The Famous Grouse är som nästan all billig massproducerad blended Scotch en rätt ämlig whisky: ung, spritig, med mycket högt inslag av grainwhisky i sig. Jag jämförde för ett par år sedan modern Famous med Famous buteljerad på 1980-talet. I just den jämförelsen kan man lugnt säga att det var bättre förr. De görs inte för oss whiskyentusiaster, de där Famous och Johnnie Walker Red och Ballantine’s och vad de heter. Branschen säger gärna att blended är deras ”bread and butter”. Själv tycker jag nog att de rätt ofta borde använda dessa whiskies för en rejäl dos självspäkning när de talar om hur viktigt det är med kvalitet och master blenderns skicklighet för whisky. Detta är trots allt faktiskt sprit med synnerligen låg kvalitet. I åldersbestämda utgåvor kan kvaliteterna vara rejäla men i det billigare NAS-segmentet…not so much.
Så provade jag häromkvällen The Naked Grouse, en sherrylagrad variant av The Famous Grouse. Den finns både som blended och sedan 2013 även som blended malt, alltså i en version som bara innehåller maltwhisky fast från fler destillerier. Den version jag provade var en blended Scotch, inte en blended malt. Den är som sagt lagrad på sherryfat. Här är den i whiskybase.
Här är mina oredigerade noter från provningen, som som synes genomfördes helt blint:
Doft: som väntat av färgen, sherrybomb. Farinsocker och svarta vinbär. Känns som fatstark, sådär 7–10 YO och därför stängd. Honung. En touch av engelsk apelsinmarmelad. Med tid i glaset djupnar sherryinfluenserna: tänk kakao eller mörk choklad möter russin och allt är insmort med vaniljsocker. De där holländska honungskakorna som är så himla goda. Ljus kola. Nyupphällt kändes den lite vrålig och platt men den öppnar upp sig fint med tid i glaset!
Smak: oj, inte alls som jag trodde! Detta är inte fatstarkt, snarare runt 43% bara, om ens det. Svår att öppna upp för analys och noter. Jag hittar svag choklad som växer med tid i munnen, men nästan inget mer. Otroligt neutral, det smakar liksom inget. Single grain på sherryfat kanske? Doften lovade stort men smaken här är ordentligt platt.
Eftersmak: mörk choklad, svag svaveltouch (tänk tändstickor).
Med vatten: samma dundrande och mäktiga doft som tidigare. Solvarm sand har tillkommit. Doften på denna whisky är hur mäktig som helst. Smaken är fortfarande mer som O’Boy och sedan inget mer. Jättekonstig skillnad mellan doft och smak. Eftersmaken är lite stickig och ung. Jag begriper mig icke på denna whisky.
Sammanfattning: smak och eftersmak är som någonstans långt under 80 poäng, doften är för mig typ 88 poäng. Det är mig obegripligt. Vad är detta för något?
*
Ja, The Naked Grouse var tydligen svaret då. God doft i alla fall. Tack Marcus K för samplet!
