Tjeders whisky

Bara whisky

Fem från förr, II: Neal’s Royal blend från 1950-talet

Så då tar vi nummer två av de fem blindsamples med whisky buteljerad för länge sedan som Hasse P skickade för ett gäng år sedan. Denna visade sig vara en blended jag aldrig har hört talas om, Neal’s Royal Extra Special blend. En sådan flaska finns faktiskt i whiskybase, denna. Alkoholhalten låg på den förr ganska vanliga halten för blended, 43%.

Neal’s Royal producerades av Londonföretaget Neal & Co. (blenders) som grundades 1941 och tydligen fortfarande var igång 1983, om vi ska lita till Phillipe Morrices mycket pålitliga mastodontverk med den missvisande titeln The Schweppes guide to Scotch (1983). Whiskyn i glaset buteljerades under tidigt 1950-tal.

Doft: som så ofta med dessa buteljer från förr: det första som slår en är hur annorlunda det doftar. Jag tror på sherryfat, men på helt andra sätt än moderna sherrylagringar. Det lite härligt unkna som en ofta hittar i buteljer från förr är här fuktig, kall jord och svamp, till och med svampröra, snarare än de så ofta förekommande smutsiga kopparmynten. Där moderna sherrylagringar vrålar FIKON! och/eller RUSSIN! och/eller DADLAR! finns här istället en hint av fikonmarmelad, apelsinskal och en antydan till torra russin. Rumsvarmt smör och den där svårdefinierade tonen ”maltigt”: här närmast flingor. Ganska stängd doft, samtidigt.

Smak: mumma, vad old school: järn, smuts, kopparmynt galore, en känsla jag vill beskriva som silkeslena torvrester – torven är en antydan av jord och just torv, inte rök, det silkeslena känner jag igen från de få blended från förr jag har fått prova. Kanske också en antydan till malkulor/gamla kläder på en lite fuktig vind. Vital och pigg ändå samtidigt, men smutsigare än modern whisky. Om man skulle ha Springbank och gammal grain som bas för en modern blended, samt ett stänk Yamazaki 18 YO, skulle man kanske kunna landa någonstans här.

Eftersmak: djup, tung torv utan rök i inledningen; smält stearin. Dör dock fort.

Med vatten: svampen backar, vilket är tacksamt. Müsli med hasselnötter; mindre sherry i doften nu. Den är fortfarande stängd. Något jag aldrig känt i en whisky, vad jag vet: en liksom talgig ton. Som ullkofta, eller svagt av får till och med. Smaken är fortsatt denna whiskys starkaste sida, nu med lite mer stall och gräs. Denna whisky är svår att plocka isär i smaknoter: allt viskar. Eftersmaken är mycket kort nu, gräsigare, kanske lite oljigare.

Sammanfattning: en häftig upplevelse att prova, men inte i paritet med några av de andra äldre whiskies jag fick från kära Hasse P. Lite vek, svåranalyserad, viskande. Jag landar på en 81 poäng, kanske 82. Gott, men inte amazing.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén