Det nya Islaydestilleriet Ardnahoe grundat av den oberoende buteljerarfirman Hunter Laing har redan hunnit släppa sin första core range-whisky, Infinite Loch. Den buteljerades och, tror jag, släpptes sent förra året – eller om släppet var i januari i år. Till Sverige kom den i februari till ett pris av 800 kronor (minus två). Under ett tag där var whiskysveriges sociala medier så tokdominerat av nyöppnade flaskor Infinite Loch att det nästan blev lite fånigt. Om någon undrar varför folk envisas med att bygga destillerier på Islay är svaret: sätt ett destilleri där, och whiskyn blir minst tre gånger så lätt att sälja.
Hur ung är då Infinite Loch? Ardnahoe kom i produktion hösten 2018. Kanske en fem år eller något åt det hållet?
Infinite Loch är förresten fortfarande tillgänglig att köpa på Systembolaget. Jag tror inte man har gått ut med information om hur stor denna buteljering är men den kryllar, som min polare Ronny brukar säga. Det måste röra sig om minst 30000 flaskor, så som den finns överallt. Whiskyn är buteljerad på 50% och lagrad på first-fill bourbon- och first-fill sherryfat.
Okej, då tar vi denna ungrökare!
Doft: kraftig rök och massor av saltlakrits. Citron. Om man jobbar hårt på att tänka bort rökvrålet finns här också en doft av tårtbotten, men det är den fina, liksom citrusiga röken som dominerar. Någon ton av lera eller bränd lera också. Jag har sett att folk jämför Ardnahoe med Ardbeg i stilen. I denna whiskys fall är jämförelsen passande. Samtidigt, detta är väldigt ungt. Det märks att det är väldigt ungt. Smart att buteljera på 50%, whiskyn behöver alkoholens oomph för att dölja ungdomen något. Det är inte vidare mångfacetterat, om man säger så. Men doftar gott!
Bild: ardnahoedistillery.com.
Smak: gott. Rejäl men balanserad, lite sotig rök, med många fina toner där bakom: citrus, päron, spannmålstoner som brukar heta maltiga och som är så svåra att liksom förklara. Imponerande balans med tanke på att detta torde vara typ fem år gammal whisky. Om doften minde något om Ardbeg är denna balanserade smak mer åt Caol ila: mycket rök. Det är väl Islaydestilleriers förbannelse att bara jämföras med andra destillerier på ön, innan de hunnit bygga fram en egen identitet. Man kan hålla denna whisky i munnen länge utan att den ramlar sönder, vilket även det är imponerande.
Eftersmak: lite choklad, faktiskt, oväntat. Kraftigt oljig, smutsig rök: som att tugga på tjärtabletter. Vidbränt nötkött. Läder. Fascinerande lite torv med tanke på hur väldigt mycket rök det är. Jag är klart imponerad av denna.
Med vatten: svagare rök, oväntat. Mer på gräs och hö nu. Samma sak med smaken, som blivit gräsigare. Eftersmaken har…rök. Denna whisky bör, i min bok, avnjutas ovattnad. Före vattning fanns det mer nyanser, efter är det mest en rökig whisky vilken som helst som är i glaset.
Sammanfattning: med tanke på åldern är detta en mycket imponerande whisky. Den borde inte vara såhär bra redan. Kanske en 81 poäng? 82? Mjae, 81 får nog sägas räcka ändå. För mig är detta en rätt bra bit ifrån 800 kronor gott, om än det absolut är en god whisky. Dessutom har whiskypriserna rusat iväg så mina referensramar är inte alldeles aktuella, jag lever nog i ett universum där 800 kronor ger annan whisky än whisky man får för 800 kronor… Hur som, imponerande! Ardnahoe är definitivt ett destilleri att följa.
*
Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.
