Tre blinda God Jul-skott från en okänd välgörare

Det kom ett roligt paket hem till mig för ett par veckor sedan. Anonymt, med en julvers. Jag vet fortfarande inte vad det var i glasen. Men nu är de provade, juldropparna!

Tjedern undrar vad som sig i glasen döljer, och hoppas att den som skickat detta honom följer.

Detta eleganta poem medföljde blindskotten:

Även den kloke Tomtefar
Vet vilka tankar du har

Men meningen med det han har skickat
Är faktiskt att du ska öppna drickat

Frågan vi många till dig vill ställa
Är när du i glaset ska hälla

Denna sample som du ska testa
Nej vi ska inte dig hetsa.

Men ta nu ditt förnuft till fånga
Innan ditt sample blivit till ånga

Har drickat smak av rökt torv
Eller går det bra att ha till korv

Känner du att smaken är djup
Eller är det en vanlig sup

Du ska nu hälla upp en liten dram
För att du ska få ett efterlängtat namn

Vid sista raden har min okände välgörare på ett underbart sätt för hand kommenterat ”Nödrim”, med pil riktat mot ordet ”namn”.

Så, en Okänd Stor Poet (well…) har skickat mig Okänd Whisky. Och retas lite med mig för att hen vet att jag tenderar att samla samples på hög. Det här var ju bara för himla roligt. Någon därute tubbar mig att helt blint prova vad som är i glasen. Den utmaningen måste ju antas. (Och förlåt, o okände göteborgare, som skickade mig tio centiliter blint för en tid sedan! Det kommer, den skulle ha varit med i denna roliga provning, men jag hittade helt enkelt inte ditt sample i BERGET av oprövad whisky i gömmorna här hemma!)

Så, då kör vi: totalt blinda noter på tre olika whiskies, där varken du som läser eller jag som skriver har minsta aning om vad som är i glasen. Let’s go!

Nummer ett: ”Tomte med solglasögon”

Doft: detta doftar nedvattnat. Det är en orökig whisky på bourbonfat, jag tror det är 40%. Inte så skoj, det doftar liksom för lite. Omoget utan att vara intressant bråkigt; några allmänna dofter av blommor; svagt svagt av päron. Jag blir mycket ledsen i ögat om detta är dyr whisky, det doftar som billig, ung och karaktärsfattig singelmalt. När jag doftat mig igenom tvåan och trean och återkommer till denna tycker jag det luktar pastavatten: urlakat, liksom, och nästan utan alkohol; eller är det vattnet där man kokat sönder grönsaker, kanske? Med vatten: nä. Sockervatten med trött vanilj och kokta grönsaker.

Sample nuumero uno – inte direkt fett som ett helt sumo.

Smak: klart intressantare än doften, med toner av viol, violgodis, tydliga omogenheter som jag upplever som smuts; banan eller skumbanan. Intressant och struligt. Inte kul, precis. Med vatten: faller ihop som ett korthus: köttsoppa på burk.

Eftersmak: inleds med en lätt alkopuff, övergår i en vattnig vanilj. Viss elak beska. Det här måste vara 40%. Med vatten: nej, inte här heller.

Sammanfattning: det här är inte en whisky jag skulle lägga pengar på ens om en flaska kostar 250 spänn. Allt är värt att prövas och detta var kul att ha provat, men nä, helt karaktärsfattigt.

Nummer två: ”Sittande tomte”

Doft: en skitig rökare. Intressant: när den var nyligen upphälld doftade den kraftigt av rök, med lite tid i glaset har denna bourbonlagring lugnat sig lite, men jag har svårt att hitta dofterna under den nu välbalanserade röken. Inte särskilt alkoholstarkt. Det finns en touch av godis här, nästan åt Hubba bubba-hållet, något syntetiskt fruktigt (jag menar det i positiv mening). Efter ytterligare lite tid i glaset är röken än svagare, men det finns en lite smutsig oljighet någonstans där i bakgrunden. Till skillnad från ettan, som smakade av trötta fat och omoget, tror jag detta är lagrat på first-fillfat. Det är avsevärt bättre whisky. Med vatten: brand, inte rök; soten har backat; helt okej.

