När jag var jurymedlem nyligen under En öl- och whiskymässa i Göteborg konstaterade jag som flera gånger tidigare att det finns några Teerenpeli jag brukar gilla. Teerenpeli är ett destilleri som flyger under radarn för mig. Jag åker till Göteborg, sitter i juryn och provar en 150–180 whiskies helt blint under några dagar, konstaterar när jag får se facit att Teerenpeli gör bra whisky, glömmer det, och så gör jag om hela grejen året därpå.
Men nu jävlar ska en Teerenpeli jag gillade när jag avsmakade den blint provas!
Teerenpeli Savu, batch 2-25, 43%
Denna whisky kostar 600 kronor minus en, finns på Systembolaget här och är lagrad till 80% på bourbonfat och 20% på PX-fat. Se här för mer om Savu. Den ingående spriten är rökig har ungefär 30 ppm på malten. Det handlar om en NAS, alltså en whisky utan angiven ålder. Whiskyn jag provar är batch 2-25 vilket utläses att det är batch 2 buteljerad 2025. Jag hittar inte just den Savu i whiskybase, men här har ni en annan batch.
Teerenpeli har förresten ändrat designen på flaskdesignen på Savu. Flaskan jag provade har lite sluttande axlar à la dumpy, såhär:
Jaja men hur är whiskyn då? Låt oss se!
Doft: skitgod. Rökig men liksom ren, snygg: minerala toner, småsten på en strand, ljusa tutti frutti (eller om det kanske är winegum, snarare). Päron, saltlakrits. Väldigt snyggt, sammanhållet, och jag älskar att röken inte vrålar. Den är inte fult, smutsigt rökig utan mer en släkting till Caol ilas lite finare rökstil.
Smak: svagt av choklad, en hel del salmiak, och mer torv än rök. Inte fullt så imponerande som doften, här saknar whiskyn komplexitet och kraft.
Eftersmak: rejält rökig inledning med massor av sälta, mörk choklad, tjärpapp. Hänger kvar länge. Det är inte pepprigt utan mer som väl inkokt chili. En härligt elak oljighet ligger kvar. Smaken är väldigt lik som den mycket intensiva doften hos äkta, dalbränd tjära.
Med vatten: doften blir rejält rökigare, härligt. Med tid i glaset växer tutti frutti-tonerna fram rejält på ett sätt som får mig att tycka att detta är ett giftermål mellan Clynelish och Caol ila. Det är inte dumt någonstans. Smaken är fortsatt mer anonym än doften, det är milt rökigt och gott men inte särdeles komplext. I eftersmaken möter samma chilirökbomb som tidigare. Älskar denna eftersmak.
Sammanfattning: doften och eftersmaken ovattnat håller hög klass. Smaken lider lite av den låga procenten – och då tycker jag ändå Benromach ligger perfekt på sina 43% så jag är långt ifrån dogmatisk där. En skön rökare. De kan, finnarna! Det blir lägre än jag satte vid snabb blindprovning: 83 poäng. Det hade varit ett par–tre poäng högre om smaken hade hållit samma klass som doft och eftersmak. Jag tror också denna whisky är bättre vid snabbare provning. När jag skriver smaknoter såhär provar jag avsevärt djupare än vid vardagligt smuttande, letar och också hittar brister som inte är lika tydliga annars.
