Yamazaki 18 YO är en fantastisk whisky. Så avrundad, så perfekt, så torrt sherrydränkt utan att tappa destilleriets karaktär, så felfri, så…
…vänta. Nu var det ju inte artonåringen det skulle handla om, nä. Det brukar nämligen handla om den när det handlar om Yamazaki. Eller om überhypen för Yamazaki sherry cask 2013, efter att tyckartomten Jim Murray sa att det var världens bästa whisky. Nu skulle vi ju prata om tolvåringen, en stackare som inte alls får lika mycket uppmärksamhet. Är artonåringen en bättre whisky? Ja. Det finns nog få som skulle hävda motsatsen. Men bara för att artonåringen är bättre, betyder det att vi aldrig bör bry oss om tolvåringen? Jag tycker inte det. Yama 12 var kvällens andra whisky i en provning av tolvåringar jag hade hemma hos mig i juni och som jag utlovat provningar av i efterhand under temat ”Tjedern testar tolvåringar”. Jag påminner om uppställningen:
Första flighten: Glenlivet – Yamazaki – Old Pulteney – Bunnahabhain – Cragganmore
Andra flighten: Hazelburn – Glengoyne – GlenDronach – Peat chimney – Caol ila
Jag har skrivit om Glenlivet – nu är det alltså Yamas tur. Buteljen går i skrivande stund loss på 649 riksdaler på Systemet. Det är inget överpris.
En riktigt bra tolvåring, en av de fyra bästa av de tio vi provade under kvällen om ni frågar mig.
Doft: denna är i brist på bättre ord välgjord: ren, skir, fin vanilj med blommor; utan att veta misstänker jag att Yamazaki har en seriös fatpolitik som gör att vi här i princip bara har first- och secondfillfat; vaniljen är ren och fräsch men liksom rejäl. Det finns en fin jordighet i doften också, och en doft som en av kvällens deltagare fångade perfekt med ordet ”modellim”, alltså lim för när man bygger flygplansmodeller. En mycket välbalanserad bourbonlagring, med inslag av nötighet som jag gillar men inte lyckas analysera djupare än så. Med vatten kommer jordigheten fram än mer, och något som faktiskt doftar som jordgubbar kommer fram!
Smak: ljuvligt blommig med rejäl ek, kryddor, en vag spännande lite plastig ton (låter dåligt, är bra); jordgubbarna från doften lever kvar även i gommen. Vatten lockar fram än mer blommor och en härlig kryddbeska och den där svårbestämbara skira oerhört välbalanserade tonen från doften kommer fram än mer. Det är snällt och lent och vackert, utan att alls bli tråkigt.
Eftersmak: inleds med ett läckert pepparbett, nästan rosépeppar; övergår i torkande kryddor, honungsmelon (där har vi det! från gom och doft, det skira – honungsmelon!) med droppar av apelsin- och citronsaft på. Med vatten kommer blommor fram starkare, och den rena smaken av äkta vanilj. Det är fint.
Sammanfattning: Detta är en ypperligt fin och välgjord whisky. Kan den kritiseras skulle det kanske vara att den är så välgjord och liksom ren att den kan dra åt det tråkiga hållet. I en jämförelse med gäspningen Glenlivet 12 YO spelar dock denna i en helt annan liga. Också i den disparata grupp av personer på provningen kom denna rejält högt upp, med näst flest röster av de fem i den första flighten. Den trumfades bara av…nej, jag väntar med det avslöjandet. När alla röster sammanräknades kom Yama 12 på en hedervärd fjärdeplats totalt av de tio malter som provades. För min del hade den första flighten flera starka kort än den andra flighten, där jag hittade en solklar vinnare men la min andra röst ganska godtyckligt. Jag hade velat rösta på tre i första flighten. Som det var nu fick Yamazaki 12 YO inte min röst. De föll istället på…två andra.
Som ett litet PS efter provningen, en kort hyllning till skruvlocket. Ja, Yamazaki 12 YO har precis som Yama 18 ett vanligt skruvlock av plast. Det är fantastiskt bra. Kork är så. Jävla. Korkat. (Förlåt, kunde inte låta bli.) Jag håller med detta härligt nördiga whiskygäng, som lägger upp bilder på misslyckade flasköppningar med söndertrasade korkar: I wish screw caps were more posh than corks. Vi betalar allt mellan några hundra till många tusenlappar för vätskan i flaskan, och industrin envisas med att använda ett helt värdelöst material som förslutning för att vi kunder råkar tycka att det ska låta ”plopp” när vi öppnar en flaska. Box whisky hade i alla fall vett att göra sina ”korkar” av plast, som garanterat inte kommer torka och börja fälla skit i whiskyn efter x antal år Fler borde göra som en hel del av japanerna gör: mer skruvlock på våra whiskies!
