Så har vi då kommit till den sista av de fem whiskies Hasse Peters skickade mig för många år sedan. Detta var enligt facit en Strathisla 15 YO SC96, kokad tidigt 50-tal. SC96 är en så kallad glaskod, alltså en kod som finns inpräntad i äldre flaskors botten. Enligt Emmanuel Drons referensverk Collecting Scotch whisky ska glaskoden SC96 ha använts cirka 1972–cirka 1976, så att whiskyn ska vara kokad redan under tidigt 1950-tal verkar inte alldeles korrekt, utan snarare verkar sent 50-tal mer sannolikt. Ja, eller ”åren omkring 1960” eller så.
Hur som, detta är en sådan där licensierad buteljering som Gordon & MacPhail gjorde och fått fortsätta att göra för destillerier som de haft och har ett extra nära samarbete med – ett slags buteljering som ligger någonstans halvvägs mellan officiell och oberoende buteljering. Inget av detta visste jag alltså när jag provade whiskyn. Alkoholhalten på dessa ligger tydligen på °70 Proof, alltså 40%.
Här nedan mina blinda och oredigerade smaknoter. Såhär i efterhand när jag läser dem känns det som att jag snålade med betyget.
Doft: underbart. Torkade fikon, apelsin, smutsiga kopparmynt. Ett stänk liniment (tigerbalsam). Läderinbundna böcker. Underbar mörkfruktsötma (russin inte minst, men här finns också både rejält med honung och ljung). Kakaostark choklad. Ruggigt bra doft, detta.
Smak: underbart, igen: järn, rost, svagt av torv. Efter en tid i gommen kommer någon antydan till torv, julknäck med mandel i, och en del tydliga svaveltoner som verkligen utgör en vattendelare. Själv gillar jag det, men detta är inte en smak för alla. Colanappar, kopparmynt.
Eftersmak: svagt torkad mynta, svårfångad kryddblandning; kakaostark drickchoklad. Kvar hänger jord (rester av torvighet?) och, mycket svagt, avbrända fyrverkerier.
Med vatten: härlig utveckling, med lite mer metalliska toner (järn, rost). I gommen är det underbart nu, på samma smaker som tidigare men med en antydan till trött citrus (övermogen citron). Extremt ”funky” i smaken, på underbart sätt. Eftersmaken har fått mer av det där krutet och svavlet, men det ligger fortfarande långt bak och under mörka torkade frukter.
Sammanfattning: ja, det är ju rätt fett långt bort från modern, strömlinjeformad och välbalanserad whisky, detta. Men jösses vad gott det är. Jag utgår från att detta är en sherrylagring, eller att det finns sherryfat med i mixen. 89 poäng (men någon som inte gillar smuts kommer tycka typ tio poäng mindre).
Ja, det var det. Fem whiskies från förr, och smaknoter som Hasse själv fick läsa på pm för ett par år sedan – men förhoppningsvis intressanta för långt fler än bara Hasse. Stort tack för dessa! Det var verkligen sjukt roligt att få prova lite blandad kompott av whiskies från förr.
