I Loranga, Masarin och Dartanjang finns en scen där det hörs märkliga ljud. Loranga, tror jag det är, säger eftertänksamt: ”det kommer tigrar…” Och mycket riktigt, det KOMMER faktiskt tigrar!
Så är det med Springbank. Liten produktion, hög efterfrågan. De kommer och så POFF! försvinner de. Den värsta hypen är över, vilket är tacksamt, men efter Springbanksläppen blir jag alltid lika fundersam över att vara i whiskygrupperna. Köper folk bara de här flaskorna för att sedan sälja dem ett par hundralappar dyrare? Jag menar, tiden då man kunde köpa en flaska för summan x och sedan direkt flippa den för summan 2x är ju förbi.
Den minskade tokhypen för underbara Springbank är något att glädjas åt. Nu kanske de som faktiskt gillar spriten kan få lite fler flaskor, och ni som ändå inte ville smaka på innehållet för att hela grejen handlade om pengar springer vidare till andra grejer. Guld, till exempel, är tydligen lönsamt just nu. Leave Springbank alone.
Ja ja men vad är det som kommer då, och hur smakar det då? Tre släpp imorgon den 29 januari. Jag har provat dem. Vi tar dem i åldersordning:
Hazelburn 10 YO, 2025 bottling, 46%
Hazelburn är Springbanks trippeldestillerade ”helt orökiga” destillat. (Jag hittar nästan alltid lite rök i Hazelburn, därav citationstecknen.) Den är lagrad på 100% bourbonfat. Jag antar att det är denna batch i whiskybase, med batch/buteljeringskod 25/174, som kommer till Systembolaget. Priset är 729 kronor. 504 flaskor har kommit till Sverige.
Doft: ganska viskande. Kakan drömmar. Försiktigt av tropisk frukt, tror mango, kanske också ananas. Digestivekex. De där engelska hårda suggodisarna som smakar jättestarkt av frukt, men där reglagen på intensiteten dragits ned från 10 till 1 eller 2. Grapefrukt? Äpple? Jag brukar hitta rökpuffar i Hazelburn men icke så denna gång.
Smak: fin, mjuk, men tydlig vanilj. En härlig lite metallisk ton som börjar som koppar men fortsätter mer som lite rostigt järn. Äpplen men mer skrott än äppelkött. Rågbröd. Någon lite surare, eller är det syrligare, fransk äppelcider också. Gott!
Eftersmak: liten rökpuff först. Den hänger kvar. Svagt av äpple. Sedan kommer ett myller av chilihetta och en ny, tjärigare rökighet. Avslutningsvis ljust bröd, och en jordighet som jag vill kalla dunnagelagerhus: tänk en lite instängd, fuktig jordkällare. Härligt.
Med vatten: fortfarande försiktigt. Lite blommigare toner, men som blommande fruktträd: apelsinblom, kanske äppelblom. Smaken har fått en tydlig rökig underton, koppar dominerar, syrliga äpplen, en touch av fläder. Eftersmaken är mindre rökig nu, har fått ett stänk honungsmelon i sig, och lime. Många dofter och smaker hos en whisky som trots allt bara är tio år gammal!
Sammanfattning: jag minns denna som lite tråkig, men antingen är denna utgåva bättre än vanligt eller så minns jag fel. Suverän vardagsdram där en hel del karaktär ligger och liksom bubblar under ytan. Riktigt bra. 85 poäng.
Springbank Local Barley 10 YO, 2025 bottling, 55,2%
Det är nu nio år sedan Springbank släppte den första Local barley i modern tid. Serien har blivit mycket uppskattad och ganska tröttsamt hett eftertraktad av samlare. Den handlar inte så mycket om traditionella, äldre kornsorter – även om det är så just denna gång – utan om att använda lokalt odlat korn från specifika gårdar och sedan buteljera whiskyn på fatstyrka i begränsade upplagor.
