För fem år sedan besökte jag whiskybutiken The old pipe just utanför Eindhoven, och blev så lyrisk att jag skrev en bloggpost om besöket. Efter det besöket har jag varit tillbaka, om det blev en eller två gånger till; mitt jobb tog mig tills för några år sedan då och då till Eindhoven. Vid ett återbesök dit beklagade sig butikens ägare Johan van Boxmeer att han inte kunde möta upp personligen, och hade lämnat en fin lapp och ett sample till mig. Det var inte precis en kattlortswhisky han hade hällt upp till mig, om man säger så: en officiell buteljering av Mortlach 32 YO från 2004. Alla faten fylldes 1971 vilket går denna whisky till en vintageutgåva. 2160 flaskor gjordes, och alkoholhalten ligger på 50,1%.
Det där samplet har sedan i några år stått på en speciell plats bland alla mina samples. Ett sådant där ”en vacker dag då ska jag”-sample. Nu har tiden kommit till att avnjuta dropparna.
Doft: underbar; svårbeskrivbar. Många många lager här. Torkade blommor, torkade ljusa frukter, färsk mango. Någon svag underbar oljighet. Tutti frutti-godis. Dammigt blibiotek. Svagt av fläder. Den svaga och fina blommigheten är alldeles underbar.
Smak: så kraftig fortfarande; så mycket av Mortlachs underbart omöjliga-att-faställa kraftiga liksom ”punch”. Mer torkade blommor, fortfarande torkad ljus frukt (ananas, äpple), svagt av läder; blommande fläder; jasmin. Här finns också en liten släng av rumsvarmt kött, men långt bak. Med lång tid i munnen blir frukterna färskare – mango, päron, kanske också gröna vindruvor. Underbar försiktig oljighet. Väldigt konsekvent med doften, synnerligen komplex och bara så otroligt bra.
Eftersmak: vindruvor, minsann! Och ingefärspäron. Jasminte (grönt). Godiset Brio (blandade färger). Jag älskar att denna whisky så att säga ”hann” buteljeras innan det här med slutlagringar blev så på modet att i princip all whisky måste dofta och smaka av aktiva fat: detta har bara fått ligga i över tre decennier, och blivit en himmelskt god whisky.
Med vatten: vågar man? Bör man? Okej, en droppe. Mer röda äpplen på doften, och någon mild ton av torrt gräs. I munnen är det samma himmelska upplevelse men något ekbeskare, som väntat. Håll kvar whiskyn, och en kraftigare oljighet gifter sig underbart med de färska och torkade ljusa frukterna. Eftersmaken har fått lite mer ekiga kryddor men är fortsatt mycket bra. Jag föredrog denna utan vatten – men så är den också över trettio år gammal, då är vatten inte alltid tillrådligt.
Sammanfattning: som väntat, en helt enkelt skitbra Mortlach. I de här åldrarna kan en del whisky bli trött, men med kraftiga destillat som Mortlach går det utmärkt att lagra riktigt länge. En sublim, underbar upplevelse. Hade jag en tidsmaskin skulle jag definitivt resa till 2004 eller vilken tid som helst fram till säg 2010 eller så, och köpa mig ett exemplar av denna flaska. (På en auktion 2010 gick den för €205; det hade fortfarande varit prisvärt. Vad den kostade 2004 har jag inte lyckats få fram.) Eftersom utgåvan är på bara 2160 flaskor har den rasslat iväg långt bortom rimlighetens gräns, och kostar nästan 10000 spänn (runt €800, efter titt på en enda auktionssida). Det är ett pris jag aldrig riktigt kan tycka kan vara vettigt för en flaska whisky. Men visst är detta riktigt jävla bra. 92 poäng.
*
Ett stort, stort tack till Johan van Boxmeer på underbara The old pipe för samplet. (Förresten, ett tips: man kan numera beställa flaskor därifrån, vad det verkar. Kolla här. Och nej, jag får ingenting för att lämna det tipset.)