Ardmore är ett destilleri jag borde bekanta mig mera med. Idag, en tioåring på mastiga 61,1% från Scotch malt whisky society, SMWS. Den heter formellt 66.112: Smoky, sweet, spicy, salty popcorn.
Jag höjer ett varningens finger för att jag provade denna efter en Laphroaig 10 YO cask strength, så kanske en del av rökigheten gick mig något förbi.
Doft: härlig balans mellan fat, destillat och malten. Rökigheten är tydlig men tar inte över. ”Grillad lakrits” – alltså ja, som jag föreställer mig hur grillad lakrits skulle dofta – och musslor i vatten. Svårbeskrivbar fruktighet en bit bak: kanske att det är röda äpplen och vattenmelon. Mango också, nu när jag fokuserar enbart på frukten. Kolabönor möter svag smuts. Väldigt föränderlig i glaset, med tiden växer både apelsin och svag vaniljsås (tänk Marsansås) fram, samt mer medicinala toner (typ jod/Nyodex).
Smak: ettrig alkohol som väntat. Fin rökighet, med bara små antydningar till torv. Tydligt ung och lite rå, med citrusbeska och hö. Väldigt fruktig därunder, om man letar lite: röda äpplen igen, framför allt. Här finns också en del sjögräs.
Eftersmak: underbar ganska medicinal i starten, sedan hårt rostat rågbröd, sot, ansjovis. Kvar hänger gräs, jord(källare), svag spearmint.
Med vatten (okänsligt mycket på en gång för att se om den ramlar ihop): röken backar betydligt, kvar hänger en snällare, svagt rökig bourbonlagring, med päron, äpple och en antydan till grillsås därunder. Smaken har blivit päronsplitt med rökrester i; en mycket snällare upplevelse. Eftersmaken förblir däremot i den rökigare skolan, med saltad torkad fisk och sjögräs. Denna hade säkert varit jätteintressant att vattna stegvis och noggrant, men det är inte alla gånger en har ork att vara superpetig…!
Sammanfattning: jag har begränsade erfarenheter av Ardmore, men denna ger mersmak vad gäller intresse för deras destillat. Normalt brukar inte frukt lira jättebra med rök, tycker jag, men här finns både en mild och mycket fin fruktighet och en försiktig men tydlig rök – och de lirar jättebra med varandra. Fatet har plockats i en perfekt ålder, är mitt intryck: mycket kvar av grundspriten, ingen kraftig ek som dominerar. Kanske inte en whisky för tokrökälskare som kommer tycka röken är för svag, men jag gillar denna ärliga raka lite unga stil. 85 poäng.
*
Tack Magnus H för sample.