Bergslagens destilleri är numera Lihnell’s. De fortsätter ge ut whisky från det gamla nedlagda Grythyttan i små batcher och serier med olika nordiska sagoväsen på. Denna gång har vi en orökig tolvåring lagrad på first-fill bourbon barrels i glaset: Gulltopp heter den. Den buteljerades 2024 på 49% och kostar 895 kronor. Den är inte slutsåld än. Det finns 798 flaskor och den släpptes i början av 2024 som en del av serien The Norse Saga III. Här är den i whiskybase.
Då tar vi den!
Doft: mycket fina frukter. Är detta det snällaste sätt som gamla Grythyttan presenterats? Det är nästan så att en hade kunnat gissa typ Glenlivet blint. Mjae, inte så snällt, men åt det hållet. Frukterna är välintegrerade och milda – päron, syrligt äpple, en touch banan kanske. Under ligger något ”grövre”, kraftigare toner. Hårt bröd (!), saltlakrits, koppar. De grövre tonerna låg långt bak först, det är bara nu när jag analyserar whiskyn jag hittar dem. Jag gillar denna doft.
Smak: lite ”fulare” igen, definitivt inte milt och snällt som Glenlivet. Men bra! Syrlig frukt, som en blandning av citron och päron kanske. Kaffe. Malt. En del kryddor, men inte alls störande, tvärtom. Kanske en aning fernissa också? Gott!
Eftersmak: underbar inledning: balanserade kryddor möter avslagen öl (på ett bra sätt!), koppar, fina ganska viskande frukter. Kanske också bär? Krusbär, fernissa igen, en syrlig äppelpaj. Inte en sportmössa att jag hade gissat Grythyttansprit på denna whisky.
Med vatten: jag hade trott att det grova skulle komma fram mer, men nej, tvärtom: vaniljbulle och aprikosmarmelad. Även smaken har mildrats och fått mer vanilj och någon osötad Trocadero. Välbalanserad kryddighet där under. Eftersmaken är nästan det bästa med denna redan bra whisky: den syrliga citrusen har blivit citronfromage och kryddorna har blivit aggressivare, på ett bra sätt.
Sammanfattning: jag är förvånad. Jag brukar gilla whiskyn från gamla Grythyttan för att den är ful och spretig och elak. Det här är något helt annat, mindre grovhugget, och gott. Bra. Stabilt bra gott blir att det landar på det där standardbetyget som låter tråkigt – 85 – men som i min bok betyder ”kan verkligen rekommenderas, detta är en bra whisky”.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
