Jag hittade ett sample i berget. En Kavalan Solist brandy cask med en alkoholhalt på 59,4%. Tyvärr står inget fatnummer på samplet, och det finns många Kavalan Brandy på 59,4% i whiskybase. Det är alltså inte möjligt för mig att veta exakt vilken Kavalan Solist brandy cask det är jag har provat. Jag har haft samplet ett par år.
För den som inte är bekanta med Kavalan är det ett destilleri i Taiwan som kom on stream 2006. Efter en massiv expansion av produktionskapaciteten 2016 är Kavalan nu ett av de tio största maltwhiskydestillerierna i världen, med hela fyra mäsktunnor, 40 jäskar och 20 traditionella kopparpannor i lampglasform. Solist är del av deras core range, trots att de alltså utgörs av single cask-buteljeringar.
Jag ser till min stora förvåning att detta är den första Kavalan jag provar för bloggen. Jag har dock avsmakat rätt många Kavalan genom åren – jag skriver inte alltid noter på allt…
Doft: oj. Som väntat vrålar det – det gör det när whisky är på nästan 60%, och än mer när man pratar om Kavalan – och spontant vrålar det vackert. Mycket fernissa och lite murket trä; smält stearin; enorma mängder kraftiga färska kryddor (stjärnanis, kryddnejlika, kanske kanel). Vitmossa och en släng vitpeppar (hela frön). Kanske en liten ton av malkulor eller kläder på instängd vind. Det doftar gott, men lite just murket. Jag antar att brandy normalt lagras på fransk ek, för detta känns väldigt mycket som fransk ek.
Smak: trots liten sipp är alkoholen väldigt aggressiv, så också fatet; det tar tid i munnen innan jag känner något alls, faktiskt. Det som kommer är som väntat kraftigt: fernissa och träolja, kryddnejlika, spearmint i bakgrunden. Svaga men klart kännbara toner av svavel (otända tändstikor). Kanske svarta vinbär.
Eftersmak: oljig, mycket oljig; mycket aromatiska kryddor och peppar, även rökelse; apelsiner; ”grillkol” (tänd som grillkol doftar). Utan vatten är denna whisky lite för galen och vrålande för mig, men givetvis är sådan whisky gjord för att vattnas, så let’s see…
Med vatten (rätt rejäl skvätt): fortfarande hysteriskt mycket fat och vrål, men frukterna kommer fram mer nu, även de där tonerna som på engelska heter ”fragrant”. Frukterna är gröna äpplen men också ananas och något slags lite omogen melon. Smaken är betydligt bättre nu – den går liksom att dricka – och även här finns mer frukt än tidigare. Fortfarande väldigt, väldigt kryddig. Eftersmaken har helt klart svarta vinbär och tydligare svaveltoner än tidigare.
Sammanfattning: en väldigt, väldigt vrålande whisky. Jag förstår att många älskar denna stil: det är mycket kraftigt och rejält och liksom…tydligt. För mig blir det för mycket vrål och för lite nyanser. Det finns jättebra buteljeringar i Kavalan Solist-serien – deras Solist Bourbon cask är helt amazing – men denna Brandy har för mycket muskler och för lite djup för mig. 82 poäng.
*
Tack till dig som samplade.
