Nyss släppte Gordon & MacPhail genom sin importör Symposion en tjugoett år gammal singelmalt på Systembolaget. Whiskyn är från ett destilleri i Speyside som inte brukar ge ifrån sig fat till oberoende buteljerare. Det brukar betyda Macallan, det kan betyda Glenfarclas. Är det viktigt? Egentligen inte, om ni frågar mig.
Whiskyn släpptes för några dagar sedan, 90 flaskor kom till Sverige, i vanlig ordning sa det poff och nu är de slut. Inte jättekonstigt kanske när man betänker att priset var så trivsamt, 1300 spänn för så gammal whisky hör inte till vanligheterna.
Här är whiskyn i whiskybase. Om det av någon anledning skulle ramla tillbaka returer eller så var det här man kunde boka flaskan. Såhär tyckte jag om whiskyn:
Doft: jättefin och mild och balanserad. Tegel, dammig vind, apelsinte. Viskande på ett fint sätt. Mild mjölkchokladkaka.
Smak: mycket milt oljig och fin. Apelsin, fläder, ljus chokladkaka.
Eftersmak: här är jag bortskämd av whisky som inte håller 40%. Viskandet blir svårfångat. Lite sötlakrits, ett fint kryddmuller som innehåller herbes de Provence, en liten touch mynta och en aning kanel.
Med vatten: jag provade inte denna med vatten. Det är redan lite för mycket av det i denna whisky.
Sammanfattning: alltså, detta är en fin whisky. Gordon & MacPhail buteljerar liksom bara bra whisky. Jag kan verkligen se hur man sitter och trattar detta lite tanklöst och njuter. Men. Jag förstår inte riktigt varför någon ännu 2026 skulle välja att vattna ned såhär gammal singelmalt ända till 40%. Om man hade lagt denna på bara 43% hade den haft så mycket mer kraft kvar, och varit en så avsevärt bättre whisky. Nu känns den sorgligt blaskig. God, men samtidigt inte tillnärmelsevis så god som den hade kunnat vara. En whisky som både tillfredställer och besviker. 84 poäng.
