En blindprovad whisky. Såhär tyckte jag.
Doft: första intrycket gör mig försiktigt skeptisk måste jag säga. Matolja, lakan i ett linneskåp som varit stängt länge, margarin och märkligt fadd vanilj. Jag sätter en arm på att det här är tillverkat i hybridpanna eller åtminstone inte i pot stills. Jästigt och lite konstigt fruktigt – ingen frukt riktigt ”skiner” men många finns här i en lite gyttrig blandning. Honungsmelon, päron, inlagd ingefära, torkade äppelskivor, någon viskande citrus. Allt dock ganska långt bak. Det doftar ungt och inte vidare bra.
Smak: ettrigare än doften, aggressivt kryddigt inleder. Mycket matolja, bomullskläder, allmänt fadda toner. Med tid i munnen blir pepprigheten / kaoskryddigheten oerhört besvärande. Konstig beska, gröna winegum och malkulor. Om doften var ”inget vidare” är smaken rejält dålig. Detta är en whisky som producenten inte borde ha buteljerat.
Eftersmak: mintig, kort.
Reflektioner, gissningar: Detta är horribelt. Många av de konstigare tonerna i denna vrålar hybridpanna. Här är vi i Österrike eller Tyskland tror jag. Vi är långt under 70 poäng men över 50 så som skalan används.
Med vatten: doften är sig lik: anonym, obalanserad, konstig och fadd. Mer päron än tidigare. Den här blandningen av bomullskläder, vind med malkulor och matolja gör att man vill ta ett snack med producenten. I smaken har kryddkaoset backat så tack för det. Men nu finns en syntetisk citronighet à la sköljmedel också. Och har man kvar den i munnen är det tvål galore och ännu värre kryddor än tidigare. Eftersmaken är spearmint, plast och nagellack. Hujedamig.
Jag landar på generösa 52 poäng och säger att de som gjort denna måste skaffa pot stills eller upphöra med whiskyproduktion. Riktigt riktigt uselt, men riktigt riktigt kul att prova! Jag tror vi är i Österrike. Styrkan är jättesvår att gissa men 50% kanske? Det skulle förvåna mig om detta är mer än tre år gammalt.
Innan vi kör the big reveal konstaterar jag att jag hade helt rätt på alkoholhalten: detta är 50%. Jag var nästan bang on på åldern – detta är en fyra år gammal whisky. Däremot är den faktiskt gjord i pot stills så där högg jag i sten.
Jag kan nämna att alla som provade denna tillsammans blint var rörande överens om att det handlade om en rejält dålig whisky vi hade vi i glaset. Och det var…
Waterfords första whisky där de blandat whisky från de olika ”single farms” som de annars fokuserar på, alltså. The Cuvée, som Waterfords Mark Reynier har pratat om som en revolutionerande whisky vars like aldrig har skådats tidigare – ett totalt paradigmskifte i whiskyvärlden.
Nåja.
Mark Reynier visar väl med denna whisky mest ännu en gång att han är Kungen av marknadsföring och säljande ordblaj. Om han hade fyllt 90% av all den enorma mängd sprit hans Waterford kokar på refill och first-fill bourbon barrels istället, och väntat tills whiskyn var 7–8 år, hade han om några år kunnat vara whiskyvärldens kanske mest intressanta producent. Som det står sig nu gör han sig enorm möda med hur han kokar spriten och undersöker terroir i whisky på Waterford – men dränker sedan de små, fina skillnaderna i de många råspriter han framställer i obegripligt aktiv ek, och buteljerar ungefär en ny whisky i minuten utan att något överhuvudtaget är redo för flaska. Det är nästan fascinerande hur en människa visa sådan precision och skicklighet i att blåsa upp innehållet i sitt varumärke och vara så teoretiskt intressant, för att sedan med samma millimeterprecision förstöra sin råsprit med aggressiva fat som genast suddar bort den terroir han säger sig vilja undersöka.
Läs bara baksidan på flaskan. Man vill ju ge karln minst 28 rejäla örfilar när man läser denna text och ställer den mot det undermåliga innehållet han har valt att buteljera.
Vem som helst som kan lite om whisky hade förresten kunnat säga att det är en skitdålig idé att blanda till en upplaga på 40000 flaskor när whiskyn bara är fyra år gammal. Men men, nu har gubben Tjeder gnällt så det räcker och blir över.
Blir du sugen på att få uppleva detta mästerverk som jublande whiskyskribenter ger betyg i skalan 85–90 åt? Den finns på Bolaget för 700 spänn. Här har du den i whiskybase. Vill du få veta precis allt om den? Säga vad man vill om Waterford, men genomskinliga är de och det ska de ha en eloge för – kolla infon här.
*
Denna bloggpost bygger på ett blindskott från Frida Birkehede. Tack för en sjukt rolig upplevelse av en jättedålig whisky, Frida!