Man öppnar en av de många skokartongerna med samples och hittar något skoj. Det här samplet var uppenbart en gåva för namnet på whiskyn var skrivet för hand på målartejp. Av allt att döma har jag fått det från Lars Cederbro, så tack Lars.
Talisker The Manager’s Choice, lagd på sitt fat i december 1994 och buteljerad i mars 2009. Sålunda en 14 år gammal whisky, från ett rejält stor sherryfat nummer 7147 som gav hela 582 flaskor på 58,6%. 2009 var denna lite smådyr, fem år senare rätt dyr. Idag är den skitdyr. Hujedamig vad jag längtar efter att de rena investerarnissarna hittar en annan marknad än just whiskyflaskor. Utvecklingen gör just nu att till och med något så relativt enkelt som en fjorton år single cask Talisker buteljerad för ett dussin år sedan kostar typ femtusen spänn. Det är inte rimligt någonstans. Men men, vi ska väl ändå smaka på whiskyn då?
Doft: lite murrigt och rått, är första intrycket; är sampleflaskan verkligen rättetiketterad? Alkoholhalten, den salta rökigheten och peppartonerna säger att det är rätt etikett. En del inte-så-kul toner av varm plast och torrfoder för akvariefiskar, men också: varm sand, sjögräs möter svagt dyiga toner, och svaga antydningar av sherry. Verkligen bara antydningar, långt bak: typ praliner och torkade fikon. Pepparen var från början nymalen svartpeppar – klassisk Talisker – men är nu mer rödpeppar. En disparat doft som ropar på att vattnas. Med tid i glaset ordnar den upp sig rejält, den varma plasten försvinner helt.
Smak: kraftiga tanniner/kryddor/varm plast inledningsvis, inte så kul; med tid i munnen spearmint som övergår i underbar metallisk smuts och fuldiesel. Smutsig dieselig rök. Underbart rått. I princip utan frukt, med minimalt med fatinflytande. Fantastiskt brutalt. Inledningen var verkligen inget vidare men oj vad den hämtar upp sig! Den elakaste Talisker jag har provat tror jag – och riktigt, riktigt bra!
Eftersmak: sjögräs; tobak; havsstrand; chili; torv; mörk choklad/praliner med mandelmassa i. Jösses.
Med vatten, rejäl skvätt: mer torv, mer ”Weetabix”, om jag minns den doften rätt från mitt år i England. Stearin; lakritspulver. Faktiskt koppar också. Mer liksom städad. Härlig. Smaken är underbar vattnad, med chokladmousse som möter chilipepparrök. De råare, brutalare smakerna från före vattning ligger också kvar, men whiskyn har blivit mer mångfacetterad såhär. Eftersmaken är fortsatt enorm. Kanske fetare, chokladigare nu än tidigare.
Sammanfattning: jävlar vilken upphämtning från första intryck någorlunda nyupphälld mot hur detta landade i mig. En fantastiskt bra Talisker, och så mångfacetterad från ovattnad till vattnad. En whisky jag önskar att jag hade mer av, för att vattna mer i omgångar och lära känna på djupet. 91 poäng.
*
Tack tack tack Lars.