Denna gång är kornsorten mer än traditionell, den är uråldrig. Den kallas bere och beskattades redan 1804 lägre än annat korn på grund av dess lägre utbyte (hur mycket ren sprit man får ut på ett ton malt). Verkligen en old school kornsort, alltså. Kornet odlades på Clochkiel farm, all ingående sprit destillerades 2015 och utgåvan har lagrats till 60% på bourbonfat och 40% på sherryfat. Priset är 1240 kronor minus en, utgåvan är på 8000 flaskor, varav 456 släpps på Systembolaget.
Doft: avsevärt murrigare, spontant inte alls rökigare än den på doften orökiga Hazelburn. Järn, jord, blodgrape. Torr rök långt bak. Salta charkuterier. Svarta winegum, det vill säga en lite syntetisk svartvinbärsdoft.
Smak: svagt av gummi – torrt gummi. En hel del underbart ful rök följer. Tjärpastiller. Stenstrand/småsten. Salt, järn. Brutalt, på ett härligt sätt!
Eftersmak: mycket tydlig rökighet inleder, lite som rökt fisk men mindre oljigt. Peppar. Järn, igen.
Med vatten: mer av besten släpps lös. Doften är mycket bättre nu, mindre stängd. Härligt ful, oljig rökighet, stall, jordgubbar mitt i allt. Smaken har inledningsvis mer mild vanilj, sedan kommer ull (!), mer saltlakrits, inlagd ingefära. Eftersmaken inleds fortfarande dominerad av rök, salt, kaosig pepprighet. Man måste nog älska Springbank och dess smuts för att älska denna whisky, jag kan verkligen tänka mig att de som vanligtvis inte är direkt förtjusta i destilleriet kommer tycka att detta är direkt dåligt. Väldigt old school.
Sammanfattning: en väldigt springbanksk Springbank. Ful, lite smutsig, obalanserad, bitvis ettrig. För mig är det 87 poäng, kanske till och med 88, men som sagt: gillar man inte denna stil av whisky kommer man tycka att detta ligger under 80 poäng.
Springbank 12 YO cask strength (2025), 55,5%
Springbanks fatstarka tolvåring brukar alltid ha en hel del sherryfat med i receptet, men då och då busar de till det. Denna gång har whiskyn lagrats uteslutande på bourbonfat. Denna kostar 947 kronor och heter på Systembolaget batch 1, vilket är svårbegripligt. Om whiskycommunityt på whiskybase har räknat rätt är detta snarare batch 28 av den fatstarka tolvåringen. 318 flaskor kommer i Systembolagets släpp.
Såhär tyckte jag:
Doft: vaniljig, milt rökig. Kokos. Hårda, lite omogna gråpäron. Fin, ganska stängd; en whisky som jag tror kommer vakna upp rejält med lite vatten.
Smak: samma fina vanilj inleder, sedan kommer en salt rökighet, som saltat kött. Men också: bränt kött i het gjutjärnspanna. Kiwi och lime, även faktiskt ostron. En fullkomlig explosion av smaker. Den hänger ihop mer än Local barley, om det är begripligt: en mer konsekvent whisky, mindre spretig. Mycket gott.
Eftersmak: rejäl rökpuff i början. Tobak, ostron igen, även inlagd sill. Chili i inte oävna mängder. Liksom local barley är det väldigt mycket sälta i denna whisky. Underbar eftersmak. Kanske den bästa Springbank 12 YO jag har smakat.
Med vatten: åhå, jag trodde den skulle bli mycket fulare! Icke då. Istället mer mild vanilj, kolasås, till och med citronfromage. Röken ligger långt långt bak som en liten slöja bara. Smaken har massor av vanilj i inledningen, och grapefrukt (sötad). Det är först efter lång tid i munnen som de lite elakare, brutalare inslagen kommer även i smaken. Eftersmaken har surdegsbröd, ännu mer pepprig chilihetta och en del pepparmynta. Fortfarande en riktigt bra, god whisky med vatten, men till min förvåning föredrog jag denna på fatstyrka, det händer ytterst sällan. Eller så behövde den lite mer vatten än jag gav den.
Sammanfattning: jag brukar tycka att just denna i Springbanks core range är lite meh. Icke så denna gång. 88 poäng, och hänget ligger helt klart uppåt mot 89. Kanongott, och helt klart en bättre whisky än Local barley, det hade jag inte trott.
