Tjeders whisky

Bara whisky

Inchgower 27 YO (Special Releases 2018)

En gång för några år sedan intervjuade jag Juliette Buchan, numera på Glenallachie men då på Gordon & MacPhail. Jag frågade henne om destillerier som hon tyckte gjorde bra whisky och som förtjänade mer uppmärksamhet. Hon sa då bland annat såhär:

Among the currently active distilleries, Clynelish, for me, is fantastic, with its waxy character. And Inchgower! Inchgower, nobody knows about Inchgower, you know, because so much of it goes into Bell’s. On its own, Inchgower is really nice. There is some very interesting character in it.

Det där gjorde mig förstås nyfiken på Inchgower, och jag har sedermera provat några stycken, och gillat dem. Tydligen har bara en av dem, Inchgower 14 YO i Flora & Fauna-serien, landat på den här bloggen.

Idag har vi en 27 YO från Special Releases 2018 i glaset. All ingående whisky är lagd på fat året 1990, vilket gör detta till en så kallad vintagewhisky. Alla fat var refill oak hoghsheads, vilket är ljuv musik för mina öron. Utgåvan är på 8544 flaskor och alkoholstyrkan ligger på 55,3%, vilket en får anta är fatstyrka. Den går att få tag på för under 3000 spänn, vilket väl är rätt billigt givet att vi pratar om en whisky i Special Releases-serien.

Doft: oväntat alkobett vid första nosningen; oväntat som i för en så pass gammal whisky, inte i relation till alkoholhalt. Men nog doftar detta härligt. Marsansås, dammigt rum, tydlig citrus, kakan drömmar. Citrusen är som att muffins bakats med citronzest i dem. Koppar, i stora mängder. Det finns mer ”trycka” i denna doft, och mindre sötma, än vad mina noter anger. Så vad saknas? Gamla tidningar/trycksvärta, lite syntetisk mint och svårbeskrivbar kryddighet. Detta doftar gott, och lovande.

Smak: den anländer syrligt och äppligt – citron och röda äpplen – och går mot grönare marker (nyklippt gräs, framför allt) och har kraftig kryddighet i botten. Kryddorna besvärar för mig, men svårt att veta om det är alkoholen eller faten. Smaken står inte upp mot den mångfacetterade doften, utan är ganska platt.

Eftersmak: bränd ek inleder, torkade blommor följer – nästan parfymigt faktiskt – och citrusen är mycket mer nedtonad här. Grillad citrusfrukt, närmast. Muskot, rökslinga från faten, bränd/rostad kokos. Här händer det mycket igen.

Med vatten: lite grövre toner hittar fram, som faktiskt läder. Mindre citrus, och väldigt mycket maltigare nu. (Tänk typ müsli med inget annat än sädesslag i, om du aldrig fått möjlighet att dofta på mältat korn.) Smaken är mindre aggressiv nu, kryddorna är borta – tack – och det är mer på just müsli med hasselnötter (minus frukt och russin då), den där härligt svagt smutsiga tonen som av bläck/trycksvärta som anades tidigare på doften. Fortfarande är dock smaken den del av denna whisky som imponerar minst på mig. Eftersmaken är stor nu, har spearmint, gräsighet och svag kolasås.

Sammanfattning: mja…doften lovade något runt 88 poäng – kanonbra i min bok – men jag tycker inte alls att smaken levererar på samma plan, och eftersmaken är god…och så. Special Releases brukar imponera på mig, det lilla jag provat av Inchgower brukar jag verkligen gilla, och det att de gjorde denna whisky utan någon slutlagring är helt i linje med mina smaklökar, men detta blir mer ”gott och så” än att jag blir golvad. 85 poäng. (Jag ser såhär i efterhand att Serge gav den 90 poäng, vilket jag alltså är långt ifrån nära att ge.)

*

Tack Lotte V för sample och för provning jag fick hålla i din whiskyklubb!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2024 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén