Tjeders whisky

Bara whisky

Väsenserien II: Gast

Gast är den tredje whiskyn i den andra omgången av Väsenserien som också omfattar Varulv, Bäckahäst, Askfru (släpps 1 juni) och Trollhare (kommer 2 augusti). Alltså man måste ju älska tossigheten i dessa namn och själva idén om att utnyttja svensk folktro för whiskynamn. Må teamet på Bergslagens destilleri som sitter på det gamla Gryhyttanlagret fördjupa sig än mer i den världen, för jag älskar själva upplägget. (En väg att gå vidare kan vara att läsa Mikael Hälls intressanta avhandling på 588 sidor, Skogsrået, näcken och djävulen: erotiska naturväsen och demonisk sexualitet i 1600- och 1700-talens Sverige från 2013. Just sayin’.)

Gast är en nio år gammal whisky som har legat på Cognacs- och bourbonfat. Alkoholhalten ligger på 57%, utgåvan är på 749 flaskor och den kostade 995 kronor när den släpptes i början av maj. Den fanns fortfarande fysiskt i butik att få tag på i Örebro för några veckor sedan kan jag intyga; just nu svarar inte Sytembolagets eminenta hemsida (ja ironi) på var det kan finnas flaskor att få tag på, men den är i princip slutsåld. Här är den i whiskybase.

Doft: dyig havsstrand med massor av tång. Hubba Bubba jordgubbe. En döende grill; grillat fläskkött. Blött läder och tobak. En hint av svarta vinbär. Härligt disparat, inte fullt så smutsig som många andra Grythyttan kan vara. Ändå är jag rätt säker på att jag hade gissat Springbank blint – som så ofta med whiskies från Grythyttan.

En av de nio ringvålnaderna från Peter Jacksons filmatisering av LOTR minsann.

Smak: rejält rökigare, mycket smutsigare. Järn, russin, motorolja. Kryddpeppar, köttgryta som kokat länge. Underbart djup i denna smak. Mycket maskinrum, spillolja. Riktigt rejäl beska i botten.

Eftersmak: järn, igen; rost möter saltlakrits och mycket fin rök.

Med vatten (rejäl skvätt): på doften kommer ljusa frukter men i härligt syntetisk form (frukttuggummi) men en likaledes liksom ljus rök. Alldeles efter vattningen fanns även en del härliga dieselångor som försvann. Saltlakrits. Härlig utveckling. I smaken är det ännu mer maskinrum och en underbar smutsrök. Detta bara skriker Springbank. Fantastiskt. Eftersmaken har fått en del mynta och en mildare pepprighet och en härligt balanserad kryddighet som gör att jag upplever den som flera år äldre än vad den är. Även den rätt aggressiva och underbara beskan pekar i samma riktning.

Sammanfattning: jag provade denna direkt efter Bäckahäst. Först lutade jag åt att Bäckahäst var den bättre whiskyn av de två men Gast vinner i slutändan. Jag velar mellan 89 och 90 poäng och landar i att jo fan, detta är 90 poäng gott. Som alltid med whiskies från Grythyttan: detta är inte whisky för alla. Det är brutalt, smutsigt, spretigt, elakt – och fantastiskt.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén