För några år sedan gick vännen Lars in på Scotch malt whisky societys bar i London. Han fann att de hade rea på något som idag framstår som fullständigt omöjligt att köra rea på: alla whiskies över 20 års ålder var prissänkta. Han meddelade mig denna glada nyhet på messenger varvid jag fick spel av avundsjuka, swishade en större summa pengar och bara KÖP KÖP KÖP! När Lars sa whoa jag har inte plats i min resväska swishade jag lite till med instruktionen KÖP EN TILL RESVÄSKA! (Detta utspelade sig under en tid i livet före den zenliknande icke-FOMO jag har lyckats nå under de senaste säg 500 dagarna av mitt liv.)
Även Lars köpte på sig, förstås. Och samplade. Han gjorde sedan en galen bottle share med tiocentiliterssamples på fem Mortlach. Alla var lagrade på refill bourbon hogsheads och alla var 27–28 år gamla. Jag har smuttat och njutit och smuttat och sagt aaaaah några gånger från dessa väl tilltagna samples. Nu blev det dags att över ett par kvällar prova dessa whiskies: lägga dem under lupp, skriva noter.
Refill bourbon hogsheads och lång tid, förresten. Detta är en skola av whisky som jag menar är på väg att bli utdöd. Att använda lång lagringstiden och ganska trötta fat är dyrt eftersom det tar så galet lång tid att framställa sådan whisky. Idag gör man whiskyn färdig för flaska snabbare: mera first-fill, mera nyek och inte minst: mera slutlagringar. Slutlagringar kan vara helt fantastiska, men det är också en salig glädje att få smaka whisky som inte har slutlagrats. I boken Scots on Scotch redigerad av Pip Hills, passande nog snubben som grundade Scotch malt whisky society, finns det en text av Russell Sharp där han skriver följande:
[…] the most economical and convenient way of ensuring that whisky matures to perfection will be the simple one which our forebears discovered. You make a good malt spirit, you fill it into a good oak cask, and you wait for 10 or 20 years.
Hör hör. Slutlagringar i all ära och de kan verkligen bli helt amazing, men låt oss inte glömma att det också ofta blir väldigt väldigt bra helt utan krusiduller. Kör refill så eken inte tar över, och du kan vänta längre än de där 10 eller 20 åren som Sharp nämnde. Använd Mortlach, ett rejält kraftigt destillat, och du kan lugnt räkna med att spriten klarar trettio år på fat.
Här kunde vi prata massor om destilleriet Mortlach, deras knäppa destilleringsschema och mastigt köttiga stil. Men nog nu: låt oss ta oss an denna kvintett med gammal Mortlach.
SMWS 76.130: ”Forever Young!”
Denna är 28 YO och på 53,0%. Här är den i whiskybase.
Doft: alltså jösses. Så underbar. Om någon tar färsk citron, lime, mango och ananas och låter fruktbitarna torka in för att sedan framställa något slags koncentrerad olja av de torra bitarna landar vi här. Trocadero minus sockret också. Sandelträ. Det är verkligen sin alldeles egna skola av whisky detta: låt ligga jättelänge på fat men må fatet vara ganska trött. Det är inte nödvändigtvis bättre men det är så annorlunda mot all denna vrålande ek som modern whisky har övermåttan av. Fantastiskt god doft. Under de där underbara frukterna ligger något som är karamell / knäck / ljus mjuk kola och ju mer jag tänker på den tonen desto mer är hela whiskyn en symfoni av ljus frasig kola och de där underbara frukterna.
Smak: grönt te, också jasminte eller jasminblom. En del kraftiga kryddor i djupet som ett muller från fatet. Håll kvar whiskyn länge och all den där frukten från doften kommer, men ”grönare”: här finns nu också torkade eller bara omogna hårda päron och även en del äpple. Tydlig men fin oljighet i munkänslan. En del kommer ha svårt för kryddmullret där i början men jag gillar det. Jättegott.
