Tjeders whisky

Bara whisky

Port Ellen 40 YO med kompband

Hur gör man när ska prova en fyrtio år gammal Port Ellen, en trettioettårig Caol ila, och annat på den nivån? Jag har länge sagt att whisky som Brora och Port Ellen idealt ska provas blint för att ens kunna provas. Vetskapen om vad det är i glaset och inte minst hur galet dyrt det som är i glaset är sabbar liksom möjligheten att ha något så när objektiva åsikter om vad en tycker.

Så när fyra samples på fyra dyra whiskies dök upp blev lösningen för mig att inte läsa på om whiskyerna alls, och prova dem blint under loppet av några dagar. (Eller, halvblint, jag visste ju de fyra destillerierna och att all denna whisky var snordyr.) Alla dessa släpps idag den 9 juli.

Eftersom jag provade blint får även ni se det hela blint, med facit mot slutet. Men först, vilka fyra whiskies talar vi om? Jo, de här:

Bruichladdich 1990, 29 YO, refill sherry hogshead #2991, 51.6%. Connoisseurs Choice, Gordon & MacPhail. Lagd på fat 15/6 1990, buteljerad 10/1 2020. 173 flaskor totalt, 18 flaskor till Sverige. 8455 kronor.

Bunnahabhain 1989, 30 YO, refill American hogshead #5704, 46,9%. Connoisseurs Choice, Gordon & MacPhail. Lagd på fat 20/10 1989, buteljerade 10 januari i år. 146 flaskor totalt, 18 flaskor till Sverige. 8250 kronor.

Caol ila 1988, 31 YO, refill sherry butt #225, 51,4%. Connoisseurs Choice, Gordon & MacPhail. Lagd på fat 27/1 1988, buteljerad den 13 januari i år. 518 flaskor totalt (buttar är stora, ändå imponerande!), varav 18 flaskor till Sverige. 11099 kronor.

Port Ellen 1979, 40 YO, refill sherry puncheon #7236, 54,7%. Private Collection, Gordon & MacPhail. Lagd på fat 11/12 1979, buteljerad 19/12 2019. 407 flaskor totalt, sex flaskor till Sverige. Pris: 34 977 kronor.

Den kommer förstås med en låda också.

Enbart kattlort, alltså. Och en supersnabb reflektion: är det fler än jag som börjar tycka att gammal whisky börjar bli lite dyr?

Såhär tyckte jag om de fyra. Facit och mina (relativa) felgissningar sist.

En high-end whisky nr 1

Doft: fin och mild, är första intrycket. Inte fernissa, men fernissat trä. Härlig citrus, men hur beskriva den? Citronzest som torkad rejält, kanske? Men mer grapefrukt än citrus, faktiskt. Det finns en mild oljighet i denna whisky som kombinerat med citrusen får mig att tänka just torkad zest. Fina lite parfymiga trätoner också, nästan åt otänd rökelse-hållet. En viskning av rumsvarmt smör. Tutti frutti-godis. Kanske en aning av grillkol (otända). Något som är ett möte mellan ljung och fjäderblom. Många, många lager, underbart viskande. Detta är en mycket imponerande doft.

Smak: mycket mer trycka i smakerna här, till en början. Fernissat trä, igen; laktritsrot; de många lite parfymiga träsorterna, som jag inte kan och därför inte kan identifiera (säg cederträ?). Kanske att det fanns rök under någon tid tidigt i munnen, jag är osäker. Vital fortfarande; inte direkt överlagrad som i trött och ekig. Du är i en butik som säljer dyra träslag och high end-lakrits. Inte fruktig alls. Gott!

Eftersmak: svår att beskriva; väldigt viskande. Kanske en aning träolja, något av grillkol. Jo men nog finns här rök ändå, i slutet? Jag tycker det, på det sätt som det finns rökslingor i saker som Bunnahabhain 12: en knivsudd, men absolut där. Lite kort. Typiskt för riktigt gammal whisky: de dör ofta i slutet.

Med vatten: jag provade inte att vattna denna. Det var sannolikt väldigt dumt, men hey, det är sådant som händer.

Sammanfattning: alltså, doften är ju totalt to die for. Det brukar vara så med bra whisky som gått förbi säg en 20 år eller mer: att doften är amaaaaaaaazing, och att de andra delarna inte riktigt levererar på samma höga nivå, särskilt då eftersmaken. Men visst är detta gott på riktigt. De små rökresterna är härliga, och de parfymiga trätonerna är underbara. 90 poäng kanske? Det är svårt att prova och även sätta poäng på whisky i den här åldern. Jag är långt ifrån golvad, men hänget är snarare mot 89 än 90. Men visst är det gott!