Blindsample nummer två – klart bäst! tyckte Tjedern då.

Smak: försiktig torvighet, inledningsvis, sedan kommer en tråkig träighet – nästan som sågspån. Men oljigheten räddar det hela; det är också sotigt och kaxigt. Det här är ju faktiskt bra, inser jag vid andra sippen: ungt men skönt bångstyrigt. Inbillar jag mig toner av kaffe mitt i allt? Med vatten: smaklökarna är trötta nu av prov av hemska trean, men sotigheten är mer som doften av en vedspis, varm metall med rökslingor; rödpeppar i bakgrunden?

Eftersmak: fortsatt oljigt; också toner av vax, svag peppar, vanilj; lakrits, kanske lite sprucket läder; det är snyggt.

Sammanfattning: någonstans runt 46%. Det här är avsevärt bättre än första glaset, en mycket mer välgjord whisky. Det är inte gammalt men det finns på ett helt annat sätt en välgjord sprit i botten här. Det är ingen kanonvirre, men klart bättre än ettan.

Nummer tre: ”Snögubben”

Doft: det här doftar som en del Mackmyra på ambassadörsfat, den där blandningen av bourbonfat och nyek som är så svår att beskriva; ibland blir det bra, ibland blir lite lite varken–eller, och detta, tycker jag, är varken–eller: inte kryddigheten och vaniljskriket från nyek, inte elegansen hos rena bourbonfat. Lättrökt recept? 20% rökig malt? Det finns mer än en strimma av rök här. Antingen har jag en mycket dålig näsdag, eller så är även detta en billig whisky utan jättemycket karaktär. Det doftar liksom inte dåligt, bara så väldigt väldigt lite. Med vatten: en tydligare, lite surare rök, lite karaktär har landat i glaset.

I och med sample nummer tre / blev doften kul men gommen sne’.

Smak: pepprigt, stickigt, tydligt ungt, med omogen frukt och en hel hoper jättekonstiga off-notes som drar åt tusen håll: superbeskt, superpepprigt, med konstigt syntetiska frukttoner. Ungt och omoget men tydlig rök. Känns väldigt mycket alkoholstarkare än doften. Det här är faktiskt rena rama eldvattnet. Jag grimaserar hela tiden medan jag har detta i munnen. Med vatten: avsevärd förbättring. Lite lugnare, man kan känna lite bråkiga omogenheter inledningsvis ihop med vanilj och en vag, godisartat fruktighet. Sotigt, smutsigt. Mycket bättre med vatten, verkligen. Med lite tid i glaset är detta mer än drickbart, om än väldigt aggressivt.

Eftersmak: bra mycket rökigare än doft och smak, men alldeles för ettrigt. Är detta kanske ett fatprov från ett rökigt fat, fast nedvattnat? Det bränner på tungan så att jag vill säga ”chili” som eftersmak.

Sammanfattning: lite schizofrent. Gommen ovattnad är inte njutbar, och då är jag väldigt snäll när jag skriver det; med vatten ordnade det upp sig så mycket att jag betvivlar mina egna smaklökar. Inte något jag kommer jaga efter, om man säger så.

*

Ja, detta var mina intryck från dessa blindskott. Mycket roligt att få prova, men endast tvåan var något vidare värst, tyckte jag. Vad det är? Ingen aaaaaaaaaaaaning, men det är ungt och det är singelmalt. Ettan var ”affreux”, som de säger i Frankrike – verkligen inte kul på en fläck. Tvåan var riktigt skaplig och faktiskt bra. Trean hade en gom som inte var av denna världen, i negativ mening. Inget av detta som jag smakat kan vara ens tio år gammalt, gissar jag.

Så, o okände välgörare:

1. vem i hela friden är du? Och ännu viktigare:
2. vad hade jag i glasen?

Givetvis kommer denna bloggpost uppdateras om och när jag fått veta vad det var i de tre glasen och vem som stod bakom dessa blindsamples!