Vi bara måste börja med flaskan och designen. Tänk dig att du är en oberoende buteljerare som ger ut en vanlig blended whisky. Nu har du fått ihop en version av den blenden som är hela 30 år gammal. Du ger ut den fatstark. Och gör vadå med designen? Brassar du på med värsta lådan? Specialblåst glas? Annan smaskig etikett? Självklart!! Men nä, i det här scenariot är du Cadenhead’s. Flashig design är dig främmande. Därför tar du bara en liten flärp och klistrar på flaskans hals, och voilà, din trettioåriga blend är färdigdesignad med samma underbara möda som jag la ner mina ritarskills på i programmet Förhandsvisning:
Bild hämtad från whiskybase.
I min bok är den här flaskan värd att köpa redan för att de gjort på det här sättet. Är det något branschen behöver få sig itutat i denna tid av hyperpremiumisering och skogsktokiga specialflaskor är det att less är jävlar i mig more. Mer flärpar och mindre meningslösa lådor och handblåsta glas till flaskorna, tack!
Okej, så vad är då detta? En sherrylagrad 30-årig blended buteljerad på fatstyrka, vilket i detta fall betyder 48,2%. Här har du den i whiskybase. Denna genre av whisky behöver världen mycket mer av: åldersbestämd blended. Den släpptes den 24 augusti genom Symposion för priset 1029 kronor; 84 flaskor kom till Sverige. Själv hade jag faktiskt redan köpt en flaska i en Cadenheadsbutik i Campbeltown när jag var där i februari. Den kostade ungefär lika mycket där. Jag har därför smakat på denna whisky tidigare, men inte skrivit noter.
Låt oss dyka ned i glaset!
Doft: åh, den fina och liksom dammiga tröttheten hos gammal whisky. Vilken ynnest att få nosa på sådant. Sherryfaten måste ha varit lika trötta de: det doftar sherrylagrat, men här viskar vi försiktigt. Honungsvaxljus, hallonmousse eller hallonremmar. Smält stearin. Gammalt bibliotek med lika gamla lite dammiga böcker. Någon fruktighet jag inte kommer åt, som mandarin-apelsin-apelsinblom. Fint, väldigt mjukt, väldigt nedtonat.
Smak: så nätt och lätt, munkänslan visar verkligen att detta är en blended. Jordgubbar och hallon, om det är den där moussen eller remmar vet jag inte; kakan drömmar i massor; svagt av lakritsrot i bakgrunden; kryddmuller längre bak. Välintegrerat och mjukt, inte fullt så många lager som en kunde vänta sig av 30 år gammal whisky dock. Bara snälla maltwhiskies med i mixen, eller stor andel grain?
Eftersmak: oväntat pepprig och lite spritig. Oväntat obalanserat också, med konstig citrus. Det är som att whiskyn liksom sticker iväg i eftersmaken.
Med vatten: citrusen har blivit blommande träd; fernissa har tillkommit; fint. Fortsatt viskande. Smaken är både mjukare och lite oljigare, på samma smaker som tidigare men kryddorna har nästan helt försvunnit. Ljuvligt och milt. Eftersmaken är avsevärt bättre med vatten men fortsätter vara denna whiskys svagaste sida: inte spritig och kryddorna är mer integrerade nu men fortfarande för kraftiga. Nästan lite som känslan efter att du kört munskölj, med en femtedel så mycket spearmint.
Sammanfattning: en schizofren whisky. Om man lägger den i facket ”hur ställer den sig mot andra trettioåringar?” har den inte mycket att komma med. I facket ”doft smak eftersmak i jämförelse med pris” klarar den sig bra. Det är bara att en väntar sig mirakel av trettio år gammal whisky, eller närapå. Detta är en riktigt schysst och bra blended whisky, om man tar sig tid att lyssna på det fina som viskar. Och: att få så gammal whisky för de här pengarna idag är just ett mirakel. Hur sätter man poäng på sådant? 84 kanske? Klart godkänd whisky.
*
Den här bloggposten bygger på ett sample jag erhållit gratis.
