Arran brukar vara bra. Idag slumpar det sig så att båda whiskyerna jag provar har mött vinfat på sin väg mot flaskan – den ena rödtjut och den andra vitt vin. En är mer på brukswhiskypris, den andra är en exklusiv begränsad historia. Let’s do this!
Arran Amarone cask finish (2026)
Whiskybase har en drös varianter av denna whisky, som Arran buteljerat sedan lång tid tillbaka. Enligt importören Symposions hemsida ska den batch som nu släpps (den 29 maj) vara buteljerad 2026. Just den batchen är inte i whiskybase än. Priset är 700 minus en, whiskyn släpps som sagt den 29 maj och här är länken till Systembolaget.
Jag provade förresten en tidigare batch av denna för över tio år sedan och var inte precis jätteimponerad. Men det var då det.
Whiskyn är buteljerad på 50%.
Doft: bra: spriten har inte dränkts i rödvinet. Det är ”mer bourbonlagrat”, men visst känns vinfaten. Kakan drömmar; mandariner; en inte alltför sockrig päronlikör.
Smak: ganska kryddig inledning, på ett bra sätt. Rumsvarmt kött, jordgubbar, kanel. Gott.
Eftersmak: rejält med kryddor i början. Kvar hänger spearmint.
Med vatten: mer vanilj, också som jag tänker mig att päronkompott doftar. Smaken är också den sötare än tidigare, avsevärt mindre kryddig. Kanske att en ton av fernissa har hittat hit. Jag gillar det. I eftersmaken har kryddorna backat, domineras nu av milda pärontoner.
Sammanfattning: denna känns mild, snäll, god, en najs vardagsdram att tanklöst sippa på. Gott, och väldigt mycket bättre än mitt minne från varianten för tio år sedan! (Jag har nu läst mina gamla smaknoter från den whiskyn. 2026 års variant är alldeles uppenbarligen en avsevärt bättre whisky.) Jag landar på hela 84 poäng.
Då tar vi nästa!
Arran 15 YO Rare batch French oak Grand cru casks, 52,5%
Denna släpptes den 13 mars och återfinns här i whiskybase. Det är en begränsad utgåva på 4198 flaskor och den är buteljerad på 52,5%. Jag trodde de där franska grand cru-faten hade innehållit rödvin men icke, det var tydligen vita viner, ser jag nu vid närmare titt på etiketten.
Vid släppet i mars kostade en flaska 1887 kronor. Den har nu utgått från Systembolagets sortiment. Whiskyn spenderade först sju år i bourbonfat och sedan åtta år i vitvinsfaten. Ett sådant där läge, alltså, när det är rimligare att prata om double maturation än om en slutlagring.
Doft: kryddnejlika, nya sneakers, bitter engelsk apelsinmarmelad. Mörk choklad långt bak. Mer sträv och kraftig än Amarone cask finish. Ganska annorlunda. Här gäller det nog att hålla ett öppet sinne för något som skiljer sig mer från mainstreamwhisky.
Smak: ja, detta är annorlunda. Lagerblad, kraftigt kryddmuller, en oljig ton som är åt fernissahållet. Den engelska apelsinmarmeladen hänger kvar hit. Även det vita på en grapefrukt. Röda bär en bit bak. Vi ska se vad vatten gör med detta; ovattnat är detta inte min kopp te.
Eftersmak: inte heller här känner jag mig hemma: lite plastigt, mintigt, kryddettrigt. Jag kommer inte överens med denna whisky. Vatten till räddningen?
Med vatten: doften blir definitivt bättre. Fernissan kliver fram, också träolja. En ljus fruktighet och en aning av en nyöppnad färgburk med någon stark färg. Det låter kanske konstigt, men jag gillar det. I smaken har kryddmullret backat, tack för det, men det är fortfarande ganska all over the place: kött, en lite unken vind, hallon? Eftersmaken har fått köttiga toner, men en klart svårartad kryddighet hänger kvar.
Sammanfattning: det här lirade inte för mig. Den avsevärt billigare och mycket yngre Amarone cask finish är mer som whisky – här doftar jag och smakar på något som tänjer gränserna för hur whisky brukar dofta och smaka, men jag uppskattar inte det som är i glaset. För mig har kryddigheten helt tagit över. Ett riktigt magplask. 70 poäng.
Det kan vara värt att påpeka att min bedömning skiljer sig rätt mycket från genomsnittet. Den har ett snitt på 86 poäng på whiskybase, vilket kanske motsvarar en 83–84 i David-poäng, jag brukar ligga några poäng under whiskybase. Allt om whisky satte 91 och Spirits News låg lika högt, vilket i mina ögon är helt absurda poäng. Där någonstans ligger i min bok whisky som är legendariskt svinbra och bara måste införskaffas om priset är under 2000 kronor. Denna är…inte det.
*
Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.
