Smögen imponerar igen

Den är spännande och lite paradoxal, den där perioden när den värsta hypen för ett destilleri släpper. Först var det High Coast som ”drabbades”: plötsligt började whiskyn i flaskorna vara whisky, inte något som skulle hoardas till varje pris av precis alla för att sedan säljas eller bara införskaffas för att det värsta som kunde hända var att en missade ett släpp. Sedan ett tag har samma sak hänt med Smögen. Förr släppte de något och det sa SWOOOOOSH och så var det slutsålt, oavsett om priset var sådär en 1300 kronor för 50 cl. Men så släpper (den värsta) hypen efter ett tag. Det lustiga är att medan whiskyn bara blir bättre och bättre – det är liksom så det blir med riktigt nya destillerier när whiskyn börjar ligga runt 10 istället för 5 YO, whiskyn blir helt enkelt bättre – så sjunker priserna. Och av någon anledning ljummar nördarnas (flipparnas?) intressen. Det finns fem olika Smögen att köpa på Systembolaget idag. Om någon för tre år sedan hade sagt till mig att Smögen skulle släppa en nioåring för 666 kronor år 2022 och att den skulle finnas kvar på Systembolaget i mer än tolv sekunder hade jag gapskrattat personen i ansiktet. Men så är fallet. Det priset, den åldern, och den är inte slutsåld. (Än!)

Det är bra när hypen släpper. Plötsligt handlar det verkligen om whiskyn i glaset, inte om ”titta den här flaskan kan jag tjäna pengar på”. Smögen 90° Proof är en 9 YO whisky som blandats samman av tre first-fill bourbon barrels. Exakt antal flaskor vet jag inte 90° Proof betyder 51,4% i det vanliga ABV-språket. Pär Caldenby på Smögen har redan meddelat att han gjort fatvalet för batch 2 och batch 3, så detta är en whisky som kommer finnas länge. Underbart!

Såhär tyckte jag om denna whisky:

Doft: åh vad skönt med en nedvattnad Smögen – med en där alkholen inte vrålar. Inte faten heller, faktiskt. Och spriten har haft lite mer tid på sig att lugna ned sig lite. Det här är riktigt bra, välbalanserad rökwhisky. Limejuice och (ruttnande) tång. En lite mjölkig ton, tänk typ filmjölk. Och torv, massor av torv. Visst finns här rök men det är smutsen från torven som är grejen här. Det betyder ungefär gammalt sprucket läder, ladugård, häst. Där många Smögen tidigare har gått på knock-out eller muskler genom mycket alkhol är detta en mer välbalanserad Smögen: för mig en helt ny sida av destilleriet. Jag gillar denna sida, mycket.

Smak: torv inleder, massor av choklad följer. Och hästen från doften är här, till min stora glädje. Saltlakrits och (som doften av) havsvatten också – i mycket stora mängder. Cigarr. Kraftigt oljig med lång tid i munnen. Detta är en whisky att äta: håll kvar, håll kvar, håll kvar, och whiskyn ändrar sig hur många gånger som helst medan du låter den rulla runt i munnen. Otroligt karaktärsstark.

Eftersmak: industriell smuts; metall/järn; jod; choklad igen. Och torven. Alltså jävlar vilken trycka det är i smakerna även vid den för Smögen så ”låga” alkholhalten som 51,4%. En imponerande bra nioåring. Detta är i min bok många många gånger bättre än tioåringen ”Dante” vars smaknoter jag tydligen glömt att lägga upp på bloggen.

Med vatten: allt det som fanns är kvar, men ett härligt stänk avgaser och något slags rå seafood (ostron? hm, det är för länge sedan jag åt ostron) har tillkommit. Smaken är ännu oljigare nu, och har en tydligare sötma som står upp mot smutsen. Mer frukt också, särskilt päron. Mycket mycket välbalanserat mitt i all rök och torv. Eftersmaken är knivskarp och underbar: Vicks Blue-intensiv spearmint möter chili och torv och en sådan där lite industriell smutsighet som gör Islay till Islay. Även om Islay just denna gång råkar vara Hunnebostrand.

Sammanfattning: halleluja. 90 poäng. En fullträff till whisky. De bar å köp! Som Stenmark skulle ha sagt.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.