Tjeders whisky

Bara whisky

Tullibardine The Murray Châteauneuf-du-Pape finish

Jag har provat denna whisky två gånger: en gång blint när jag skrev noter, och en gång öppet nyligen under en whiskyprovning på Clydesdale i Stockholm. Jag gillade den båda gångerna. Det handlar om en Tullibardine lagd på fat 2005 och buteljerad i januari 2018 med slutlagring på kraftigt rödvinsfat – med all sannolikhet är denna alltså 12 YO, om än jag som ni kommer se trodde att den var betydligt äldre. Whiskyn är buteljerad på 46% och en flaska är din för 589 kronor. Den obligatoriska länken till whiskybase har du här.

Tullibardine, som förresten uttalas med betoningen på bard där i mitten, är främst ett destilleri som levererar malt till blenden Highland Queen. Det finns en rad olika officiella buteljeringar, men det är knappast en känd singelmalt i sin egen rätt. Destilleriet kom on stream 1949, vilket gör att de slår världsrekord i grenen ”bisarrt årtal som instansas på flaskorna som om det vore grundarår”. På flaskorna och destilleriet står det nämligen 1488. Det årtalet baseras på att kungen James IV då köpte öl på ett bryggeri som ägarna till Tullibardine säger är det bryggeri som nästan ett halvt millenium senare konverterades till destilleri. Jorå serru så att… Men men, skit i det nu, är whiskyn bra är den bra.

Här nedan mina oredigerade, helt blinda noter, fullt med felgissningar och allt.

Doft: Maffig, söt doft, detta. Koppar, godiset sockerbitar, fläder. Något sötblommigt här också, som rosor. Gillar detta massor, särskilt koppartonen mitt i allt. En liksom stabbig doft. 46–50%, tror jag. Tung fruktighet, allt är liksom lite övermoget. Vällagrad Balblair, kanske? En liten touch av stall också.

Bra. Prisvärd. Förvånande. Härlig.

Smak: mjukt oljig, om sådant finns; äppelpaj, syrliga citrongodisar, lite kryddor i djupet från eken som är rätt rejäl. Smaken har verkligen ordentligt med ek i sig. Tror detta är minst 18, men inte 30. Lite för ofruktigt ändå för Balblair. 46%? Tror detta är OB. Lädret och touchen av stall från doften är kraftigare i smaken. Kan detta månne vara en ovanligt kraftig Glenmorangie?

Eftersmak: inleds med smygande rökpuff (typisk fatrök), övergår i faktiskt mer rökslinga från fatet, koppar, ngt slags lakrits kanske. Trocadero, svagt av stall, men också fruktighet som är skitsvår att pinpointa, som mörka vindruvor möter kiwi möter bananlikör, kanske.

Med vatten: Kopparen flyttar fram. Också lite sommarängig, typ rölleka. Mer vanilj också. Fin utveckling, men liksom nättare. Med tid i glaset nu är den vattnad betydligt ”råare”, nog fan finns rök här alltså, en helt annan whisky än hur den var ovattnad i doften. Doften vattnad är underbar…! I smaken snällare nu, igen mer vanilj, sköna mullrande kryddor (stjärnanis, chilistänk), ljus fruktighet, skitgott. Eftersmaken kanske lite väl kryddig nu. En härlig dram, detta, ett karaktärsfullt destillat. Ålder 18–20 YO. Tror OB och 46%, hur som inte single cask. Främst bourbonfat men också lite sherryfat med. Som ett destillat som inte riktigt kan tämjas av fat. Jag kör en galen curve ball ”bara för att” och drar till med Old Pulteney 16 for travel retail (som jag inte har provat och inte vet ett skit om).

Sammanfattning: Jag gillade denna massor, lite väl pepprig/kryddig i eftersmaken vattnad, men klart bra, alla gånger 86 poäng, kanske till och med 87. Slutsats såhär i efterhand efter att facit anlände är att whiskyn är förvånande, mycket god, och klart prisvärd. Ett underbart exempel på att mer anonyma destillerier kan leverera bra whisky.

*

Tack till Helena S som körde denna som blindskott i Svenska whiskyakademien.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

1 Kommentar

  1. Björn Magnusson 15 mars 2019

    Otrolig whisky för de pengarna. Det tycks finnas några andra i Murrayserien, men verkar vara exklusivt för Tyskland. Men skynda och fynda. Igår när jag tittade, fanns bara 4 buteljer kvar på SB och dessa fanns i Sundsvall.

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén