Tjeders whisky

Bara whisky

Fyra NAS-rökare från anCnoc

anCnoc heter whiskyn, men destilleriet heter Knockdhu. Normalt är anCnoc en orökig whisky. 2014 släppte de dock inte mindre än fyra begränsade utgåvor med rökig NAS-whisky, varav i allafall en var unik för den svenska marknaden: tushkar, flaughter, rutter och cutter hette de. Jag skippade dem då när det begav sig, säkert för att de var NAS och jag hade mycket bestämda åsikter om NAS. De där flaskorna var överallt i sociala medier och jag köpte ett samplepaket med alla fyra. Eftersom jag helt nyligen gick igenom och äntligen sorterade mina alltför många samples stod de så stiligt i ett kluster där på A och stirrade på mig alla fyra. Lika bra att ta kvartetten i ett svep.

Dessa är alla alltså rökiga NAS. De har fått sina namn efter olika slags spadar som används vid torvutvinning. Eller, användes, skulle jag starkt misstänka. Jag har faktiskt ingen annanstans än i dessa namn hört talas om dessa skilda typer av spadar för att utvinna torv. De är vidare alla buteljerade på 46% och alla är uteslutande lagrade på bourbonfat, om vi går på färg och hur de doftar och smakar. De har alla lite olika ppm-halter. Om jag minns rätt har ägargruppen med dessa whiskies använt inte ppm som i ppm på den ingående malten utan ppm på whiskyn i flaskan. Jag tar dock inte gift på att det är så. Alla kostade 449 kronor när det begav sig på Systembolaget en gång för länge sedan i en annan värld (2014).

tushkar: 3000 flaskor för den svenska marknaden, 15 ppm.
flaughter: 1500 flaskor enligt whiskybase, 14,8 ppm.
rutter: 1500 flaskor, 11 ppm.
cutter: okänt antal flaskor, 20,5 ppm.

Alla utom tushkar går att få tag på från butiker för under €60 och på auktioner verkar alla fyra gå för typ 40 pund. Detta är alltså ganska billig singelmalt. Jag tyckte då när de släpptes att det kändes som ett bombardemang av buteljeringar på kort tid. Nu såhär i efterhand är det förvånande hur små utgåvorna tycks ha varit, och hur lite av marknadsföringen och berättelserna omkring dem handlar om just begränsningen. Släpp en whisky i 1500 exemplar 2021, och det är jättelitet. 2014 var det mer normalt. Det är också i efterhand roligt att de gjorde flera utgåvor istället för en enda stor. Det känns lite som att de doppade tårna i vattnet kring det här med rökig whisky och gjorde ett gäng små släpp för att se hur de landade – om detta med rökig singelmalt var något de skulle fortsätta med eller inte.

Men men, låt oss komma till whiskyn, äntligen. För en detaljerad presentation av destilleriet, se här.

Färger: helt uppenbart bourbonlagringar hela bunten.

Dofter: tushkar: medicinal, gräddig, lime, survedsbrasrök, småsten. Ruggigt välbalanserat och bra, jag hade väntat mig något helt annat än det här. flaughter: lite mer åt tjärpapp i röken, limejuice, grapefrukt, gurkvatten. Om man bara letar skillnader. Helt klart samma andas barn som tushkar. rutter: sötare, mindre rökig, mer som finrökt fisk; mild citron, grädde, gröna oliver. Mindre rå än de båda första, snällare. cutter: sot, grillkol, en touch av mynta, sötlakrits, lime. Tushkar och flaughter imponerar mest, och de imponerar rejält, men det kan vara att det är de två som är först i linan bara. Alla fyra doftar mycket bättre än jag väntade mig av NAS-rök från Knockdhu! Det doftar ungefär tioårigt, och helt i klass med Islay.

Smaker: tushkar: syrlig, nästan sur, som riktigt sura winegum åt lime- och citronhållet, härligt; svarta oliver, allmän torvighet, sotflagor, dundrande rök. Oljigt, man vill tugga själva whiskyn. flaughter: avsevärt sötare, gräddigare. Röken mer omslingrande än vrålande. Med tid i munnen kanske mörk choklad? rutter: nästan viskande i sammanhanget här. Saltlakrits, döende grill, choklad (igen). cutter: jättefin, mild vanilj och tydlig välbalanserad rök; fin torvighet, tydlig sälta som hos svarta oliver.

Eftersmaker: tushkar: sotig, en del spearmint, gröna winegum, kanske hö, härligt ung. flaughter: rök, förstås, men mer åt tjärahållet. Gröna toner – färskt gräs? rutter: vaknar rejält till liv här i eftersmaken med oväntat kraftig rök, sot, chilihetta och hårdstekt nästan vidbränt nötkött. Härligt. cutter: mer medicinal eller åt gips/gasbindehållet, vet inte om grapefrukten som följer är för att jag associerar detta så starkt åt Laphroaig med ens. Kraftigt rökig, hänger kvar länge.

Med vatten(er): ta noterna här med en stor nypa salt, livet kom emellan i form av en middag som blev klar och glasen täcktes med lock i nästan en timme. tushkar: mindre medicinal, små tutti frutti-godisar har blandats in i röken. Smaken något mildare men den är fortfarande härligt syrlig: citrongodis, sötlakrits, mild rök. Eftersmaken snällare och sötare. flaughter: svartpeppar och torv möter saltlakrits och tjock rök, härligt. I smaken har röken klivit fram jämfört med tidigare, den är oljigare, kraftigare. Blint hade jag lätt gissat på Islay. Eftersmaken är torv, balanserad men tjock rök och chokladmousse. rutter: känns nästan orökig i det här sammanhanget, mer på päron och en touch av maräng insvept i mild rök. Smaken mycket mildare än de andra, chokladigare. En touch av rök, absolut, men choklad dominerar. Eftersmaken dock tydligt och rejält rökig och har fruktgodis i sig också. cutter: mer åt höhållet nu, även denna mildare i rökigheten än tidigare. Smaken något blaskig, jag kan ha övervattnat just detta glas faktiskt. Liksom utsmetad rök. Eftersmaken har omogna präon, härlig och en svag antydan till gummi.

Sammanfattningar: poäng är för mig omöjligt att sätta när jag som nu har en lina och när whiskyn jag provar är sig så lik. Men jag är chockad över nivån. Jag väntade mig ungwhisky på runt 82–85 poäng, men detta är avsevärt bättre än så. Jag tror de här skulle kunna stå upp mot Ardbeg TEN, tillochmed. Ett kollektivt rejält betyg på 89 får det bli. Jag tror cutter ligger lite bakom de andra poängmässigt och kanske att rutter inte riktigt kom till sin rätt i sammanhanget med sin mildare rökighet, men jösses alltså: på Knockdhu är produktionen av rökig whisky rejält imponerande.

Det brukar faktiskt inte bli såhär bra när ickerökiga destillerar kör lite med rök, eller bara buteljerar den rökiga delen av sin produktion som normalt går till blended. Jag noterar att jag ligger betydligt högre än whiskybasesnittet för dessa flaskor – det brukar annars vara tvärtom. Förbluffande bra rökserie, detta. Dags att gå vidare och prova anCnocs andra rökare, helt enkelt!

Förresten: en vatting med alla fyra blev jättebra.

*

Tack till dig som samplade de här sådär en 2015 eller så – var det månne du Martin?


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2021 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén