En sex år gammal oloroso sherry butt från Amrut buteljerad för den tyska marknaden (Kirsch import, vad jag förstår Amruts importör i Tyskland). 300 flaskor blev det, på en alkoholstyrka av precis 60%. Fat 4133/2011 fylldes i november 2011 och buteljerades i juli 2018 och man använde ”Indian barley” för destilleringen. Om du efter att ha läst smaknoterna vill hugga en flaska för egen del ligger priset på runt €145 från olika tyska butiker som länkas här i whiskybase.
Doft: det finns smutsig, ”funky” sherrylagringar och det finns de som mer brukar kallas ”clean”. Här är vi i ”clean”-genren, helt klart. Vi snackar mängder med mosade russin och dadlar; vaxljus; kakao; valnötter. Världens minsta touch av svavel eller krutstänk – kanske. En riktig sherrybomb.
Smak: svårt även med riktigt små sippar, men med tid i munnen kommer särskilt dadlar, mörk chokladkaka, farinsocker. Dock klart svårt att smaka utan alkostick och alkoattack på gommen.
Eftersmak: härligt oljigt och vaxigt, liksom tjockt i munnen. Mycket kakao, som fikon som rullats i kakao. Honung.
Med vatten, rejäl skvätt: why, hello there! Mer av absolut allt och allt vrålar på underbart vis. Nu är detta my kind of sherrybomb. Vit choklad och hasselnötter har tillkommit, liksom båtfernissa. Otroligt snygg doft. I smaken är det väldigt mycket bättre nu med reducerad alkoholstyrka, och har mer, mycket mer, av den där båtfernissan från doften. Eftersmaken är lite strävare, spontant föredrog jag just eftersmaken ovattnad, men let’s see… Ny sipp och eftersmaken är fortsatt lite motvalls, härligt oljig men en del av sherryfruktigheten försvann. Försök med ytterligare vattning utvecklade whiskyn än mer, och eftersmaken hittade hem med sina torkade dadlar och färska fikon.
Sammanfattning: sherrybomber är en svår genre att övertyga mig i. Jag brukar tycka att de är lite ointressanta, på något sätt lite liksom…billiga, i sitt vrål. Men detta är ett exempel på en riktigt maffig whisky i den genren. Gillar man sherrybomber är detta definitivt €145 gott. Efter vattning gick denna whisky från härlig/bra till riktigt härlig. Poängmässigt är jag på 86, kanske 87. Nej, 86. Amrut visar igen och som så ofta att de gör högkvalitativ whisky.
En slutreflektion: det vore så intressant om Amrut skulle fylla ett par hundra fat och lagra i helt annat klimat. Deras härligt vrålande whiskies utsätts för turbolagring i hettan i Bangalore. Det blir uppenbart skitbra, men nog vore det spännande att få prova hur Amrut utvecklas i ett kallare mer jämnt klimat?
*
Tack Dennis för sample!
