Tjeders whisky

Bara whisky

Aberfeldy 21 YO, 40%

| Inga kommentarer

Häromdagen drack jag vad jag tror är mitt livs första Aberfeldy. (Jag har mycket dålig överblick över vad jag har provat och inte provat, den här bloggen är inte minst ett sätt för mig att få överblick över vad som passerar genom kroppen.) Det blev deras vanliga officiella tjugoettåring. Såhär i efterhand ser jag att den är nedvattnad ända till 40%, vilket förvånar mig dubbelt. Dels trodde jag utifrån dofter och smaker att den nog låg på 43 eller 46% när jag drack den, dels tycker jag det är märkligt och en liten skvätt upprörande att man tar så gammal whisky och blaskar ner den ända till 40%.

Doft: läder och mild malen vitpeppar. Torkade blommor. Marsipan. Något slags nötter, jag har alltid svårt för att urskilja just nötiga dofter; det är nästan jordnötssmör. En skir sötma som är svår att sätta fingret på: inte honung, inte farinsocker, inte sött godis. Marsipanen dominerar, med läderfåtölj i bakgrunden. En ljuv, snäll men ändå spännande doft. Någonstans där bak lurar något som är mindre insmickrande, men som jag ändå inte kan bestämma mig för om jag tycker är ett spännande avstick eller en brist; det är svårt att sätta ord på, men jag associerar till en sjukhuskorridor där det finns några nydesinficerade ytor. Med vatten: sjukhuskorridoren blir starkare och möter nu färsk…timjan? Blommorna slår över i violgodis, men lädret ser till att det inte blir alltför tvåligt eller syntetiskt.

Godkänd dram. Se upp med vattnet!

Godkänd dram. Se upp med vattnet!

Smak: mycket lätt i munnen. Blommigt som hos en florist, men med en citrusbeska som inte riktigt var där i snoken. En antydan till läder; lite mindre söt än i doften. Jag tycker gommen är lite svårfångad. Med vatten: mer viol, lite mer syntetiskt och tvåligt. Inte jättekul, minst sagt. Jag säger detta med ett viktigt förbehåll: Jag kan mycket väl ha misslyckats med vattningen av denna, och jag hade bara tre centiliter att gå på, är jag rädd. Hade jag en butelj skulle jag göra en andra provning, något som nu inte låter sig göras.

Eftersmak: inleds med en härlig kryddighet – mild rosépeppar, rosmarin – sedan väldigt mycket marsipan, och en rejäl dos läder. Efter en tid: blommigt, nästan som rosor. Med vatten: rosépepparn har mildrats, marsipanen har utblandats med något slags blommigt schampo.

Sammanfattning: jo, ja. En trevlig dram. En ovanligt konsekvent whisky. Det brukar alltid vara något som sticker ut, något som inte följer med från doft till smak till eftersmak. Detta är ytterst konsevkent, även om jag hittar mer i doften än i smaken och eftersmaken. Det handlar nog mest om att jag är bättre på att hitta saker genom näsan än i gommen. Den är väldigt snäll och ganska mild, mycket långt ifrån en hejdundrande historia. Det är fint och skirt särskilt i doften intressant. Med vatten ramlade den sönder, för mig; jag brukar nästan alltid tycka all whisky är bättre med vatten, men tror alltså att jag slängde på en lite för stor skvätt vatten mot slutet. Det som kom fram var mer syntetiskt än organiskt, och mer tvåligt än blommigt. Tvåltoner måste inte i sig vara fel, alla gånger, men i den här whiskyn var det inte helt kul. Jag föredrar helt klart den här whiskyn ovattnad.

En sådan här rackare går loss på 935 riksdaler på Systembolaget. För det priset måste jag nog avböja, för min del.

 


Kommentera

Obligatoriska fält är märkta *.