Eftersmak: gröna winegum, halstabletter med mild citronsmak (sugisar), definitivt den där Trocaderon. Hänger kvar länge och får en massa tutti frutti mot slutet.
Med vatten: mer åt blommande fruktträd. Frukterna är nu färskare men lite färre än tidigare. Detta doftar gott men ovattnat doftade detta helt amazing. Smaken däremot har tagit hundra kliv framåt: väldoftande träslag, svagt av fernissa, utspädd flädersaft, svaga toner av mandarin, kryddigheten är borta. Smaken är to die for nu. Eftersmaken mild och fin, mjukt fruktig och har fått ett inslag av inlagd ingefära med mynta.
Sammanfattning: det här är varför vi betalar extra för whiskies med hög ålder: denna komplexitet, detta icke-vrål, och samtidigt är whiskyn hur karaktärsstark som helst (Mortlach är som sagt ett kraftigt destillat). Svingott. Människor i whiskybranschen som säger att ”age is just a number” förtjänar att få rejält feta örfilar – ni vet, sådana där som smäller som nyårsraketer, med öppen handflata. Tid i fat är sjukt viktigt, oavsett om tiden är kort eller lång är frågan om en whiskys ålder intimt sammankopplad med hur whiskyn doftar och smakar. Så som den här whiskyn doftar och smakar blir det liksom bara efter bra mer än tjugo år på fat. 91 poäng, kanske till och med med häng på 92.
SMWS 76.129: ”A real Peach”
Även denna är 28 år gammal och håller något starkare alkoholhalt, 55,4%. Här är whiskyn i whiskybase.
Doft: kanske styrs jag av namnet – säkert styrs jag av namnet – för jag tycker detta är färsk persika och färsk mango. Och gröna vindruvor. Och jasminte, men känner jag det för jag hittade det nyss i SMWS 76.130? Mind games… Koppar också. Vaniljstång. Och något som ligger där mellan någon dyr lite parfymig honung och en mer vrålande lönnsirap. Alltså, fantastisk doft.
Smak: en del tanniner och ekbeska (tänk det vita på en grapefrukt) inledningsvis. Efter en fem–tio sekunder i munnen, lycka. Svag men klart kännbar härlig lite rå oljighet, honung och röda tutti frutti – alltså typ syntetisk hallonton kanske? Inledningen var tuff men håll ut och man blir klart belönad.
Eftersmak: lönnsirapen igen. Faktiskt lönnsirap, smält smör och pannkaka men det kan vara lönnsirapen som lurar mig.
Med vatten: ta allt som fanns i doften tidigare och öka reglagen rejält. Jösses vad det här doftar underbart. Mandariner också. Smaken har nu blivit avsevärt bättre, ekbeskan har backat rejält och ersatts av en smörig, rejält fruktig bomb till whisky. Rostad kokos möter gröna winegum möter kolasås möter vad det nu är för en lite mer tropisk frukt, är det persika eller mango? Stort lyft i smaken med vatten. Eftersmaken som tidigare rätt stum: inte denna whiskys bästa sida.
Sammanfattning: Mortlach kan mycket väl vara det bästa orökiga destillatet som görs i Skottland, särskilt när det får många år på sig. Det här är skitgott och ändå är det inte i närheten av så bra som nummer 130. Delar av denna whisky är helt himmelska, men helheten når inte till samma episka höjder. 88 poäng.
SMWS 76.123: ”Warm, joyous and gratifying”
Den här är ”bara” 27 år gammal och ligger på 52,2%. Här är denna whisky i whiskybase.
Doft: mandlar och rostade hasselnötter är mina två första tankar. Sedan de där underbara torkade ljusa frukterna som här är…citron? Kiwi? Någon ljus melon? Något stängd, vilket är förvånande med tanke på åldern. Något ”parfymigt träigt” som jag inte vet vad det är; inte hela vägen åt rökelse men sådana där väldoftande ädelträer. Doftar gott!
