Tjeders whisky

Bara whisky

Gammelstilla Isaac Kock

För en månad sedan släppte svenska Gammelstilla en whisky som heter Isaac Kock. Den totala upplagan är på 1150 flaskor; 960 av dem sålde snabbt slut på Systembolaget. Priset var 900 kronor minus fem. Receptet för Isaac Kock är: tre år på bourbon barrels, ett och ett halvt år på 100-litersfat av (kolad, får en förmoda) amerikansk nyek. Alkoholstyrkan ligger på 50,4%. Såhär tyckte jag om whiskyn.

Doft: den som påstår att den här whiskyn doftar päron har fel. Den doftar nämligen PÄRON!!! Vi snackar en nyöppnad sådan där tetra med päronjuicekoncentrat som räcker till en liter färdigblandat. Jag menar detta på allra bästa sätt. Blombukett, också, och äng. Nosa ordentligt några gånger på raken och näsan tar liksom bort päronen (doftsinnet funkar så). Då framträder vaniljkex och någon svag touch av både apelsin och typ mörka vinbär. Kraftig, ljuvlig, enkel och rak, underbar. Om jag går bara från minnet är detta nog den snällaste och liksom renaste Gammelstilla jag har nosat på. Riktigt, riktigt härlig doft om man vill ha en kraftig, rejält somrig whisky i glaset. Påminner en hel del om ung Glen Grant (från minnet), vilket bara kan vara ett bra betyg. Svagt, svagt alkostick, men det funkar perfekt. Imponerad.

Smak: mycket färsk ljus frukt (päron förstås, men också honungsmelon); underbara sommarängstoner; väldigt tydliga vaniljtoner, som en blandning av vanillinsocker och färsk vaniljstång. Härlig citrus som bryter av mot sötman: citronzest. En fin smekning.

Eftersmak: en svag spritighet inledningsvis; mindre fyllig och något syrligare, säg blodgrape kanske; något gräsigare också. Säger jag grappa kanske du som läser rynkar på näsan, men ta grappa och ta bort det finkliga ur den så hamnar du nära. Kanske typ omogna plommon? Relativt kort och väldigt tydligt yngre än i doft och smak, men det är bara att vänta.

Med vatten: päronjuicekoncentratet har blivit än bättre: en päronpaj. (Om ni inte tillagat en sådan, gör det, det är skitgott.) Råare, svagt oljigare, maltigare än tidigare. I skotska termer har man tillsatt en skvätt härlig Craigellachie till glaset med Glen Grant (men utan Craigellachies svavel då). Smaken har mer av äpplen och lite mer kaotisk kryddighet och smakerna är inte lika distinkta som tidigare. Detta är ung whisky, vilket märks först med vatten. Eftersmaken vattnad har både spearmint – mintgelé – och picklad ingefära. Med just den mängd vatten jag tillsatte föredrar jag denna ovattnad.

Sammanfattning: en riktigt imponerande whisky från Gammelstilla. Jag har hållit Jern som deras bästa whisky såhär långt, men denna är däruppe på samma nivå, särskilt om man undviker vatten. Jag häller upp de sista två centilitrarna i glaset och doftar och smakar igen och får lite fnatt av lycka inombords. Jo, det här är det bästa Gammelstilla har släppt. Det måste det vara. Säg kanske en 85 poäng. Det är sjukt imponerande för en fyraåring som inte kan dölja sin ungdom med kraftiga rökridåer.

*

Tack för samplet, Per!


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén