Tjeders whisky

Bara whisky

Old Pulteney 21 YO 1983 Vintage

Är Old Pulteney så gott som jag tycker att det är, eller är min förmåga att bedöma deras whiskies förvrängd av kärlek? Jag har ju varit där och fick välja ett fat som buteljerades för den svenska marknaden. Jag tyckte mycket om Old Pulteneys whiskies före det besöket; efteråt älskade jag deras whiskies. Jag vill gärna tro att min exceptionella erfarenhet av destilleriet inte spelar in alltför mycket med tanke på hur breda preferenser jag har vad gäller whisky – och att jag har flera andra destillerier som jag håller högre (Springbank, Craigellachie och Benromach är tre exempel, om exemplen måste vara från Skottland). Jag fortsätter hur som helst envist hävda att Old Pulteney är ett löjligt underskattat destilleri. De gör bra mycket mer karaktärsfull whisky än vad många anser. En hjälp för mig när jag understundom känner mig som en predikant för Pulteneys whiskies är att jag nästan undantagslöst tycker deras whiskies är skitgoda även när jag provar dem blint.

Idag, en version av Old Pulteney 21 YO som buteljerades 2005, med enbart ingående whisky lagd på fat 1983. Det är både en whisky med explicit åldersbestämning och en whisky utgiven med ett vintage. Whiskyn buteljerades på 46%. Här är länk till buteljeringen i whiskybase. På en av bilderna syns en buteljeringskod som slutar med L5, vilket fått mig att dra slutsatsen att buteljeringen gjordes 2005, inte 2004.

Doft: whoa, say what?! Första intrycket är att detta doftar jättemärkligt, och inte på ett bra sätt, alls. Vi vänjer näsan och koncentrerar oss. Och konstaterar som så ofta att kunskap om vad som är i glaset kan sabba upplevelsen: detta doftar bra, men jag hade ställt in näsan på ”Old Pulteney 21” och tro mig, detta doftar inte alls som jag är van att Old Pulteney 21 doftar. Mycket färre sherryfat här, om sherryfat alls är med i matchen. Så, honung dominerar. Örtkryddor – inte minst oregano, faktiskt. Koppar; honungsmelon; gula äpplen; digestivekex. Mer än ett stänk havsvatten, men bara en liten antydan till den där motoroljan som för mig är typisk © eller ™ Old Pulteney. Allt det där är bra, men här finns också någon lite kufisk ton med i matchen som jag inte uppskattar: typ svagt av dy och en antydan till maskros och tistel. Det kanske var de noterna som var starkast där när jag just hade hällt upp whiskyn och tänkte men vad i hela friden?

Smak: ah…nu så. Ljusa äpplen, den där kraftiga oljigheten som är såååå Old Pulteney, härligt svag och försiktig vanilj. Aprikos. Svagt av smör. Någon svårbestämd syrlighet som kanske är grapemarmelad med skaldelar i. Fantastiskt bra och härligt elakt: mycket mer nära destillatet än senare utgåvor av 21 YO, som har haft betydligt mycket mer sherryfat i sig. Old Pulteney har så mycket mer karaktär än vad folk brukar säga: de är, menar jag, som ett slags mellanting mellan Craigellachie och Clynelish.

Eftersmak: kraftigt oljig inledning, följt av syrliga frukter (kiwi, grapefrukt). Ljuvligt mild vanilj. Torrt gräs.

Med vatten: doften får mer av (torkad ljus) frukt: äpple, ananas. Jag anar också apelsin här. Koppar. De småtråkiga tonerna (maskros/tistel) är som bortblåsta, ändå tycker jag doften blev lite plattare med vatten. Smaken är fortsatt himmelsk, med elak oljighet som omsluter all den där milda försiktiga fruktigheten och syran: gröna äpplen, citron, kanske lime… Koppar igen, gröna winegum, möbelvax. Jättegott! Eftersmaken är mintigare (färsk mynta) och har tydligt ”grön färg”: winegumen, torrt gräs, päron.

Sammanfattning: doften ovattnad var krånglig men mycket givande efter den första chocken. Jag skulle gärna ställa den H2H (head to head, vid direkt jämförelse) mot andra Old Pulteney 21 YO, där jag är övertygad om att denna skulle förlora. Ändå är detta bra, till och med riktigt bra. 86 poäng.

*

Tack Åke D för att du samplade.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén