Deanston distillery: En presentation

Deanston distillery, just vid floden Keith. Titta igen: det är faktiskt en mycket vacker byggnad.

Deanston distillery: grundläggande basfakta
Ägare: Burn Stewart Distillers. De äger förutom Deanston även Bunnahabhain och Tobermory (där också whiskyn Ledaig makas) och står också bakom blenden Black bottle och deras storsäljare Scottish Leader.[1] (Så där kan den då och då återkommande frågan om vilken rökig Islaywhisky det är i Black bottle numera lösas: titta på ägarförhållandena och det är solklart att det måste vara rökig Bunna.)
Grundat: 1965.
Status: Aktivt.
Kapacitet: 3 000 000 liter.
Webbsida: http://deanstonmalt.com/
Besökscenter: ja.
Facebooksida: https://www.facebook.com/deanston.distillery/?fref=ts
Destilleriets egen ”fan group”: The weaving shed: http://deanstonmalt.com/the-weaving-shed.
Var ligger det? i Deanston, dryga timmen i bil västnordväst från Edinburgh; mycket nära whiskyregionen lowlands.
Närmaste grannar: Tullibardine i nordost, Glengoyne i sydväst; hela klasar med döda destillerier och med hela fyra aktiva graindestillerier i krokarna.

Deanston i Pertshire: vi befinner oss både i ett slags destilleriernas Bermudatriangel – de svarta prickarna är destillerier som dött efter 1960 – och i ett område med en helt extrem koncentration av graindestillerier (fyra av totalt sju i hela Skottland). Bildkälla: Whisky map of Scotland 2016, under utgivning.

Region/distrikt: (Southern) Highlands
Uttalas: [deen•stun]
Destilleriets namn betyder: Deanston är helt enkelt en sammanlagning av ”dean” och gaeliskans ”toun” (”farm/settlement”).
Whiskyn heter: Deanston.
Core range/standardsortiment: 12 YO och Virgin Oak.
Destillerichef: Oklart; Deanstons hemsida säger fortfarande att ”Master distiller” är Ian MacMillan. MacMillan var tills helt nyligen master distiller över alla tre Burn Stewarts destillerier, men eftersom David Prior nyligen anställde honom som destillerichef på det oberoende ägda Bladnoch lär han ju knappast vara destillerichef på Burn Stewart distillers längre.
SMWS-kod: 79 (ypperligt få SMWS-buteljeringar finns).

En kort historielektion
Deanston Mill, som hade varit igång i omgångar sedan 1785, stängde 1965. James Finley & Co. tillsammans med Brode Hepburn Ltd (som också drev Tullibardine) grundade då samma år destilleriet som byggdes i samma lokaler. Produktionen drog igång i oktober året därpå. 1972 tog Invergordon Distillers över destilleriet; Finlay & Co. gick då in i tebranschen, och hade faktiskt 60 000 anställda under en tid![2] Destilleriet stängde sedan 1982, under det 80-tal som innebar så många stängda och nedlagda destillerier. Deanston köptes sedan av Burn Stewart Distillers i Glasgow 1990 för 2,1 miljoner pund, och var det första destilleri som Burn Stewart Distillers köpte. Året därpå var produktionen igång igen.

Deanstons moderna historia handlar som så ofta för destillerier under de senaste femton åren också om teknikaliteter som vilket konglomerat som köper upp och går ihop med vilket, detaljer jag finner högeligen ointressanta och därför besparar er från; just nu ägs Burn Stewart av ett sydafrikanskt konglomerat, Distill. Ett besökscenter öppnade på destilleriet 2012, och samma år filmades delar av Ken Loachs film The angels’ share på Deanston.[3]

Tekniska detaljer
Mash tun: ovanligt ruggigt stor på hela 11 ton, av järn med öppen topp (du kan se den delvis i arbete i femton sekunder här).
Wash backs: åtta stycken, i rostfritt stål.
Jäsningstid i washbacks: ordentligt lång, i snitt åttio timmar (MWYB); en oklarare uppgift om ”upp till hundra timmar” ges på deras hemsida.[4]
Spritpannor: två par, alltså fyra stycken, med kokbollar (boiling balls) och svagt uppåtlutande ”lyne arms” (dvs röret mellan pannans hals och kondensorn).[5] Enligt wikipedia är storleken på lågvinnspannorna 20000 liter medan spritpannorna är på 17000 liter.[6]
Lagerhus: två, ett ”racked” och en byggnad vid destilleriet som tillsammans kan hålla 45000 fat.[7]
Vattenkälla: floden Keith som ligger just invid destilleriet.

Deanston är det enda skotska destilleriet som är självförsörjande vad gäller elektricitet, genom en damm och en egen turbin.[8] En absolut majoritet av det som produceras vid Deanston går in i blended whisky, inte minst Burn Stewarts mest säljande blend Scottish leader.[9]

Den nya destillerichefen från 1991, Ian MacMillan, ville aktivt hitta tillbaka till äldre tiders utgåvor av Deanston, då whiskyn var både estrigare och vaxigare, och genomförde över tid därför omfattande förändringar i receptet för Deanston.[10] I en intervju med David Broom förklarar han förändringarna och målet med dem:

”That waxiness [alltså i newmaken] was the original house style, but during Invergordon’s stewardship it got lost and I made it my task get it back on track.” So how has he achieved this? ”By changing things bit by bit, but mainly by reintroducing lower gravities (ie. less sugar) in the worts to help promote esters. The ferments are longer and we’re distilling slowly and giving the stills air rests. I believe in the old-fashioned ways.”[11]

Sedan år 2000 kokas också en mindre mängd helt ekologisk whisky varje år, men någon särskild release med ekologisk whisky har ännu inte släppts. Omfattande renoveringar har genomförts i modern tid. Mellan januari och mars 2008 stängde destilleriet då lågvinspannorna (wash stills) byttes ut och ”new bases were fitted onto the spirit stills”.[12] Året efter påbörjades inte produktionen förrän i mars eftersom mäsktunnan renoverades. Samma år tog Deanston under Ian MacMillans ledning bort kylfiltreringen och även all färgning av sin whisky och började buteljera officiella buteljeringar på 46,3% (tidigare buteljeringar låg på 40%).[13] Året innebar också en ny, i mina ögon skitsnygg, design för Deanstons buteljeringar.

För 2015 var ambitionen att koka ungefär två miljoner liter alkohol (om detta som jag starkt misstänker räknas som LPA, litres of pure alcohol, motsvarar det 3,15 miljoner liter newmake om den nedvattnas till industristandarden 63,5%). Den som besöker destilleriet kan få handfylla sin egen flaska med single cask Deanston på plats; det finns även en del buteljeringar som bara är tillgängliga på plats: en 1974 Vintage, Spanish Oak och Toasted Oak.[14]

Några buteljeringar
1971 Den första singelmalten från destilleriet, som heter Old Bannockburn, släpps.
1974 Den första buteljeringen som heter Deanston släpps.
2006 Deanston 30 YO släpps.
2009 En ny version av Deanston 12 YO på 46,3% utan kylfiltrering och färgämnen släpps.
2010 Virgin Oak släpps.
2014 En 18 YO släpps, liksom en 18 YO med cognacfinish för den amerikanska marknaden.
2015 En sherrylagrad 20 YO släpps.[15]

För att se i princip alla buteljeringar av Deanston, följ denna länk till whiskybase.

Deaston 12 YO, i sin moderna upplaga. Ruggigt snyggt design, tycker undertecknad.

Alla länkar verifierade 17/1 2016.
[1] http://www.burnstewartdistillers.com/home.
[2] MWYB 2008, s. 94. Värdelöst vetande? Ja! Rolig anekdot? Ja!
[3] http://www.sixteenfilms.co.uk/films/film/20/the_angels_share/.
[4] http://deanstonmalt.com/the-distillery/our-craft-your-whisky.
[5] Orden ”röret […] mellan pannans hals och kondensorn” som beskrivning av engelskans lyne arm har jag hämtat direkt från Roger Melanders informativa och pedagogiska text ”Box Advanced Masterclass No. 2”, publicerad online hösten 2015 någon gång och en text som anbefalles de som intresserar sig för teknikaliteter: http://masterclass.boxwhisky.se/sv/the-middle-cut.
[6] https://en.wikipedia.org/wiki/Deanston_distillery.
[7] MWYB 2008, s. 94; uppgiften förekommer även i senare upplagor av MWYB.
[8] MWYB 2008, s. 94.
[9] MWYB 2008, s. 94; MWYB 2009, s. 114; MWYB 2011, s. 110.
[10] MWYB 2012, s. 117.
[11] Dave Broom, The world atlas of whisky, 2nd edition, fully revised and updated, 2014, s. 104.
[12] MWYB 2010, s. 105.
[13] MWYB 2010 (tryckt 2009) har den nya buteljeringen, medan MWYB 2009 (tryckt 2008) har den äldre. Att förändringen genomfördes 2009 är alltså ställt bortom rimligt tvivel, och korroboreras av whiskybase: https://www.whiskybase.com/whisky/10435/deanston-12-year-old. På Deanstons egen hemsida anges felaktigt både 2008 (i en film här, 1.28 in i filmen: http://deanstonmalt.com/the-distillery/) och 2010, här: http://deanstonmalt.com/the-distillery/master-distiller. Information om att även färgning tagits bort samtidigt har hämtats från MWYB 2016, s. 94. Tobermory och Bunnahabhain ändrades i alkostyrka tll 46,3% året efter, 2010; MWYB 2012, s. 117.
[14] http://deanstonmalt.com/our-whisky/fill-your-own; http://deanstonmalt.com/our-whisky; http://deanstonmalt.com/our-whisky/our-archive.
[15] https://www.whiskybase.com/whisky/75098/deanston-20-year-old.