Inte nog med att jag ligger efter med provandet (som alltid), jag glömmer också att lägga upp det jag faktiskt provat. Två bara halvt aktuella whiskies som tagits till Sverige genom imortören Symposions försorg tar vi från datorns många skrivna smaknoter idag – denna gång lite mindre romanmässiga smaknoter, jag vet inte om jag ska be om ursäkt eller gratulera dig som läser.
Kilchoman 13 YO (2025), 50%
Denna trettonåriga Kilchoman har lagrats på bourbon- och calvadosfat. Den kostade 1165 kronor när den släpptes på Systembolaget i maj. Den har utgått, säger Systembolagets hemsida, så de 420 flaskor som kom till Sverige har sålt slut. Här är länken till whiskyn i whiskybase.
Roligt, förresten, att Kilchoman börjar släppa grejer med lite ålder på!
Doft: rejält rökig. Rökt fisk, sötlakrits, och den tjocka, nästan lite stickande röken från en stor pyrande hög blöta höstlöv. Torkade äpplen. Den känns ”höstig”, med toner av multnande löv.
Smak: sötare, mer äpplig. En askigare rök. Mycket lakrits, särskilt saltlakrits. Torkat magert rökt kött. Gott.
Eftersmak: spearmint, saltlakrits, en liten skvätt citron. Kvarhängande rök.
Med vatten: härlig utveckling. Surdegsbröd, en svag antydan av stall, mild fruktighet långt bak. Tall. Allt förstås sköljt i härlig rök. Smaken är lite råare, på ett bra sätt: lime, sälta som hos ostron, päron. Eftersmaken är nu rejält fet och oljig, med rejäla anslag av tjära.
Sammanfattning: före vattningen var detta en najs rökare, lite middle of the road. Vatten tar fram en fulare, elakare whisky – på ett bra sätt. Najs. 84 poäng.
Vi tar och jämför den med en lite äldre Caol ila på fatstyrka från Gordon & MacPhail:
Caol ila 2007 17 YO 55,3%, Connoisseurs Choice
Denna är en single cask, släppt enbart för den svenska marknaden. Whiskyn släpptes i början av juni och kostade 1995 kronor. Fatet gav 120 flaskor. Alla detaljer om whiskyn kan du se här i whiskybase och här på Symposions hemsida.
Doft: efter Kilchoman upplever jag denna nästan som helt orökig. Min första tanke är faktiskt semmelbulle. Härligt mjuk, försiktig fruktighet: päron, ljus melon, rött äpple. Visst finns rök här, men den ligger en bit bak. Härlig vanilj.
Smak: mycket kraftigare, nu känns fatstyrkan. Välintegrerat, tydligt rökigt. Sälta, havsvatten (som det doftar förstås, det är ju skitäckligt att smaka på), svarta oliver. Mycket citron och lime. Jättefin whisky.
Eftersmak: rökbomb, plötsligt: inleds med kraftig rökighet. Fruktigheten är så mild att jag vill säga torkade päron istället för päron men vet jag ens hur torkade päron smakar? Nä.
Med vatten: avsevärt rökigare, härligt. Frukterna backar. Tjärpapp. Smaken är underbar nu, havssältan dominerar fortfarande. Eftersmaken har blivit ännu kraftigare.
Sammanfattning: jag gav inte denna whisky all den tid den hade behövt, känner jag: den var så god att den gick ned lite för fort. En härlig whisky, som alltid från Caol ila och som alltid från Gordon & MacPhail. 86 poäng, lättigt, inte omöjligt att betyget skulle ha varit snäppet högre.
