En blindprovad whisky. Såhär tyckte jag:
Doft: allt är inte guld som glimmar. Detta ger ett ordentligt räligt intryck på en gång. Viskande men inte bra. Smuts, otvättade kläder, äpple. Blir bättre eller i alla fall mer uthärdlig med tid i glaset (eller är det näsan som vänjer sig?). Är detta off notes eller är det OBE, alltså som från en whisky som legat länge länge på flaska? Spontant känns detta som en billig blended.
Smak: maximalt blaskig, känns knappt som 40% ens. Lite sockervatten, smuts, torkade äppelkuber, och damm. Alltså, som dammråttor doftar då, jag har knappast ätit dem. Riktigt illa.
Eftersmak: fadd, matoljig, kort.
Med vatten: jag antar att man för vetenskapens skull ska vattna även sådant här men nej, jag provade aldrig att vattna.
Sammanfattning: sådant här ska man inte dricka. Den känns ”för maltig” för att vara en modern billig blended, sådana är mer spritiga och samtidigt har de mycket mer grainwhiskykänsla i sig. Svårt att förklara vad det är, smaknotsmässigt. Men vem skulle ge ut singelmalt på 40% som har såhär låg kvalitet? Någonstans där poängen blir meningslösa att specificera, det vill säga vi är under 70 poäng så som skalan används. Kanske 60? När man får till och med denne nyfiken-på-att-prova-allt-människa att vaska whisky är det illa.
Och detta visade sig alltså vara…
Intressant! Jag har bara provat en Teerenpeli tidigare, NAS-en PRKL som jag gillade. Denna Teerenpeli har lagrats på bourbon- och romfat, och alkoholhalten pevliga 43%. Den är för travel retail och upplagan är 1000 flaskor – säger whiskybase. Samtidigt släpptes hela 800 flaskor på Systembolaget i juni, för 649 kronor, så whiskybase kan omöjligen ha helt rätt i sin information. Tydligen tog Sverige nästan hela upplagan. Notera att det är Lemmon, dubbel-m: detta har ingenting med citroner att göra, men desto mer med Kalevala och någon himla korp i det eposet. Storyn kring whiskyn hittar du här.
Whiskyn finns fortfarande att få tag på på Systembolaget. Köp den på egen risk.
*
”Tack” Annelie för blindskottet!
