De kallar mig Blixten.
Förra våren (eller var det fortfarande vinter?) släppte High Coast den första i en serie whiskies som utgör varianter på deras älskade whisky Berg, en orökig whisky slutlagrad på fat som innehållit PX sherry. Nyss kom nummer fyra i serien, vilket jag firar med att prova ettan.
Denna den första i serien är i princip en rökig Berg. All ingående whisky är rökig. Spriten har spenderat fem år på second-fill bourbonfat för att sedan slutlagras i tre år på PX-fat. Det är väl vid sådana här tillfällen en hellre pratar om double maturation än slutlagring, tänker jag: slutlagringar brukar vara avsevärt kortare än såhär.
Utgåvan består av 6000 flaskor och whiskyn är buteljerad på 51%. Hela fatlistan hittar ni här, High Coasts mer övergripande detaljer här, länk till Systembolaget här (en flaska blir din för 800 kronor med en spänn i växel) och i whiskybase har vi den här. De kallar mig länkbombsbloggaren.
En sista sak. Serien hyllar olika berg i destilleriets närhet. Det gör att jag, med mormors släkt i de någorlunda krokarna, då och då har en personlig koppling till High Coasts lokalt valda namn. Om du råkar befinna dig i Sollefteåtrakten kan jag verkligen rekommendera en vandring upp på Multråberget. Utsikten över nejden är enastående och det tar bara runt en halvtimme upp till toppen, eller snarare utkiksplatsen. Vårdkasen i närheten är nästan lika imponerande som utkiksplatsen vid det hisnande stupet. En del bilder hittar du på Friluftsfrämjandets hemsida.
Men nu var det ju sprit det handlade om. Såhär ser flarran och boxen ut, innan vi ger oss in och provar:
Doft: det är lustigt, vid första nosningen tyckte jag den var helt orökig och förstod ingenting. Nu har den stått ett tag och nu känner jag i alla fall en antydan till rök. Avsevärt längre fram ligger päron i alla former: päronjuicekoncentrat, ingefärspäron, torra små päron som jag kallade gråpäron som barn men jag vet inte om det är rätt. En del röda äpplen också. Och jo, rök, en ”lädrig” rök: rök plus en rejält gammal hästsadel. Kanske salmiak. Ju mer jag nosar desto tydligare blir den där mullrande röken, hur kunde jag missa den till en början?
Smak: ganska mild vanilj inleder, igen känner jag nästan ingen rök alls. Inlagd ingefära, sötkladdiga russin och jo, en del rök. Men röken mullrar på i bakgrunden, jag hade aldrig gissat att alla ingående fat hade rökigt recept. Röda äpplen, frasigt söta.
Eftersmak: salmiak; hårt bakat nästan lite bränt rågbröd; rökmuller. Päronen hänger kvar.
Med vatten: röken växer rejält, särskilt till en början. En touch av nya sneakers. Kanske att lite mynta kommit fram, eller om det är den där ingefäran som blivit inlagd ingefära? Smaken har en härligt sötsliskig, mild kolaton, röken ligger där långt bak och mullrar vidare med en ton av salmiak. Mycket päron, fortfarande. Eftersmaken inleds med en rejält torvig rökighet, åt tjärahållet, härligt; följer så det där brända rågmjölsbrödet. Det är som att röken blommar ut ordentligt först här, i eftersmaken och med vatten.
Sammanfattning: jag undrar, var de där PX-faten kanske inte first-fill? Den känns mindre sherrykysst än jag hade väntat mig efter tre år. High Coast chockerade länge med att buteljera grejer som kändes mycket äldre än sin ålder – denna gång känns den som den åttaåring den är, och som en schysst åttaåring, men inte direkt mer än så. 82 poäng.
