Asch, vi kastar oss rätt in i noterna och tar infon efteråt, vad sägs?
Doft: klassisk Mackmyra: lätt, äpplig, en touch av jäst. Med ålder, tycks det mig, ”tjocknar” inte Mackmyras whiskies, utan förblir i lätt sommarstil nästan oavsett ålder. Åldern på den här whiskyn ligger liksom i botten som en tung lite anisartad ekton, en ton jag inte riktigt kommer överens med. Ovanpå detta ligger sommaren: nyuppskurna ljusa äpplen, en lite örtig och gräsig blommighet jag associerar till hundkäx, och något som är en korsning mellan päronjuicekoncentrat och fläderblom. Det är en lite skör whisky: rör runt den i glaset och varannan gång träffar den helt rätt med sina sommartoner, varannan gång ger den ifrån sig alkostick och doftar som klart yngre än vad den är. Ja, den måste faktiskt röras runt i glaset för att inte landa i något jag mest tycker är alltför ungdomligt och nästan surt.
Somrig men något ung, trots sin ålder.
Smak: anländer väldigt lätt och liksom sommarsyrligt: Granny Smith-äpplen, krusbär med socker, nyslaget gräs. En något påträngande ekbeska följer, med lite ettrig kryddighet som inte passar in.
Eftersmak: ekmullret underifrån har flyttat fram här: oväntat tydliga tanniner inledningsvis. Sedan ordnar det upp sig med besked: fläderblom; Trocaderotoner, men minus sötman; det påminner om torrt vitt vin, faktiskt. Trevligt, lite mindre av sommaren från nosen och lite mer av en whiskyns motsvarighet till just torrt vitt vin. Den där beskan från eken hade jag dock gärna varit utan.
Med vatten: det var lite som jag trodde, doften föll ihop med lite vatten. Den känns här som lite för ung och ofärdig. Men visst, den har inte ramlat ihop helt: det är lätt gräsigt med torkade blommor, kanske något myntablad när jag nosar djupt ned i glaset. Smaken är fortsatt mycket lätt inledningsvis, men den där beskan som får kindväggarna att dra ihop sig efter en fem sekunder i gommen har om något växt nu. Kryddorna är borta, hundkäxen står i full blom över en hel äng. Eftersmaken är kryddigare nu, till en början, med en del svartpeppar. Och det stannar där, tyvärr.
Sammanfattning: en schizofren dram. Lämna den stående i glaset en stund, och den doftar faktiskt direkt dåligt; rör runt den i glaset, och den doftar härlig svensk sommar. Smaken inleds lätt och fint, men beskan som följer med dess kryddor sticker av på ett mindre positivt sätt. Eftersmaken inleds som smaken slutar, men landar i en fin upplevelse. Okej att jag kan uppskatta whisky som drar åt många håll, absolut, men detta är lite för liksom ”hattigt” för mig. De positiva sidorna är verkligen positiva, men det finns skuggsidor här också som drar ned intrycket från vad som hade kunnat vara en perfekt sommarwhisky att sippa i hammocken. För 1200 spänn minus en krona är det objektivt definitivt inte prisvärt i min gom; för 70 cl 11 YO svensk whisky är det… för dyrt fortfarande, trots allt. Det finns en bra whisky här, men beskan besvärar ihop med de för ettriga kryddorna.
Vad är Mackmyra Moment Prestige, då? En 11 YO whisky som lagrats på tolv fat som tidigare innehållit champagne. Två femtedelar av de ingående faten är från 2004 och innehöll därmed 12–13 år gammal whisky. Har faten legat på de rostade ekfaten (vinfat kolas inte) av fransk ek under hela denna tid, eller har de fått en finish på champagnefat? Det låter på infon som att de legat på champagnefaten hela tiden. I produktbladet för Prestige framgår att ett fat varit first-fill, medan icke angivet antal fat varit 2nd- och 3rd-fillfat. Det är besynnerligt: champagnefat som redan använts för whiskylagring två till hela gånger innan? Hur mycket av champagnekaraktär finns då kvar i eken? Och på vad sätt är detta då ett unikt samarbete mellan det där himla champagnehuset som man talar om i informationen, och Mackmyra? Faten kan ju knappast ha använts för lagring av Mackmyras whisky i två hela omgångar innan de fyllde just dessa fat med sprit redan under 2000-talets första hälft? Eller menar de fat som använts för champagne flera gånger innan? Det skulle från ett whiskyperspektiv inte spela någon roll, första gången ett fat används för whisky är det fortfarande ett first-fillfat, om det så innehållit vin arton gånger. Informationen är inte helt tillfredsställande i sin detaljfattigdom.
Mackmyra Moment Prestige är buteljerad på Mackmyras signum 46,1% och släpptes i december 2017. Upplagan ligger på 4111 flaskor. Den finns fortfarande att beställa för 1200 kronor. (Ja, 1198, men låt oss kalla en spade en spade.)
*
Smaknoterna bygger på ett sample som jag erhållit gratis.
