På torsdag släpper importören Symposion en flod av sprit på beställningssortimentet. På fredag kommer två andra grejer, en box Armagnac och en rökig Tomatin. Jag hade gett mig tusan på att för en gångs skull vara klar före släpp med allt, och banne mig om inte allt nu är provat.
Därför, idag i glasen: två från Springbank, artonåringen och en trettioåring. Importörens egen text om släppen och dessa whiskies finns här. De släpps på torsdag den 9 april.
Springbank 18 YO (2025)
Denna version av artonåringen är buteljerad 2025 och är lagrad till 50% på bourbonfat, 45% på sherryfat och 5% på romfat. Enligt whiskybase finns en 18 YO buteljerad 2025 så det måste vara denna batch i glaset, med buteljeringskoden 25/227, buteljerad i december. (Om du får tag på en flaska lär just det stå laserprintat i glaset på flaskan.)
Denna whisky är buteljerad på 46%. 216 flaskor kommer till Sverige och priset är 1639 kronor.
Doft: småsten vid havet; aprikos(marmelad?); faktiskt också jordgubbar. Något jag inte kan bestämma mig för om det är stearin eller paraffinolja. Koppar. Långt bak finns rökslingor och kanske någon tjärtablett, men detta är en ganska tämjd Springbank. Härlig doft.
Smak: åh, så bra. Rost, koppar, en oljig ton som jag associerar till Mezcal; hårda omogna päron och en härligt metallisk rökighet jag oftare hittar i Springbank 10. Mycket elakare än doften, på ett underbart sätt.
Eftersmak: choklad med rejält med rök inleder; riktigt mörk choklad. Lite bärfruktigare än smaken. Vitpeppar. Jättehärlig.
Med vatten: doften är fortsatt avsevärt mer städad än smak och eftersmak: nästan lite fruktblommiga toner har kommit, som blommande apelsin? Smaken är också den mildare. Och eftersmaken. Vi får stryka smaknoterna här med vatten, jag hade i för mycket vatten i resterande centilitern i glaset.
Sammanfattning: det är ju som så att jag älskar Springbank och inte minst hur underbart variabla och oförutsägbara de är. Så ock denna gång. Inget destilleri idag har så höga toppar och få har så djupa dalar när det inte har blivit helt bra (hej svavelosande sherrylagringar). Core range kan man alltid lita på, liksom man kan lita på att de inte doftar och smakar likadant från batch till batch (buteljering till buteljering). Detta är en läcker artonåring, mycket god. 86 poäng.
Springbank 30 YO (2025)
Denna är lagrad till 85% på bourbonfat och 15% på sherryfat. Det finns faktiskt två 30-åringar buteljerade 2025 i whiskybase, en buteljerad i januari och en buteljerad i november, och båda har samma fatkombination. Det finner jag rätt konstigt. Symposion säger att man inte vet den totala mängden flaskor; den buteljerad i november ska enligt verkligen inte ofelbara whiskybase vara på 1600 flaskor. Den buteljerad i januari ska enligt samma källa vara på 1900 flaskor.
Det är väl sannolikt den buteljerad i november som nu kommer till Sverige, den med buteljeringskod 25/221.
18 flaskor släpps på webbsläpp och kostar 12076 kronor. Det är som det är med priset, ungefär vad en kunde vänta sig.
Doft: det finns en särskilt plats i himmelen för whisky där man använt rökt malt och där spriten fått ligga på fat en 25–30 år. Här är det inte ens rökpuffar, det är bara efterlämningarna av aningar av rökpuffar. Rumsvarm vispgrädde. Svagt av fläder. Omogen melon. Rökt fisk, men ännu längre bak. Detta är en viskande whisky.
Smak: mild, liksom mjuk, som doften av nytt bomullslakan; svagt av lime; långt långt bak små aningar av både rök och någon oljighet. Med tid i munnen och naturlig nedvattning blir whiskyn avsevärt rökigare, jag hittar päron och torkad ingefära.
Eftersmak: väl insutten hästsadel. Aningar av rost. Någon omogen melon, kanske nätmelon? Härlig rök.
Med vatten: gammwhisky, även en vattnare som jag tar det försiktigt med några få droppar i sista kanske centilitern. Oj vad doften öppnar upp sig: kokos, sött pajskal, honungsmelon… Nästan helt rökfri i doften nu. Smaken är rökigare än tidigare, direkt, men det är förstås en integrerad och liksom lugn rök, som det blir efter decennier på fat. Också härligt metalliska toner, järn framför allt. Också hårda fiberrika kex, sådant där finskt hårt bröd som är alldeles mörkbrunt. Eftersmaken är enorm med vatten: läder, dova toner av torv, chilipeppar, och en lite syntetisk fruktighet, som gröna winegum. Oj, denna gammwhisky vill verkligen ha vatten. Jättegott.
Sammanfattning: ovattnad är den, som Springbank ofta blir i hög ålder, nästan för viskande; fin men så tyst att det blir svårt att höra något. Med vatten växer den mycket. Som upplevelse är sådan här gammal whisky något rejält annat än, säg, Springbank 10. Men jag och mina smaklökar är för det mesta ganska billiga i drift, jag sätter sannolikt mycket högre betyg på vilken batch av just Springbank 10 som helst än denna och andra rejält gamla Springbank. Gott är det, absolut, och annorlunda än yngre whisky är det. Är det egentligen bättre? Jag vet inte. Jag landar på samma 86 poäng som för Springbank 18 YO. Två totalt olika whiskies, men lika bra i min gom.
*
Denna bloggpost bygger på samples jag erhållit gratis.
