Tjeders whisky

Bara whisky

High Coast Quercus III Petraea

High Coast – före detta Box – har släppt den tredje whiskyn av fyra i sin Quercus-serie. Först kom Quercus I Robur, som jag tyckte var kanon. Sedan följde Quercus II Alba, som jag var jätteimponerad av. Så skönt då, att för denna bloggare som ibland månne känt sig lite grann som en inofficiell hovleverantör av otaliga texter av typen ”Box/High Coast är skitbra”, att jag inte är övertygad av trean i serien. Häftig? Absolut! Värd att prova? You bet! Men är den bra, då? Well…den är annorlunda, den är mycket, den är extrem. Men bra? Tja, mja, mjo, meh, hm.

High Coast Quercus III Petreaea släpptes i Sverige den 7 december och kostar 799 kronor för en flaska på 50 centiliter. Den är 5 YO och den totala upplagan ligger på 7781 flaskor. Länk till bolaget har du här; länk till whiskybase här.

Här är mina noter:

Doft: surdegsbröd, eller hellre: degen till surdegsbröd, innan det bakats. Inte riktigt terpentin och inte heller nagellack, men något som ligger åt det hållet. Nylagt linoleumgolv. Kryddnejlika, kanske också kanel, och en hel drös med mullrande kryddor som inte går att skilja ur. Som den tokstolle jag är hämtar jag halva kryddhyllan och nosar och jämför. För övrigt ett riktigt roligt experiment som kan anbefallas. Kardemumma och kryddpeppar hamnar rätt, kanske också Kofta masala och gurkmeja. Citronolja, men även en oljighet som påminner lite om kåda. Det är en rejält vrålande whisky jag har i glaset. Slutlagringen på nyek har inte försiktigt förädlat den: den har omvandlat den. Det doftar på något sätt ”häftigare än bra”: reglagen står verkligen på max här. För mig blir det första intrycket lite överväldigande: för mycket på en gång. Men så nosar jag på glaset i tio minuter till, vänjer näsan vid vrålet. Hittar den där tonen av fernissa jag gillar så. Jo, här finns helt klart en god doft, men det är fortfarande för mycket för mig.

Smak: inleds med ganska brutal ekbeska och stor oljighet. Anländer så den där komplexa kryddigheten, massor av kryddnejlika fortfarande, men nu med mer kanel, och något som närmast liknar hur rökelse doftar. Överhuvudtaget associerar jag till indisk mat vad gäller kryddorna. Jag hittar också apelsin, en hel del Marabou mjölkchoklad, och ett stänk espresso. Denna whisky bör man ha länge i munnen för att få uppleva bredden av smaker som dundrar runt i munnen.

Häftig whisky. Men är den *bra*?

Eftersmak: häftig start på mynta och stor oljighet som övergår i mullrande, häftiga kryddor: chilistänk, nästan åt curryhållet nu, och med kryddnejlikan som fortsatt ledmotiv. Den hänger kvar oväntat länge för en så ung whisky, med inlagd ingefära och kryddpeppar som det som ligger kvar längst.

Med vatten: kaffe, kåda och fernissa kliver fram i doften. I smaken kommer mer brända toner, torkad frukt i stora lass, och en bit bak vanilj – om jag skriver vidbränd marsansås låter det illa, men det är…häftigt. Eftersmaken är ännu kryddigare, mer tanninrikt beskt, och har massor av spearmint i sig, samt en rökpuff från faten. Eftersmaken vattnad är en rätt så brutal upplevelse.

Sammanfattning: en whisky som är synnerligen svår att betygsätta, detta. Å ena sidan kan en whiskynörd som jag fascineras över hur otroligt många dofter och smaker det är, och hur så skilda saker kan fungera tillsammans. Samtidigt är detta mycket mer än de två tidigare släppen i serien en whisky som faller inom ramen för vad Serge Valentin brukar kalla ”doctored”. Det är så otroligt mycket fatkaraktär, och fatkaraktären verkligen V-R-Å-L-A-R här. Och det kan ju vara spännande och så. Men vart tog High Coasts fina destillat vägen mitt i all denna gastande nyek?

Sett på det sättet är denna whisky just häftigare än bra, egentligen. Som ren avnjutning utan analys är det, tycker jag, bland det svagaste High Coast har gett ut på senare år. Som whisky för analys är det jättespännande, häftigt, väldigt annorlunda. Och det är ju en experimentell utgåva tänkt att visa vad olika slags ekarter kan göra med whisky – och det visar den. För mig blir det ändå så att den säger att petraea ger häftig whisky, men det behöver inte betyda att den ger bra whisky. Jag landar därför lågt, trots att resan att prova denna whisky är mäktig. En whisky att ha med på provning, och mycket långt ifrån en så kallad sipping whisky. Vad ska vi dra till med? 83 poäng?  En vattendelarwhisky – Mark på Malt gav den 8/10, vilket är ett jättehögt betyg för den kräsna bloggen.

Som vanligt har High Coast gett all möjlig information om buteljeringen. I korthet gäller att all ingående whisky har varit helt orökig och har lagrats först på större first-fill bourbon barrels, och sedan har whiskyn slutlagrats på 100 fat av hårt rostad nyek av, eh, quercus petraea då förstås – ungersk, om man ska vara noga. Allt du behöver veta finns här.

*

Denna recension bygger på ett sample jag erhållit gratis. 


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2019 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén