Tjeders whisky

Bara whisky

En häftig blended från 60-talet

Vi har ju kört en hel del whisky från förr här på bloggen på sistone. Så varför inte en till?

Jag köpte för rätt länge sedan nu tio flaskor blended whiskies från förr i ett paket. Det var ett impulsköp. Jag har dock ganska lite erfarenhet av whisky från förr och är nyfiken av mig. De kanske smakar brumma allihopa, tänkte jag, men jag kan i alla fall lära mig något. Dessutom har jag verkligen inte i närheten av den ekonomi som krävs för att köpa singelmalt buteljerad för sådär ett halv sekel sedan. Blended, däremot, har inte stuckit iväg på samma sätt i pris (om det inte är kända märken eller blended av hög renommé). Jag betalade lite under 5000 spänn för tio flaskor om jag minns rätt. Det är ungefär vad sådana flaskor går för på auktioner – eller lägre.

Den första att öppnas av dessa flaskor var blenden William Lawson’s. Flaskan är med all sannolikhet buteljerad 1969. Denna är närmast (den enda som liksom denna heter Rare Light Scotch Whisky) i whiskybase. Jag återkommer till det där med dateringen av flaskan, nu kör vi smaknoterna.

Exakt namn för denna whisky torde vara något i stil med:

William Lawson’s Rare Light Scotch Whisky, Martini & Rossi Import, buteljerad cirka 1969, 43%

Doft: tydlig OBE (old bottle effect, alltså att whiskyn har förändrats efter lång tid på flaska): en härligt unken ton av kopparmynt, synnerligen trött citrus och jordkällare. Torkade äpplen, paraffinolja. Den liksom trötta citrusen påminner om övermogen, kanske till och med lätt ruttnande apelsin. Medicinala toner också, som apotek eller tandläkarrum. Det finns inte rök, men något torvigt jag vill kalla rökrester: varm, fuktig jord och, well, torv. Päron, svagt av smutsig maskin av järn. Grymt häftig.

Gott!

Smak: en veritabel explosion av smaker: underbar kopparmyntssmuts med lite torv därunder, tropisk frukt (ananas, aprikos, kanske physalis); torkade äppelkuber, svagt av gräs. Smutsmetalliskt, som det där ingrodda smutsiga på en gammal maskin av järn. Stearin (som det doftar förstås). Svag torv och minerala rökrester i botten, som hos riktigt gammal rökig whisky (fast här är det nog OBE som dödat en tidigare tydligare rökighet/torvighet). Samtidigt är detta sammetslent i gommen. Underbart.

Eftersmak: oljigt, igen som smält stearin doftar; efter en tid kommer svagt torviga toner. Torkat äpple, torrt gräs, torkad mynta.

Med vatten: brödigare, nästan rågmjölsgröt som har kommit in. Samtidigt plattare; snarare än att öppna upp whiskyn blev allt liksom blaskigare. Det är samma dofter som tidigare, men som att allt har backat. Smaken, däremot, är ännu bättre vattnad, med stor torkad fruktighet (äpplen, de tropiska frukterna från tidigare har fått sällskap av ett stänk färsk mango) och den härliga ”funky” smutsen och kopparmynten som sannolikt orsakats av OBE. Oljigare än tidigare, också med större kryddighet i botten (salvia, inte minst). Jag älskar smaken på denna whisky. Eftersmaken har blivit piggare, med mer spearmint, smutsig oljighet och svårfångade kryddor.

Sammanfattning: en whisky som imponerar, alldeles särskilt på den härligt vitala smaken och dess rejäla mängder med tropisk frukt. Det är alltid svårt att sätta betyg på whisky, men på whisky från förr är det nästintill omöjligt. Inte för att känslan av att prova något häftigt från förr kommer i vägen, det tror jag mig ha kunnat komma förbi vid det här laget. Men är det gott för att det är så annorlunda, eller är detta som är annorlunda gott? Jag landar på 87 poäng, definitivt med häng uppåt snarare än nedåt. Den som gillar sin whisky ren och len kommer dock sannolikt tycka detta är för unket och smutsigt. 

Om du var ute efter smaknoterna kan du sluta läsa här. Det som följer är en nördig inblick i hur man kan göra för att datera flaskor, med just denna flaska som exempel. 

Denna flaska är av allt att döma buteljerad 1969. Glaskoden, som är tryckt in i glaset på flaskans botten, kan dateras till före 1969 och efter 1956. Glaskoder är olika markeringar i flaskors glas, i botten. Undersidan av den här flaskan ser ut såhär:

UGB står för United glass bottle. De var mycket länge huvudleverantör av glasflaskor till den skotska whiskyindustrin. 1968–1969 började de med ny logo på undersidan av flaskan och den finns inte på min flaska. A står för deras buteljeringsanläggning i Alloa, där de började buteljera 1956. Man ska minnas att äldre lager av flaskor fortfarande kan ha använts vid buteljeringar när man daterar efter glaskoder. Denna glaskod säger alltså att flaskan omöjligen kan ha buteljerats före 1956 men bara att den sannolikt buteljerades före 1968/69, om man går enbart på glaskoden. 

Det vore najs om man kunde fatta vad 7930 stod för, och den där sjuan efter A-et – är det 7 som i 1967? Det verkar osannolikt – gick det att datera flaskor så väl efter glaskoder skulle Dron veta det, och ha med det i sin bok. 

Nästa steg i dateringen: den typ av italienskt skattemärke som satt på flaskan samt typen av försegling och kork som flaskan hade. De utgör bara grova dateringar som placerar flaskan på sent 60-tal/tidigt 70-tal. Det italienska skattemärket som satt på flaskan gällde perioden 1956–1973. Förseglingen ser ut att vara en så kallad plastic stopper cork som Emmanuel Dron identifierar som version 5 i sin bok Collecting Scotch whisky. Han menar där att den användes perioden 1960-tal till 1990-tal. 

Skattemärket.

Slutligen, etiketten. Tillsammans med specialiserad whiskylitteratur kommer vi lite längre här. Whiskyn kan inte vara buteljerad före 1967, för det året flyttade företaget William Lawson’s till Coatbridge, som det står på etiketten. (Referens: Morrice, The Schweppes guide to Scotch, s. 274–275).

Man kan komma än längre. Enligt scotchwhisky.com skapades William Lawson Whisky Ltd, företaget som nämns på flaskan, först 1969: ”In 1967 the firm relocated from Liverpool to Coatbridge in Lanarkshire and two years later came the creation of William Lawson Whisky Ltd, with the intention that the new company would take over all Martini & Rossi whisky interests from Clan Munro. That takeover was completed in 1972, with the new company name being amended to William Lawson Distillers.” Detta har scotchwhisky.com i sin tur tagit från H. Charles Craigs fantastiska encyclopediska översikt The Scotch whisky industry record (1994) s. 303, där det under året 1969 står: ”William Lawson Whisky Ltd was formed with a view to taking over all Martini & Rossi Scotch whisky activities from Clan Munro Whisky Ltd. The take-over was not completed until 1972 at which time the change was made direct into William Lawson Distillers Ltd. (Ref. Company.)”

Whiskyn är utgiven av William Lawson (Whisky) Ltd. Det företaget grundades alltså först 1969. Här har man använt en glastyp med kod som ”egentligen” inte brukades från 1969 och framåt. 1970 är osannolikt baserat på glaskoden, menade experten Emmanuel Dron när jag la upp lite bilder från flaskan i en Facebookgrupp. Gör en sammanvägning av detta och det verkar mer än väldigt sannolikt att denna whisky buteljerades 1969. 


Nästa Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén