Anfäkta och anamma, en löjligt bra Inchmoan!

I glaset idag, en whisky som heter Inchmoan 1992 Vintage. Den buteljerades 2017 efter de 24–25 åren på refill bourbon barrels på 48,6%. (Det förekommer uppgifter online om att denna ska vara 25 YO, men en 1992 Vintage buteljerad 2017 behöver inte nödvändigtvis vara 25 år gammal, och dess exakta ålder skrivs inte ut på destilleriets hemsida.)

Inchmoan…? undrar du nu sannolikt. Det är ett av en stor mängd destillat som kokas på mångsidiga destilleriet Loch Lomond. Inchmoan är ett rökigt destillat som är avsett för blended whiskies; jag hittar totalt sett 17 buteljeringar i whiskybase, varav 14 officiella. Det är försvinnande litet och okänt. Och Loch Lomonds anseende, om än det har stigit under de senaste säg fyra åren, är fortfarande relativt lågt. När denna whisky lanserades med en prislapp på £200 för två år sedan var det många på sociala medier som gapskrattade åt priset, åldern till trots: vem var beredd att lägga sådana pengar på en whisky från Loch Lomond, liksom.

Så provade jag den, på 2017 års Whisky show i London, och blev blown away. Jag tyckte den var helt enkelt skitbra. Jag köpte en flaska, samplade bort en 50–60 cl eller så, njöt av någon dram till, och har tänkt på den kära buteljeringen många gånger sedan dess. Så hittade jag ett av mina egna samples nu idag. Whiskyn provades alltså inte blint, och dessutom med förförståelsen att jag vet att jag verkligen gillade denna whisky. Den fick ett mycket positivt mottagande från bloggare (90 poäng på whiskyfun både från Serge och Angus, 9/10 på Malt, ser jag efter att ha skrivit mina noter och satt betyg nedan).

Okej, då kör vi.

Doft: en underbar, balanserad rökighet. Tänk minerala toner, säg havsstrand med småsten, svagt av cigarr och rostat bröd och en försiktig, liksom marin rök (sjögräs möter vass) som är inlindad i rumsvarmt smör och hur många tuggummin med syntetisk fruktsmak som helst. Eller, tuggummin vrålar i sin frukt: här är det syntetiskt på allra bästa sätt, men liksom lugnare. Päron, refreshers,  äpplen. Ljung. Om det inte framgår av noterna är denna doft fucking awesome.

Smak: skir syrlig fruktighet inleder: nyskurna äpplen, hårda päron, citronolja, en touch av dyr vinäger. Kommer så mer syntetiska varianter av frukterna, innan en gräddig fantastisk gammrök kickar in: antydningar, inte vrål. Följer, om man håller whiskyn länge i munnen som jag gör, lite oväntad jordgubbsmarmelad mitt i fruktigheten. Igen, awesome.

Eftersmak: inleds liksom torrt och mjukt rökigt. Sedan kommer en rejält oljig rökighet som närmast hör hemma på Islay och hos Lagavulin – du vet, typ tjärade rep och asfalt. Klingar ut i rumsvarmt smör. Fucking A (jag har tydligen fastnat på temat ”svär på engelska” i denna post).

Med vatten: ”ljusare”: röken piggnar till och blir ljusare, om det är begripligt. Fläder, citron, torkad ananas. Smaken är ännu mer amazing nu, med tjockt med tropiska frukter (ananas for sure, men också mango) och en lite ettrigare, tydligare rök. Oljigt långt därunder, som svart motorolja doftar. Jösses. Eftersmaken är rökigare igen, med mer asfalt och olja och lite sjögräs. Kraftig spearmint som lirar perfekt med oljigheten. Vattnat blir eftersmaken till en best som hör hemma på Islay.

Sammanfattning: 2017 års största doldis? Jag tyckte då när jag provade den att den var på min topp fem av whiskies provade det året, kanske på topp ett. Och nu när jag provar den igen konstaterar jag att detta är en makalöst bra whisky. Det skrattades en del på sociala medier åt priset (£200) när denna släpptes, inte minst eftersom Loch Lomond har ett ganska svagt varumärke (och det var bra mycket svagare 2017 än det är idag). Det är inte ofta jag tycker något smakar typ 3000 kronor gott – det händer nästan aldrig. Men det här är det ovanliga exemplet av en dyr whisky som smakar bättre än sitt redan höga pris. Denna butelj går att få tag på för under €200, och tro mig, detta vill du smaka på. Du kommer nog inte göra en bra affär, Loch Lomond har helt enkelt för lågt anseende för det, men du kommer få en ruggigt bra whisky för pengarna. Helt enkelt makalöst bra whisky. Här kommer chocken: 93 poäng.