Tjeders whisky

Bara whisky

Vattudalen 4 YO single cask rye whiskey

Bröderna Rislunds destilleri Vattudalen i Jämtland tuffar på i tysthet. Idag släpptes deras andra whiskey (ja med e) på Systembolaget. Det handlar om en ryewhiskey, en fyraåring från ett enda fat. Nedvattnad till 48% gav fatet – givetvis en barrel kolad amerikansk nyek, så ska det vara när man gör ryewhiskey – 400 flaskor. Det står inte på etiketten, vilket är lite synd, men jag har det från synnerligen säker källa (Stefan Rislund). Fatet var kolat med char #1, för den som vill veta. 600 kronor (minus en) för en fyraårig single cask ryewhiskey från ett svenskt destilleri får sägas vara prisvärt. Riktigt prisvärt, faktiskt. I enlighet med den svenska traditionen är flaskan på 50 cl.

Jag vet inte om denna whiskey är slutsåld eller inte, Vattudalen är inte precis jättekända; håll utkik, om den är slut kan det fortfarande dyka upp enstaka flaskor i efterhand.

Jag gillade verkligen Vattudalens förstlingsverk, också det en ryewhiskey, dock tre år gammal. Här är mina noter på detta deras andra släpp:

Doft: åh, det här gillar jag, det känner jag direkt. En liten klutt honung och en stänk återhållen vanilj ligger i en fullkomlig explosion av rejäla kryddor. Och liksom…lättrökoljigt? En sådan där rökighet som enbart kommer av fatet och som ligger långt bak. Salt smör. De där kryddorna är enorma, men vilka kryddor är det egentligen? Jag tänker något hårtbakat nästan lite bränt bröd i ugnen, men det är mer liksom trycka i kryddorna här än de som bara heter brödkryddor. Och när jag väl börjar koncentrera mig på kryddorna hittar jag färsk mynta också – nästan som en minitouch av mojito, till och med. Brännhet fin sand vid havet en riktigt het sommardag vid Medelhavet. Läckert, kaxigt, förvånansvärt välintegrerat. Den här kommer vara en läcker käftsmäll i gommen. Efter att ha smakat och med lite mer tid i glaset har klutten honung blivit till de där holländska honungskakorna som också har kraftiga kolatoner i sig. Läckert!

 

Smak: åh, så underbart liksom fuloljig i inledningen: som någon gammal svart olja i en motor kan dofta. Vanilj och rött äpple. Med tid i munnen kommer så de där svårbestämbara kryddorna, och med besked: fänkål eller stjärnanis, ett chilistänk, ”brödkryddor” (det frustrerar mig enormt att jag inte kommer på vilka mer kryddor det är men släpp det nu David). Myntan hänger med hit till gommen. Håll kvar ännu längre, och gommen är utsatt för en underbar kryddattack av spearmint och färsk chili. Så mycket smaker, så mycket liksom ”trycka” i smakerna. Rak, härligt rå, kaxig, inte en sekund för ung någonstans.

Eftersmak: rökpuff inleder; rejält med mynta. ”Bränd ek”, fast vad är det egentligen? Typ kanske som doften av grillkol? Svaga citrusfrukter. Kanske en svag spritighet i utandningen. Kanske. Detta är riktigt läckert. Jag måste prova mer ryewhiskey för jag misstänker att jag är ganska lättimponerad i denna genre, som jag verkligen uppskattar.

Med några droppar vatten: oj! En vaniljbomb! Det lite råa flyttar bakåt och lämnar plats åt denna kraftiga vanilj där de dundrande kryddorna finns kvar, men längre bakåt. Jag tycker också jag känner mannagryn…! Härligt. Smaken är nu inledningsvis snällare – brödigare, gräsigare. Tycker fortfarande det finns toner som av grillkol här. Kryddorna är mildare. Eftersmaken är så kraftig och så svåranalyserad för den som inte kan rye (hej!): gröna kulor, hårdbakat bröd, nästan någon svagt medicinal ton.

Sammanfattning: hur mycket doft och smak kan man packa in i ett enda fat efter bara fyra år? Tja, kör man med rye istället för traditionell malt är det tydligen hur mycket som helst. Detta är en riktigt läcker doft- och smakresa. Poäng: igen, jag kan inte rye. Det gör detta svårt. Lätt över 85, inte 90. 87? Eller är det banne mig faktiskt 88? Jo fan. Det betyder: i min gom bättre än både High Coast och Smögen för SMWS som jag nyss bloggade om? Ja, det tycker jag. Riktigt imponerande fyraåring, detta! Vi hoppas bröderna Rislund har rejält med ryewhiskey på sitt lager, för det här är hur läckert som helst.

Slutreflektion: jag älskar att de vattnat ned denna whiskey till 48%. Den ligger perfekt där, och blir inte spritigt omöjlig vilket jag starkt misstänker att den skulle ha varit på fatstyrka, men har fortfarande tillräckligt med oomph i sig.

*

Denna bloggpost bygger på whiskey jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén