Tjeders whisky

Bara whisky

En sextonårig jänkare från himmelriket

Jag har nämnt den 30 januari som whiskygeddon tidigare: galet många bra släpp kommer den dagen. Den förra jag provade, en Glenrothes, imponerade inte på mig. Men nu så!

Den oberoende buteljeraren Wm. Cadenhead, eller som alla säger Cadenhead’s, släpper inte bara den där Glenrothes, utan även en ”Tennessee whisky” på 16 år. Huh? Vad är Tennessee whisky? undrar en del av er. Och var i hela friden är e-et?

En Tennessee whisky produceras genom att man tar råspriten man kokat och häller den genom enorma mängder träkol av lönnträ innan man lägger spriten på fat. Processen ska ha kommits på redan 1825, och formellt bestämts som en egen form av sprit – Tennessee whiskey – 1941. Den mest kända i genren är Jack Daniels. JD släpper dock inte några fat till oberoende buteljerare. När jag frågade folk i en kunnig Facebookgrupp om buteljeringen i mitt glas var alla rörande överens om att detta måste vara en whisky från George Dickel, eftersom de kör utan e på sin whisky. Om destilleriet sedan fortfarande heter Cascade Hollow eller inte lämnar jag därhän.

Whiskyn är alltså 16 år gammal, och är ”äkta” small batch – två bourbon barrels har blandats. Den är buteljerad på fatstyrka, 48,9%. Hela buteljeringen utgörs av 282 flaskor, varav 60 släpps den 30 januari på bolaget för ett pris av 1170 kronor.

Doft: helvetes jävlar. OK, så den där majsspriten jänkarna kokar kan bli bra om man bara låter det gå lite tid, alltså. Koncentrerad, mörk kolasås; en doft som är som jag tänker mig att koncentratet till Coca-cola borde dofta före tillsättning av socker; björksav; varma tallkottar; något halvstarkt lim och svagt av tapetklister; svagt av kokt majs. Jag brukar tycka bourbon doftar vaniljbomb, syntetiskt och majsigt: så är det absolut inte här. Grymt bra doft.

Smak: inte lika ”mörk” och koncentrerad, lättare i munnen än väntat. Härligt pigga kryddor, syntetiska pärontoner i början; kokosflingor galore; kommer så den där lite brända, mörka kolasåsen som här närmast har blandats med chokladsås (godiset Choco är det ju!). Det är kanske inte galet mångfacetterat, men smakerna sitter som en smäck.

Eftersmak: mer majsigt här, och majsoligt; mer vanilj; rejält med kokosnöt (färskt kokosnötskött); svagt av kakao.

Med vatten: jag provade inte att vattna denna.

Sammanfattning: att imponera mig med bourbon är inte lätt; det är inte ”min sprit”, så att säga. För 1170 kronor lägger jag mig platt för spriten i mitt glas: absolut prisvärt, och mer därtill. Och om jag säger det om sådan där majssprit som lagrats på kolade fat av amerikansk nyek kommer nog ni därute som liksom gillar sådan sprit vara lyriska, är min misstanke. (Inga poäng satta: jag kan inte den här spriten, men sätter jag poäng på upplevelsen är den typ 91 poäng.) Detta är riktigt bra sprit. Kööööööp!

…och ja, för de av er som läser som är ultranördar, Tennessee whiskey som genre faller faktiskt inom ramarna för bourbon. Juridiskt sett kan de också kallas för bourbon.

*

Denna bloggpost bygger på ett sample jag erhållit gratis.


Nästa Inlägg

Föregående Inlägg

Lämna en kommentar

© 2020 Tjeders whisky

Tema av Anders Norén