Smak: stänk lakrits inleder. Bergamottolja, underbart. Kommer så rejält med gröna winegum, torkade ljusa äpplen. Så jävla skitgod utan att jag hittar vad dessa smaker är med ord, denna perfekt avvägda svaga oljighet mot de torkade ljusa frukterna. Här finns perfekt balans mellan djupet efter många år på fat och att det inte gått för långt, inte blivit beskt.
Eftersmak: mer stum/tyst här. Mycket mynta eller spearmint, men vad mer?
Med vatten: fortsatt försiktig – väldigt försiktig för att vara Mortlach. Milda vaniljtoner, tänk som godiset sockerbitar, men också kolabönor. Smaken har enormt mycket mer komplexitet och är alldeles helt underbar nu med vatten. Citron- och marängpaj. Flädersaft, men igen med mycket citrus i. Denna komplexa ljusa fruktighet som bara inte kan fångas i ord. Skitgott. Eftersmaken har alla slags melon jag kan komma på.
Sammanfattning: The Beast of Dufftown (Mortlach alltså) går sällan fel och detta är verkligen just ”warm, joyous and gratifying”. Inget galet komplext, bara en riktigt jäkla najs whisky. 87 poäng.
SMWS 76.127: ”Funky massage whisky”
Nu är vi tillbaka på 28 YO och en något lägre alkoholhalt: 51,1%. här är Funky massage whisky i whiskybase.
Innan vi går in smaknoterna, tillåt mig att med bestämdhet hävda att panelen på SMWS inte bestod av 90% kvinnor när det här namnet skapades. Det är bara sju år sedan (2016) och ett gäng personer i ett rum tyckte den här whiskyn var som…funky massage? På riktigt? Detta är långt ifrån det enda exemplet på gubbighet i SMWS-namn och mycket långt ifrån det värsta (jag menar vad fan är Silky, sexy and indulgent för ett namn på en whisky, för att ge ett exempel). Jag har just läst ut grundaren Pip Hills fantastiska bok Appreciating whisky, en av de bästa böcker om whisky jag har läst. Den har egentligen bara en brist: det då och då återkommande tröttsamma talet om sexualitet. Kan vi snälla hålla isär whisky och sex, tack? De som gör det tenderar nämligen att i 999 fall av 1000 vara snubbar och ett inte litet urval av de där 999 brukar med lätthet kunna gå från sex till sexism på cirka 0,18 sekunder. (Hills gör det inte, faktiskt, men hela grejen att överhuvudtaget koppla avsmakandet av whisky till sex känns rätt sunkigt.) Ja jag tittar på dig gubbslemmet Jim Murray, men verkligen inte bara på dig.
Okej, men såhär tyckte jag om whiskyn:
Doft: rejält oljig, med härligt omogen frukt: äppelskrott, omogna päron, gröna bananer. Oljigheten är nästan på Craigellachienivåer, vi snackar typ cykelkedja eller motorolja. Normalt brukar jag jubla över sådant, här är det mer gott än fantastiskt.
Smak: denna dundrande underbara träparfymiga sötma! Kola möter citronzest möter blommande balmsampoppel (en helt otrolig doft, sök upp en balsampoppel i maj om du kan). Jösses vad gott.
Eftersmak: spearmint; English Allsorts; de gröna winegumen som dominerar så i afton. Det här är en riktigt bra whisky i ett sällskap av ännu mer fantastisk whisky är mitt intryck. Men först, nu ska vi se vad som händer…
Med vatten: oj vad med tutti frutti-godis, och mango! Och lätt bränd rökelse möter kokosvatten. Alltså, en helt annan whisky än den var innan. Smaken är så underbart vackert sötfruktig: honungsmelon framför allt men också smält smör med vaniljsocker i, paraffinolja (som den doftar), bränt pajskal, kokos, sura remmar med rabarber och hallon… Så. Gott. Eftersmaken är väldigt mintig nu men har också mild lakrits och en svagt svavlig touch som nästan blir som en rökslinga – den där köttigheten som normalt hör Mortlach till men som jag inte känt av tidigare denna afton.
