske till och sältan hos inlagd sill. Rejält med torv. Med tiden kommer någon svårfångad bärig/fruktig, smutsig sylt. Underbart!

Eftersmak: rejäl rökpuff; den mest kakaostarka chokladkaka du kan hitta; hårdstekt fisk; musslor, tång, sjögräs. Ett stänk mint. Jäklar vad smutsigt detta är.

Med vatten: fernissan backar och fram träder hårt rostat rågbröd och mörk sirap. Smaken är ännu smutsigare nu, tänk typ städtrasor möter chilihetta möter motorolja. Brutalt och bra. Eftersmaken är otroligt salt och lakritsstinn, med all spearmint hos en klick tandkräm. Någonstans därunder lurar torv och en oljig, rökt fisk. Jag tycker mig till och med ana beskan hos bläck. Alltså, what the hell, det här är ju skitbra!

Sammanfattning: så osammanhängande, kaotisk, dundrande, smutsig. Långt ifrån en whisky för noviser – för bara säg en åtta år sedan hade jag inte tyckt om detta – men för den som är rejält hemma i maltwhiskyträsket och inte har något emot när det hela blir lite wild and crazy är detta kanon. Jag chockar mig själv och säger: 91 poäng. Gillar du inte Springbank och Longrow? Då kommer du lika gärna kunna säga 77 poäng om detta.

BERGSLAGENS ART COLLECTION sauternes

Orkar ni med en till? Klart ni gör! Den sista för dagen är Sauternesfatet, fatnummer 243 fyllt 2011, buteljerat i februari 2019. Även denna kommer från en barrique på 225 liter, som gav 492 flaskor på 50 cl för 995 bagis. Bergslagens skriver bara att denna är rökig och inget om ppm, så denna kan ha varit det hårdrökta receptet på 50 ppm men också det mellanrökiga receptet på 16 ppm. Alkoholhalten ligger på 54%.

Doft: liksom när jag nosade mig igenom linan några veckor före djupprovning konstaterar jag att ja, denna är den svagaste av de tre. Förvånansvärda mängder apelsinjuice; svagt av torv/jord/stall; physalis; konserverad frukt, särskilt aprikoserna och melonbitarna i sådan där sockerlag; gips (!). Mjae, en helt okej doft. Jag har inte några invändningar, direkt, men just…okej.

Smak: smörigare (smält osaltat smör) till en början; en del fernissa; kommer så en söt fruktbomb som är mer färsk än konserverad – mango, aprikoser, kanske ananas – och sedan till sist, därunder, den där härliga smutsiga Grythyttanheten: blöt metall, torv, vitmossa, svagt av sjögräs och Caol ila-rök. Maffigt, och väldigt mycket bättre än doften.

Eftersmak: oj, mastig rökighet inledningsvis: salmiak möter spillolja möter smutsig rök. Följs av Refreshers, tutti frutti-godis och några droppar av vattnet från en burk konserverad ananas.

Med vatten: jag må ha snöat in på tanken på gips, men gips möter krabba (there’s a first for everything!) möter svag lakrits och försiktig rök. Tuttifruttigodis också. Mindre av de konserverade frukterna nu. Smaken är snällare, sötare nu, mer på aprikosmarmelad med inslag av…citron? Efter en tid i munnen kommer den där maskinsmutsiga tonen som får mig att (ja, jag tjatar) associera till Campbeltown och Springbank: järn, ingrodd industrismuts. Eftersmaken är betydligt mindre rökig och mer fruktig nu: aprikosmarmelad även här. Spearmint. Svagt av rök.

Sammanfattning: smaken är kung i denna whisky. Jag är inte alls lika imponerad av doften, och gillar eftersmaken. Den förvandlas ganska rejält med vatten (minns, just den mängd vatten just jag råkade vattna med – vad som händer med whiskies vid vattning är godtyckligt beroende på mängden vatten), och blev generellt bättre med vatten, tycker jag. Denna är med marginal den svagaste av de tre i Art Collection, för mig. Säg en 82 poäng? Minns: 82 poäng är fortfarande en bra whisky i min bok, det är från 80 och nedåt jag börjar tycka att nähä du.

Eftertankar: dessa tre single casks är sjukt unga, bara sju år. (Med de höga fatnumren kan ingen ha hunnit fylla åtta år redan i februari 2019 när de buteljerades.) Och de är från barriquer, alltså storleken snäppet större än barrel och snäppet mindre än hogshead. De uppvisar många saker, men ”alltför ung” är inte en av dem. Det är märkligt. Med tanke på den brutala alkoholhalten hos Eldvattens Silent Swede-buteljeringar från samma fatlager lär Grythyttans lager ha legat både varmt och ganska ordentligt torrt. Det kan ha snabbat på extraktionen av dofter och smaker ur faten. Visst, detta är vinfat av olika slag och visst, de är rökiga – två saker som döljer ungdom hos whisky. Ändå tycker jag de borde dofta och smaka bra mycket yngre.

Det är också intressant att nämna att när jag hällde upp typ 1,5 centiliter av dessa tre och snabbprovade dem mest för att få lite snabba intryck tyckte jag inte alls att de var lika bra som när jag gick på djupet och verkligen provade dem noggrant. Kanske att Grythyttans destillat och de whiskies som kommit från det gamla lagret kräver tid på sig? Vad vet jag.

Jag säger som jag skrev om en whisky ur Eldvattens Silent Swede-serie härförleden: visst, det är skithäftigt med alla dessa lite olika slags fat. Men för min del vill jag gärna se buteljeringar från lite mer normala fat. Tre single casks från bourbon barrels, en med 0 ppm, en med 16 ppm, en med 50 ppm? Eller buteljeringar som utgörs av en liten vatting av bara ett par–tre bourbonfat? Visst är det skoj med annorlunda fat, men det är i lite vanligare grejer som ett destillat verkligen märker ut sig. De kanske inte riktigt är där än, de faten. Men jag är tålmodig; jag kan vänta. Annorlunda fat kan vara jätteroliga och häftiga, men jag vill lära känna destilleriet Grythyttan. Då finns det inget som slår bourbon barrels.

En sluttanke: jag utgick från att alla dessa tre var tokslut på bolaget, men när jag nu kollade fanns alla tre på bolagets hemsida. Det är märkligt: är det för att det finns enstaka individer som inte hämtat ut sina flaskor, månne? Jag har sett auktioner där dessa flaskor gått för bra mycket mer än de såldes för. Just nu kan man faktiskt fortfarande kan beställa dem; jag trodde att jag hade missat portfatet, men lade efter provningen en beställning och fick den faktiskt bekräftad.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis. För jämförelser med vad några andra bloggare har tyckt om dessa, kolla här för Änglarnas andel och här för WhiskyTower.