Den 15 maj landar två 17-åriga buteljeringar i den oberoende buteljeraren Hunter Laings serie Old Malt Cask på Systembolaget. Båda är sherrylagrade, båda fatfylldes 2008 och buteljerades i år för den svenska marknaden på Old Malt Casks standardstyrka 50%, och båda har samma pris: 1300 kronor minus ett. Sjuttonårig single cask-whisky på 50% – knappast ett pris som uppröra någon. Glen Garioch-buteljeringen har legat på en PX hogshead och är på 311 flaskor, Inchgower har legat på en oloroso hogshead och det fatet gav 178 flaskor.
GLen Garioch 17 YO, Old Malt Cask (2008–2026)
Denna Glen Garioch hittar du här på importören Clydesdales hemsida och här på Systembolagets hemsida. Den fanns inte i whiskybase när jag skrev detta. Jag gjorde därför min medborgerliga plikt som entusiast och skickade in buteljeringen till whiskybase. Snart lär den vara på plats.
Doft: solvarmt tegel och kladdiga russin. Söt lime, kanske en limepaj? Någon lite mer tropisk frukt också, jag tror det kan vara mango eller aprikos. Trevlig, kanske lite stängd på buteljeringsstyrka.
Smak: även här är denna whisky ganska stängd. Vanilj, frukter men jag kan inte särskilja vilka de är, en viss pepprighet en bit bak.
Eftersmak: örtig inledning, nästan herbes de Provence, med lite rosépeppar i. Mynta.
Med vatten: nu hoppas vi på något; såhär före vattning har detta varit något av en besvikelse. Fin doft, med mer ljus frukt – torra lite syrliga päron, gula äpplen. Svagt av kolasås. Smaken har öppnats upp lite mer nu och är på samma linje som den vattnade doften. Den känns för mig nu helt som en bourbonlagrad whisky, med en ljus diskret fruktighet och en mer begränsad pepprighet än tidigare. Kanske lite ljus choklad med också? Eftersmaken har mynta som tidigare och sötlakrits har hittat in bland kryddorna.
Sammanfattning: jag begriper mig inte riktigt på denna whisky. Den känns både avsevärt yngre än 17 år och samtidigt ettrigt kryddig på ett obalanserat sätt, som en whisky som är äldre än 17 år och börjar bli överlagrad. Det finns bra saker i doften men i övrigt är detta en whisky som är helt glömbar i min bok. Tyvärr inget jag kan rekommendera. 76 poäng, som skalan används? Under de poängen brukar man anse att det finns fel i whiskyn. Det finns det inte här, det finns bara inte så mycket att hämta – tycker jag.
Inchgower 17 YO, Old Malt Cask (2008–2026)
Här hittar du denna whisky på importören Clydesdales hemsida; i whiskybase är den här; och här är länken till Systembolaget.
Doft: underbar sherrybomb. Det här är riktigt bra. Piptobak, plommonjuicekoncentrat, något lite parfymigt dyrt träslag och stänk av kaffe. Kakao, också. Och något blommande fruktträd, jag tror apelsinblom. Perfekt integrerat, mycket kraftig och samtidigt är whiskyn tillräckligt gammal för att det ska liksom lugnat sig lite. Så många sherrybomber tenderar att vara bara fat och samtidigt buteljeras för ungt – här har dofterna fått integreras. Den här kan jag nosa på i timmar.
HÄLLOU!
Smak: mörk choklad- och kolasås; plommonmarmelad. En del koppar. Någon lite oljig fernissa. Inte lika mångfacetterat som doften, men mycket gott.
Eftersmak: kakao igen, och en lite köttig ton som ytan på hårt stekt nötkött. Rejält kryddig.
Med vatten: alltså, ännu bättre. Lite mindre sherrybombsvråligt även om det fortfarande förstås är sherrykraftigt. Nya toner i mixen: tallskog en torr och het sommardag och småsten på en strand vid havet. Apelsinblommen (finns ens det ordet?) har flyttat fram något. Smaken utvecklas också med vatten, en lite bränd ton kommer in och chokladen mörknar. Härligt. Eftersmaken har fått mer av plommontonerna från doft och smak och kryddorna har lugnat ned sig. Detta är helt enkelt skitgott.
Sammanfattning: såhär vill jag ha min sherrylagrade whisky: med lite ålder i bagaget och välintegrerade dofter och smaker. Kanongott. 87 poäng, och hänget är nog till och med uppåt. En riktigt härlig whisky!
*
Den här bloggposten bygger på samples jag erhållit gratis.