Sammanfattning: när vattnet kom lyfte denna whisky till helt oanade höjder. Ett omvandlingsnummer av stort slag! 90 poäng.
SMWS 76.124: ”A symphony of oak”
Så har vi nått vägs ände, den femte och sista. Vi är tillbaka på 28 YO och alkholhalten är nu på 55,9%. Här är den i whiskybase.
Doft: ah, fantastiskt igen. Päron, gammalt ädelträ som har behandlats med något slags ytvax, något som kan vara torkad ananas. Intorkad honung. Trots att doften i sig är underbart kraftig är alla komponenter i den försiktiga, om det är begripligt; här finns stänk av olja, honungsvaxljus, något blommande fruktträd om våren… Det doftar helt underbart. Kraftigt destillat som stått upp mot den perfekt lagoma trötta eken i nästan tre decennier.
Smak: rejäl ek redan i inledningen: beskan som från engelsk apelsinmarmelad, och en pepparkryddighet som faktiskt har färsk salvia i sig. För ekig och pepprig inledningsvis. ”A symphony of oak” låter bra men när det blir pepprigt och överkryddigt och beskt vill man hellre ha bara en stillsam stråkkvartett. Håll kvar whiskyn i munnen och det blir betydligt bättre. Fy fan vad gott. Aprikos, grönt jasminte, kakan drömmar, stänk av spearmint. Här finns också någon olja som har koncentrerade smaker som från torkad apelsin (apelsinzest?) och gröna winegum. Jag hoppas denna växer med vatten eftersom nedvattning i munnen förbättrar så mycket.
Eftersmak: något anonym faktiskt. Den klingar ut i gröna vindruvor och en svårbeskrivbar men inte obehaglig beska.
Med vatten: jag älskar doften på denna whisky. Dessa fantastiska fina viskande frukter, den svaga oljigheten. Mortlachs normalt köttiga och underbart vrålande stil har brottats ned till något så härligt och vackert. Om något kanske det påminner om Ferraribilar (ja, godiset, inte de faktiska bilarna då…). Smaken då? Fantastiskt fin mild vanilj, päron i halstablettform, något slags marängpaj (inte citron, hellre…kiwi är det ju!). En del kryddor efter ett tag men de stör inte, som de gjorde tidigare. Med ännu mer vatten försvinner kryddorna helt. Så härlig whisky. Jättegott. Eftersmaken har också den vaknat till liv: hårda päron, härligt trött kokos.
Sammanfattning: den hoppar många steg med vatten, framför allt i smaken. En riktigt härlig whisky. Jag tror jag landar på 90. Det kan vara 89. Kanske. Nej, 90.
*
Ja jösses vilket destilleri. Vilka buteljeringar. Bra sprit i refill bourbon hogsheads och gott om tid, det kan liksom bara bli bra. Vilka whiskies. Och då minns jag ändå de båda 26 YO Mortlach som heter SMWS 76.116 Tangier Market och SMWS 76.114 Grand gardens in Goa, som bättre än alla dessa fem… Men det kan vara bara så jag minns dem. Riktigt skitbra var de i alla fall. Tack Lars för att du samplade.
Förresten är sådan här whisky inte onödigt dyr, särskilt inte i jämförelse med mycket annan whisky där åldern gått över 25 år. Kolla in auktioner. Du får betala över 2000 men helt klart under 3000 för de här buteljeringarna. Single cask, fatstyrka, whisky au naturel, skitgott. Oberoende buteljeringar av 28 år gammal Mortlach som släpps år 2022 kommer att vara skitmycket dyrare. Om sådant ens släpps numera. Att köpa dessa eller andra likartade flaskor kan alltså starkt rekommenderas.
