Ardnamurchan, Adelphis destilleri långt i norr på västkusten i Highlandregionen, är för mig två saker: imponerande whisky och hopplösa namn på det som buteljeras. Låt oss hoppas att de om några år skapar en core range och att deras whiskies då heter ”Hello”, ”Yes” och ”Thanks” som en ren kompensation för vad de heter dessa år.
Denna rökiga single cask från en first-fill oloroso hogshead är fem år gammal och heter, på riktigt, såhär:
AD/02:16 CK.78
Jag menar, kom igen. Den är buteljerad för Clydesdale står det på flarran så jag kör med ”den där single casken som Ardnamurchan buteljerade för Clydesdale ni vet”.
Ardnamurchan är förresten underbart och synnerligen genomskinliga i sin information om alla sina buteljeringar. Vill du veta precis vilken kornsort som användes för den här buteljeringen? Var detta korn hade odlats någonstans? Vilken temperatur det var på det tredje vattnet vid mäskningen av spriten som användes för detta fat? Kolla här.
Whiskyn släpps torsdagen den 3 februari (imorgon när jag skriver detta och genomför provningen) och kostar hela 1300 spänn (minus fyra). De runt 300 flaskorna lär gå åt fort; såhär tidigt i destilleriets historia finns det många av den där tossiga samlartypen som på engelska heter completists som måste samla exakt allt Ardnamurchan säljer, så hypen är enorm. 1300 för en 5 YO single cask är annars förstås ett fullständigt vettvilligt pris. Helt korrekt givet hur hypen ser ut och samtidigt galet.
Doft: detta kan bara inte vara fem år från en hogshead? Seriöst? Det borde vara spritigt om inte annat men icke då. Jag tyckte vid första doftningen att detta var helt orökigt men det finns en del torv här. Längst fram dock: honung, koppar, ett stänk av kakao. Med tid i glaset blir kakaon till smält chokladkaka. Mosade ljusa russin. När man väl börjar tänka på torven hittar man röken också. Den är mer som en härlig aning av smuts under all den där sherryn. Röken är mer cigarr än Islay. Kanske ingefära. Definitivt vitpeppar, eller rökt vitpeppar om något sådant fanns. Här finns också lite rökt chili och något lite rostigt/smutsigt som jag associerar till Talisker. Gröna toner: inte gräs utan alger och sjögräs. Hur är det möjligt att jag kan dra ned näsan djupt i glaset och andas in jättehårt? För femårig single cask från stort fat borde jag få sjukt mycket alkostick, men icke. Chockerande välbalanserat. Med ännu mer tid i glaset tar den där smälta chokladkakan över; underbart.
Smak: såhär ung och fatstark, bäst att ta supersmå sippar, det är omöjligt att denna kommer vara lika bra i gommen som den är på nosen. Attack av alkholen? Check. Yngre än nosen? Check. Ettrigt inledningsvis? Check. Men sedan då, efter några sekunders nedvattning i munnen? Enormt imponerande: tuggummi (Jenka, ett fruktigt tuggummi från barndomen), tutti frutti-godis i mängder. Oljig munkänsla. Saltlakrits. Smutsiga toner som drar åt stall men inte åt det gödsliga i ett stall: varm häst. Med längre tid i munnen och naturligt lägre alkoholhalt mer fruktigt igen. Jätteimponerande whisky givet att detta bara är fem år gammalt.
Eftersmak: mjukt rökig start; saltlakrits; sur hallonrem; färsk ingefära. Tobak. Den borde dö fort efter bara fem år på hogshead men hänger kvar länge.
Med vatten: fortfarande balanserad; såhär ung whisky kan ramla ihop med vatten men icke. Mindre rökig/torvig nu. Detta måste vara den chokladigaste whisky jag har provat. Smaken är mycket bättre nu, man slipper alkoholattacken. Svag smutsig rök i bakgrunden och längst fram denna tutti frutti- och chokladbomb. Eftersmaken är mintig och påminner närmast om dyr chokladmousse plus rökslingor. Jösses. Jag kan tillägga att den kan vattnas vidare i många omgångar utan att ramla isär. Mina tre centiliter räckte i över en timme.
Ardnamurchan distillery. Det är inte skitfult i omgivningarna precis.
Sammanfattning: om det fanns en egen kategori för whisky 3–7 år och betygskalan gick till 100 inom den kategorin skulle detta vara skyhögt över 90 poäng – så som en del sätter sina poäng. Men även om man inte alls säger ”sjukt bra för att vara fem” är detta en galet imponerande single cask. Vad ska vi säga, 89? 90? Jag vet inte. Antagligen 90. Vilket styrkebesked! Vilken virre!
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