En high-end whisky nr 2

Doft: underbar fräschör. Citronmarängpaj; apelsinblom; grönt jasmite; kakan som heter drömmar. Samtidigt maltigt och med någon ton som är ”grön”. Inte gräs, men ”parfymigt gräs”? Jag tänker torr vass, men det är inte det heller. Bitter engelsk apelsinmarmelad. Det doftar fantastiskt.

Smak: anländer oväntat pepprigt, nästan som paprikapulver möter välinkokt svartpeppar; oljigare än doften, kraftigare; träolja, starkt svart te, rosépeppar (som det doftar, det lite parfymiga, inte som det smakar egentligen). Inte alls vad jag hade väntat mig av doften.

Eftersmak: malt; först här känner jag någon jordighet, men inte egentligen torv; gröna winegum; svagt av fernissa.

Med vatten: fläder som i koncentrerad flädersaft; drömmar igen. Kan ha dött lite, det är svårt att vattna en liten mängd whisky. Smaken är snällare nu, har en antydning av kola; sötlakrits. Riktigt torrt gräs. Eftersmaken stum, men det är att vänta med gammal whisky och en skvätt vatten.

Sammanfattning: doften är fantastisk. Som fallet mycket ofta är med whisky som passerat typ 21 år är smaken och eftersmaken inte i samma liga. En lite schizofren whisky som drar åt många håll. Något förvirrande. Eftersom doften är så amazing landar jag på 87 poäng.

En high-end whisky nr 3

Doft: oh, här finns en underbar underliggande torv och sådan där ”gammrök” som bara är så underbar: om man kunde röka småsten vid en havsstrand. Metalliska toner också, säg järn kanske. Äpple, både färskt och torkade kuber, och ett stänk grapefrukt. En sötsmutsighet som påminner om weed som röks, långt långt bakåt. Dammigt rum på en vind, eller ett gammalt bibliotek. Denna doft är helt fucking awesome.

Smak: mildare, mindre smutsigt; havsluft, underbart viskande torv och rök; grapefruktmarmelad av bitter engelsk typ; ”ointments” skriver man ibland svävande på engelska och jag kan bara hålla med, men vilka små hemliga aromatiska oljor? Inte vet jag. Perfekt balans. Sanslöst gott.

Eftersmak: tydlig mild rök; varm tallskog; svagt av både gräs, hö och torkade dammiga blommor.

Med vatten: mer av hav, än mildare och vackrare rökighet, gröna winegum. Faktiskt en hel del vanilj som jag inte kände tidigare. En nästan oljig torvighet underst. Helvetes jävlar. Smaken är fortsatt snällare än doften, har nu fått ett litet chilibett men är annars sig lik. Och fantastisk. Eftersmaken rökigare/mer mineralig nu. Detta måste ju vara Caol ilan av de fyra, tänker jag.

Sammanfattning: en episkt skitbra gammrökig whisky. Ska man vara kritisk kunde eftersmaken ha mer bett i sig, men vafan, det är ju löjligt att hålla på och tänka för mycket på sådana saker. Detta är en riktigt, riktigt bra whisky. 93 poäng? 94? 93 tror jag.

En high-end whisky nr 4

Doft: citronfräschör, nästan parfymig citron, eller citron-med-apelsin; vaniljkex; mandelmjöl. Rätt mycket ”trycka” i dofterna. Det syrliga drar nästan åt rabarber. Grönt te. Fläder. En mild, fin, väldigt vacker doft.

Smak: som en touch av körsbär först, oväntat minst sagt. Grönt te även här; krusbär (men sötare); sandelträ. Blommande fruktträd om våren, men så väldigt mycket mer nedtonat än så: viskande. Mycket fint.

Eftersmak: gräsigare, med världens minsta aning av havsluft.

Med vatten: (frukt)blommigare. Kanske kanske hasselnötigare också. Vacker, väldigt subtil. Smaken höll inte riktigt för vatten, det är på samma smaker som tidigare men mindre liksom distinkt. Eftersmaken är en vacker viskning av kakan drömmar och mild citrus.

Sammanfattning: denna whisky känns inte som att den skulle kunna komma från Islay. Men hey, hur mycket gammal orökig Islaywhisky har jag provat då? Inte mycket. Detta är en whisky att mycket eftertänksamt och försiktigt njuta av. 88 poäng.

The moment of truth…

Jag trodde såhär: 1. Port Ellen. 2. Bruichladdich. 3. Caol ila. 4. Bunnahabhain. Facit: 1. Port Ellen. 2. Bunnahabhain. 3. Caol ila. 4. Bruichladdich.

*

Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén