Gordon & MacPhail är kanske den mest klassiska av alla oberoende buteljerare. Bra priser, enormt utbud, alltid kvalitet på grejerna. En av deras serier med whiskies heter ”Distillery labels”, en serie som pressar gränsen mellan officiell och oberoende buteljering: de ges kontinuerligt ut och i samförstånd med destillerierna. Jag fick nyligen möjlighet att prova fyra nyheter från dem i den serien. Nu kör vi!
…eller förresten, det gör vi inte. Vi stannar upp och reflekterar en sekund först. Alkoholhalten. Jag älskar att Gordon & MacPhail styvnackat åtminstone i denna serie kör vidare på en alkoholhalt under de numera för maltnördar så obligatoriska 46 procenten. Det är som att de vill undervisa oss: nähäpp, det är inte alls alltid bäst att köra på 46, så det så! Alla dessa whiskies är istället buteljerade på 43%. Det brukar normalt betyda att de har kylfiltrerats.
Mortlach 15 YO
Den här släpptes liksom alla andra utom Glenburgien den 2 november på Systembolaget och kostar 898 kronor. Den är lagrad på en blandning av first-fill och refill sherryfat. 180 flaskor kom till Sverige.
Doft: en mer viskande Mortlach, om sådant nu gives. Enorma mängder härlig tropisk frukt – särskilt mango och aprikos – möter ett stänk citronjuice och gröna vindruvor. Under det ligger det där mullrande kraftfulla destillatet Mortlach gör och som är så svårt att definiera.
Smak: nästintill perfektion för sin ålder: vit stenfrukt, igen de gröna vindruvorna, omogen ananas, och perfekt välavvägd beska från faten: som världens minsta knivsudd chilipeppar som anas om du håller whiskyn i munnen ordentligt länge.
Eftersmak: inleds härligt fuloljigt – underbart – ihop med en aning av kokosvatten innan frukterna kommer tillbaka. Lite ”grönare” här, inte gräsigt så mycket som gröna winegum.
Sammanfattning: det låter som en fruktbomb på noterna. Det är det egentligen inte. Frukterna finns där, men ingenting ligger egentligen särskilt långt fram i denna whisky. Det är perfekt balans, stramt, oerhört välgjort. Sherryfat, visst, men jag gissar att det knappast är några dundrande olorosofat av spansk ek som varit med i denna fina whisky. Kanske fat som innehållit Finosherry…? Mortlach gör en i princip aldrig besviken. Så heller icke denna gång.
Linkwood 15 YO
Den här whiskyn har legat på first-fill och refill sherry och kostar liksom Mortlachen 898 kronor. 180 flaskor kom till Sverige.
Doft: lite mysko. En gräsighet som nästan närmar sig brännässla; koppar. Salt vatten snarare än saltvatten, alltså tänk Ramlösa.
Smak: en del beska från eken inledningsvis, vanilj(sås), och här blir den metalliska touchen lite konstig för mig.
Eftersmak: mycket svag kryddighet, koppar igen, en fin men viskande fruktighet som innehåller päron och gröna vindruvor.
Sammanfattning: mja, nej, den här lirade inte alls för mig, måste jag säga. Jag har begränsade erfarenheter av Linkwood så jag kan inte yttra mig om destilleriet, men särskilt på doften var denna klart märklig.
Ardmore 1998–2018
Denna Ardmore kostar 1249 kronor, och har lagrats på refill sherry hogsheads. 90 flaskor kom till Sverige. Den är 19 YO eftersom den lades på fat 7/0 1998 och buteljerades den 30/5 i år. Den finns fortfarande att beställa. Den totala upplagan är bara 1700 flaskor.
Doft: alltså, Ardmore är ju rökigt, om än bara lätt rökigt…? Hoho? Här finns som en viskande antydan till sot, men inte mer. Gröna winegum. Minerala toner, också. Stenstrand.
Smak: ett stänk saltlakrits inbäddat i hö, svag sot och kaffetoner. Någon försiktg citrusfruktighet, också.
Eftersmak: svag puff av kryddor övergår i en lätt oljig, ”grön” ton – hö, gräs – med försiktig sherryfruktighet.
Sammanfattning: denna imponerade inte på mig. Jag undrar om inte provningen några timmar tidigare under dagen, som innehöll Svenska Eldvattens fatstarka Champagne cask i serien Silent Swede, knockade ut smaklökarna fullständigt.
Glenburgie 21 YO
Denna whisky har inte släppts än. Det händer om tre dagar, den 16/11. Priset är 1395 kronor. 90 flaskor har kommit till Sverige, och den är lagrad på refill sherry butts.
Doft: härlig och rejält fruktig, med päronjuicekoncentrat, nyskurna äpplen och en ton som av jästig öl i botten. Kola, försiktig fänkål och lika försiktiga kryddor. Detta är en mycket välbalanserad, viskande whisky.
Smak: så mild och mjuk, men ändå karaktärsfull. Hö möter vanillinsocker och en mycket mild kryddighet. Päron, torkade äppelkuber. En sådan liten viskning av motorolja att det knappt märks – tänk Craigellachie 13 YO och tona ned smakerna tio gånger om, ungefär så. Med tid i gommen kommer en härlig, balanserad kryddighet.
Eftersmak: så viskande att den tycks vara nästan ingenting. Men vänta. Efter en tid kommer gröna winegum, kolanappar och en försiktig vaniljton.
Sammanfattning: nästan så försiktig att den försvinner. Välbalanserad intill perfektion. God och mycket välgjord.
Reflektioner
För mig vinner Mortlach överlägset, men även Glenburgien är en riktigt bra dram. De båda andra ”kom jag inte överens med”, som det med viss överslätning heter på whiskylingo. De var helt enkelt för anonyma. Säkert finns det bra mycket mer att hämta vid en djupare analys av dessa whiskies; jag försökte undvika att skriva de sedvanliga romanerna till fotnoter, denna gång.
*
Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis. Ni vet vid det här laget, och det märks väl också av denna bloggpost, att det inte betyder att jag jublar hejdlöst över det jag provar.
