Jag har som ni märkt legat efter med provandet efter datortrassel. Den här bloggen har också haft en hel del tekniska problem och hela dagar när den inte gått att nå överhuvudtaget.
Men nu så. Grythyttan whisky hette ett destilleri som var igång i mindre än tre år. Berglagens destilleri köpte lagret och ger ut whiskyn under olika namn. Det må stå Bergslagens stort på flaskorna men det lilla ”distilled in Lillkyrka” visar att vi har att göra med whisky från Sveriges enda nedlagda destilleri som det fortfarande finns whisky kvar från.
Bäckahäst är nio år gammal och är buteljerad på 57%. (Det kan inte vara fatstyrka. Varför inte det? För att Bergslagens utgåvor av whisky från Grythyttan landar på exakt 57% typ jämt.) Fatuppsättningen är bourbonfat och fat av ny fransk ek. Storleken på utgåvan står prydligt angiven på flaskan, 751 stycken, tack och bock för det. Bäckast finns fortfarande på Systembolagets hemsida (och heter där Bäckahästen, inte Bäckahäst) men sålde slut fort; jag antar att det är några ströexemplar folk har beställt utan att hämta ut som ligger kvar i deras system. Priset var 995 kronor.
Doft: smutsig, metallisk, mycket oljig. Stjärnanis eller om det är rökt lakrits (vad nu rökt lakrits är för ett påhitt från min sida). Fernissa; koppar; mahogny. Saltad, torkad fisk. Svårbeskrivbar frukt, typ som bär möter mörk frukt… Hallon(remmar) och krusbär och russin, och lite lagerblad. Fantastiskt!
Smak: mossa (torr), kopparmynt, linoleumgolv. Denna whisky torde vara en tydlig vattendelare; den är verkligen rejält motvalls och krävande. En mineral rökighet som påminner mycket starkt om Longrow. En härligt liksom ful och oljig ton. Elak, smutsig beska. Limejuice möter maskinrum. Pepprigt i botten, men utan attack i kryddigheten. Helt underbart.
Eftersmak: rejäl rökpuff med inslag av vitpeppar och lite mynta. Det vita på en grapefrukt. En syntetisk tuggummiton.
Med vatten (rejäl skvätt, inga droppar här inte): mycket syntetisk frukt och nästan läsktoner – Hubba Bubba med colasmak! Smaken är ”snällare” (allt är ju relativt); mer svartvinbärsblad och även rabarber eller om det är krusbär. Lättrökta och smutsiga toner. Eftersmaken bjuder på rök, järn och vitmossa.
Sammanfattning: detta är en brutal och motvalls whisky. Ge detta till en novis och de kommer aldrig mer vilja smaka Grythyttan. Ge detta till någon som gillar sin whisky någorlunda ren och snygg och städad och jag har full förståelse om personen säger att detta är 80 poäng, särskilt med tanke på den krävande smaken. Själv ligger jag rejält mycket högre. Tillåt mig att för n-te gången intyga att Grythyttan var Sveriges Springbank: det är smuts, oljighet, extremt mycket dofter och smaker. Ge mig denna whisky blint och jag skulle definitivt ha gissat att det var en (extra galen) utgåva av Springbank. Särskilt de lättrökta whiskies som Bergslagens ger ut från sitt lager samt Svenska Eldvattens serie Silent Swede tillhör de bästa svenska whiskies som har buteljerats. Ja, jag undrar faktiskt om inte Grythyttan uppvisar en högre lägstanivå och en högre högstanivå än något annat svenskt destilleri (igen, om man gillar smutsig whisky).
Detta är whisky i världsklass. 89 poäng.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis. Förresten, en sista reflektion: är Bäckahäst och de andra Grythyttan som Bergslagens ger ut oberoende buteljeringar eller officiella? Något att klura på. Jag lutar åt IB men man kan argumentera för OB. Det ni.
